Mitt Sushiäventyr
För första gången har jag ätit det där trendiga, råa, kalla tramset som vissa kallar för mat. Det rätta namnet är Sushi. Vad är vitsen med att äta klibbigt ris inrullat i sjögräs eller med en kall, rå fiskbit? Och färsk ingefära... kan man tänka sej nåt värre? För att inte tala om Wasabikladden - Vad ska man göra med den? Sonen H brukar äta Sushi med sina tjejkompisar... Real men don't eat Sushi...
En 43 år gammal tant smyger ensam in på Sushido och köper en 9-bitars Sushi (nej inte för många bitar ifall det smakar apa). Smyger sej hem och slår sej ner ensam vid köksbordet. Resten av familjen har för länge sedan ätit middag och sysslar var och en med sitt. Jag sitter i min ensamhet och fumlar med pinnarna (är egentligen en utmärkt pinnätare efter att ha växt upp på kinarestaurang där morsan var servitris). Hur gör man? Smakar lite ingefära... gott. Doppar första biten i soyan och stoppar i munnen... Jag vet inte om det känns likadant att bli frälst - plötsligt har man sett Jesus! Plötsligt har jag insett att jag har missat nåt otroligt gott i hela mitt vuxna liv! Det har funnits sushi i den här stan i 20 år och jag har lyckats lura i mej själv att det bara är konstiga människor som äter Sushi. Precis som dom där konstiga människorna som äter bröd och ost med kummin...
Jag kommer på att ingefäran ska ätas tillsammans med Sushin och att man kan röra ner Wasabiklicken i soyan. Jag har med hjälp av 9 bitar Sushi, öppnat en ny dörr i smakernas underbara hus. Och jag förstår att Sonen H är en riktig man!
Kvinnan som går...
Var vänlig och sänd henne vidare så att hon kan nå sin destination.
Be en bön för alla som drabbats av denna förfärliga sjukdom
och sänd henne vidare så att hon kan nå fram till så många som möjligt...
Handen på hjärtat...
Fast å andra sidan är säkert äggen som hänger i riset gjorda av ett gäng stackars kinesiska barnslavar... tänk att man aldrig kan få ha gott samvete!
Kyckling i glas
Själv vet jag precis vilka rutiner jag ska följa om jag får en glasbit i maten. Sorterar glasbiten som "glas" och lägger den i lämpligt kärl...
Inget skojigt liv... med eller utan glas...
Vad händer?
Tänk dej att Kronprinsessan Viktoria gifter sej med Danies Westling. När hon väl är gift, får hon ju göra "det där" som hon naturligtvis inte ännu gjort... eller? Hursomhelst, om hon nu redan gjort "det där", på vilket sätt har hon då undvikit att bli "sån där"... ?
Om vi nu antar att Vickan och Danne satsar på smått efter bröllopet, hur lång tid tror du då att det tar innan hon blir "sån där"... Och vad händer om det visar sej att Daniel inte har riktigt bra bläck i pennan... Skrivs det om det då i Svensk Damtidning? För det är ju ändå den "kungliga" tidningen. Eller ännu värre, tänk om Kronprinsessan har tjall på äggalådan...
Vad jag vill komma fram till är att det vållar ju inga problem för tronföljden om det händelsevis inte skulle nedkommas med nåt smått hos Kronprinsessan. Carl-Filip och Madeleine kan ju alltid rycka in... Nån av Bernadotterna måste ju vara fertil...
Men vad jag egentligen vill komma till... vad gör Victoria och Daniel om det inte kan komma nån liten bulle. Köper dom då nåt som nån annan bakat? Importerar dom kanske rent av från Indien eller Kina? Hur skulle det förändra vårt svenska kungahus om Kronprinsessan och hennes gemål skulle få för sej att adoptera ett indiskt eller kinesiskt litet flickebarn? Och hur gör man då med tronföljden?
Kan hon någonsin bli Sveriges Drottning?
Josef Fritzl
Rättegången pågår för fullt mot det kräk som i 24 år höll sin dotter och tre av deras sex gamansamma barn fången i källaren till familjens hus. Det spekuleras en del i hur många års fängelse han ska få. Jag tycker det är ganska uppenbart.
Han har ju redan byggt ett eget fängelse. Låt honom då sitta där!
Sur
Soppa... igen
Fast i kväll ska jag mumsa på en skål med turkisk yoghurt och jordgubbskräm till mitt absoluta favoritprogram "Desperate Housewives". Förresten, vem är just din favorit bland hemmafruarna? För du tittar väl?!?!
Bree... Coolast av dem alla!
Till vila
Fredagen den 6e var det bagravning för min älskade storasyster. Släkt och vänner hade fyllt St Olofs kapell i Lund för att ta ett sista farväl. Eftersom att vi inte är med i svenska kyrkan, blev det en borgerlig begravning. En mycket duktig Officiant höll i begravningsceremonin och jag tror att min syster fick just en sådan begravning som hon allra helst velat ha om hon fått planera den själv. En skiss som syrran hade gjort en gång prydde programbladet. Denna skiss gjorde hon för en herrans massa år sedan och ville gärna använda till något men kunde inte bestämma sej till vad...
I somras berättade hon för sin man att hon gärna ville att de skulle spela "Don't worry be happy" med Bobby McFerrin på hennes begravning om det nu mot förmodan... Hon fick som hon ville och ett annat stycke av en av hennes favoritmusiker fick inleda begravningen.
Något liknande har nog aldrig spelats i St Olofs kapell...
Sveriges Dr Phil...
Och så är han ju snygg oxå...
Jag Svär!
Den startades i USA (var annars) av en liten kille vid namn McKay Hatch, som var trött på allt svärande och dåligt språk på skolan och i samhället. Jag tvingar ingen av mina bloggläsare att sluta svära och uppmanar ingen att gå med i "No Cussing Club" om man inte själv vill, men killen och hans kompisar har i alla fall gjort intryck på mej.
Nu börjar ett nytt äventyr.
Igår somnade min storasyster in på Lunds Hospis. Med familjen och bästa väninnan hos sej, avslutades hennes nio månader långa kamp och påbörjade hennes livs största äventyr. Vart hon än är just nu, har hon det säkert utmärkt. När min Lillkille tagit farväl av sin älskade moster, läste vi "Dödenboken" av Pernilla Stalfelt 
och sen ritade han den här supercoola teckningen. 
Tre spöken som har fest i ett regn av blod.
Jag kommer att sakna dej jättemycket, söstra mi, men jag vet att vi ses igen
Puss o kram
Köttpaket
Jag har fortfarande minne av hur man förr fick beställa sin färs i charkdisken i affären där vi brukade handla. Man fick säga hur många hekto det skulle vara, om det skulle vara bland-, fläsk- eller nötfärs. Jag kommer faktiskt ihåg första dagen jag var med min mamma och handlade och det malda köttet nu fanns i kyldisken . Nya rutiner för att charkpersonalen skulle få mindre stressigt. Mindre kö vid charkdisken blev det ju också.
Jag kommer ihåg den där gladpacksplasten som omgärdade färsen och det andra köttet som låg i köttdisken. När jag var liten, var jag en riktig pillemaja. Jag hade ett behov av att i princip pilla sönder allt i min väg. Papperslappar blev till mikroskopisk konfetti. Jag klippte små jack i mammas dukar, bordstabletter och gardiner. Skruvade sönder kulspetspennor och väckarklockor... Plasten runt köttförpackningarna kunde jag bara inte motstå. Jag hamnade alltid i köttdisken och kommer ihåg hur jag snabbt och metodiskt brukade borra mina små fingrar igenom vart och ett av alla paket som låg överst.
Icke perforeringsbara förpackningar
Sist när jag köpte kött, slog det mej att nu är det en helt annan plast på köttpaketen. Det är inte längre sån där tunn gladpack som lätt går att borra igenom med ett finger. Den går omöjligt att borra igenom med något annat än en vass kniv. Kanske den som konstruerat denna plast har sett min framfart som barn... nej, skämt åsido, naturligtvis hänger detta ihop med att köttet packas på fabrik under bättre hygieniska omständigheter. Många har dessutom skärpt sina rutiner efter ICA MAXI-skandalen med köttfärs som passerat bästföredatum, packats om och åkt ut i köttdisken igen. Men tanken som då slog mej var att jag undrar hur det påverkat mej som barn om vi då haft dessa oerhört sega förpackningar... kanske jag hade haft en massa oupplösta spänningar som jag i vuxen ålder måste gå i många dyra terapitimmar för att komma över...
Mamma, om du läser detta; förlåt om jag skämde ut dej...
Dun
Bild från Polen 1995. Alltså ingen ny företeelse.
Kalla Fakta avslöjade förra veckan detta makabra sätt att förse oss med dun till våra täcken, kuddar och kläder. Först nu vågade jag se inslaget i datorn. Fy vad ledsen man blir. Detta är inget jag någonsin reflekterat över men naturligtvis vill dunindustrin få ut så mycket dun som det bara går ur en gås innan den slaktas. Min första tanke var att gå in i sovrummet och rycka täcket av gubben, ta hans och mitt täcke och kuddar och slänga ut hela rubbet. Fast de gäss som fått släppa till sitt dun gagnas ju inte av det. Jag tror inte att jag kommer att sova så gott under mitt härliga duntäcke i natt. Jag tror tyvärr inte heller det tar så förfärligt lång tid för mej att glömma bort det här. Man vill helst tränga bort det som känns jobbigt och slippa tänka. Däremot tror jag inte att jag lättvindligt kommer att köpa en ny dunprodukt. Om jag överhuvudtaget någonsin mer köper något som innehåller dun. Jag vill härmed be alla gäss om förlåtelse för min okunskap och hoppas att ni nu har det bra när ni är, i Gåshimlen... Kanske ni har en Nils Holgersson där som sköter om er.
Äkta Skånegås - garanterat oplockad
Jag tackar!
Ingen gullig ko, precis...
Ko
Vad är en ko? Vad är en tjur? Vad är en kalv?
Jo en ko är ju en sån där med spenar och mjölk. Kalven är kons unge. Tjuren är kalvens pappa. 
ko tjur kalv
Sen har vi renen. Vad är renen för ett djur? Jo en sån där med horn i sameland. Renkon är honan, rentjuren är hanen och renkalven är det lilla barnet. Inga konstigheter här va...
En rentjur
En älg vet ju alla vad det är... Älgko, Älgtjur och älgkalv heter det ju.
Här har vi en praktfull älgtjur
Vidare har vi buffeln. Då har vi buffelkon, buffeltjuren och buffelkalven. Ok, inga konstigheter här heller...
Buffel med den karaktäristiska "mittbenen"
Tillbaka till kon... Vi har kor som ger oss mjölk. Dom är inga renkor. Dom är inga älgkor. Dom är heller inga buffelkor. Dom är KOR. Bara kor. Vi säger bara kor... kor är honor... honor av VAD???!!! VAD ÄR EN KO FÖR ETT DJUR? Har jag missat nåt stort som alla andra vet? Alla andra vet vad kon är för ett djur, utom jag?
Vi säger ju mjölkko. Heter det då mjölkko, mjölktjur, mjölkkalv? Nej det gör det inte.
Vi säger ju även kossa. Heter det kanske kossako, kossatjur och kossakalv? Tror inte det...
Sen har vi ju det där med oxen... den där kastrerade. Könlös... oxe... oxeko... oxetjur... oxekalv...?
Snälla nån, hjälp mej.
VAD ÄR EN KO FÖR EN SLAGS KO???
Idag är det illa
Så småningom kom jag loss. lyckades lyfta upp kärran och komma upp till min kollega med fanskapet. beklagade mej lite över hur jävla ont jag hade och fick så småningom åka hem och slänga mej i ryggläge. Idag känner jag mej jävligt mörbultad i ändan, ryggen och magen men jag har nog inte fått någon direkt skelettspricka eller nåt sånt där annat allvarligt typ inre blödningar eller hjärnskakning eller så... jo, man kan faktiskt få hjärnskakning av att falla hårt på ändan.
En som inte kan få hjärnskakning...
Men ont som fan har jag och det enda positiva med detta är att jag hr nu tid att ta mej en runda på datortangentbordet och motionera mina små fingrar. Fy fan vad man hittar mycket kul. Har varit inne och nosat på Mia's blogg som är otroligt bra och läsvärd. En dam som bloggat ett bra tag och har mycket vettigt att säga. Där länkar hon till en rolig sajt där man kan partitesta sin blogg. Man kopierar in en hel blogg eller ett textstycke och så får man veta hur politiskt vinklad texten eller bloggen är i ett enkelt stapeldiagram. Riktigt kul! Min blogg är överlag något vänstervriden. Naturligtvis får man ta det hela med en väldigt stor nypa salt. Vid senaste valet, gjorde jag ett sånt där politiskt test i nån kvällstidning för att se vilket parti man mest sympatiserade med om man inte visste vad man skulle rösta på... jag visste absolut att jag skulle rösta på miljöpartiet. Testet visade klart och tydligt att jag var kristdemokrat! Fan vad jag skämdes. Kristdemokraterna är typ det sista partiet jag skulle rösta på...
Jag har tyvärr svurit mycket i min blogg och ber om ursäkt för detta. Jag har bara sååå fruktansvärt ont och det är bara så otroligt synd om mej att jag måste få svära lite. Jag kommer ändå inte till himlen när jag dör.
Panikångest
Nej, jag skojar bara... jag har inte hamnat i helvetet, jag har såklart bara varit så inihelsikes trött om kvällarna att jag helt enkelt inte orkat sätta mej vi datorn.
Igår var det inte min dag... Jag har ju för ca ett år sedan varit inlagd på sjukhus på grund av en inflammerad tarmficka som gjorde att det gick hål på tarmen. Det var ganska allvarligt och det kan komma tillbaka om man inte passar sej jävligt noga och bajsar när man måste, äter mycket fibrer, dricker mycket vatten etc... Jag har haft lite ont i magen några dagar och lokaliserade smärtan just till det där kritiska stället i slutet av tjockatarmen där tarmfickorna sitter.
Ringde till kirurgen för att fråga om jag kunde göra något själv. Det kunde jag. Jag skulle fasta i 2-3 dagar. Jag som älskar mat! Jag har dessutom ett ganska tufft jobb. vilket gör att jag måste äta mycket! Jag äter mycket frukt och det skulle jag absolut undvika nu. Grönsaker skulle jag heller inte äta! Soppor, thé, kaffe juice och massor med vatten. Man blir kissnödig bara man tänker på det... Jag vill ju inte påstå att jag har en toalett nära till hands... om det ens finns någon toalett när jag jobbar, står den oftast i hallen eller köket. Det blir att springa till källaren titt som tätt. Jag ska hålla koll så att inte smärtan blir värre och jag får feber... då måste jag uppsöka akuten omedelbart!
Hursomhelst tog det inte lång tid innan jag började må illa och det svartnade för ögonen. Tillslut måste jag köra hem från jobbet. Väl hemma, jävligt kissnödig, upptäcker jag att jag glömt mina nycklar och kan inte komma in. Får tag i lillsyrran som har ett extra par. Kör och hämtar dom i ilfart, hem igen, parkerar bilen, springer upp, kastar mej in på toa och låter niagarafallet flöda, spyr sen, slänger mej i soffan och somnar som en stock. Vad fan var det som hände?
Jag är helt övertygad om att jag fått någon form av panikångest. Skiträdd för att jag ska bli lika sjuk som förra gången. Nu är jag på skitdåligt humör. Har levt på nyponsoppa, kaffe och varma koppen. Det känns som ett straff. För vad? Jag har inte gjort nåt dumt. Bara ätit för lite fibrer och skitit i att skita när jag borde, blivit förtoppad och fått tarmfickor... Suck! Men glass får jag äta i stora lass! Alltid nån tröst. Fast egentligen har jag ju börjat banta. Börjat äta jätteduktigt strikt efter tallriksmodellen som får en att må prima... Men jag unnar mej den där glassen... som tröst... med massor av lakritssås på.
O'hoj!
Att bli vuxen...
Jag hade en bomb som välte när jag tänt på den och jag såg den studsa över torget och explodera på andra sidan. Jag hoppas verkligen ingen blev skadad men jag var så full på alldeles för mycket champagne att jag inte riktigt fattade vad som hände... Men det som sedan hände fattar jag ännu mindre... inte heller någon annan jag känner... Jag tyckte plötsligt att det blev för jobbigt att stå och titta på alla raketer, att jag lade mej ner på marken mitt på torget... Nu hade jag en fantastisk vy över hela himlen och slapp få nackspärr... Min man såg inte att jag låg där men jag minns att någon kom fram till mej och sa att det kunde vara farligt. Jag sket i det och tyckte bara det var hääärligt...
Faaarligt
Rätt var det är känner jag hur något smäller till i örat på mej. Det känns som om hela huvudet sprängs. Först är det alldeles tyst... Jag hör ingenting. Sen hör jag bara hur det tjuter i hela huvudet. Jag känner på mitt öra. Det kommer blod. Jag börjar skrika helt hysteriskt! Min man fick bära hem mej och sen kom resten av folket som var inbjudna på efterfest... det blev ingen efterfest...
Fan vad jag skämdes efteråt. Hörselskadad blev jag dessutom. Det ringer för evigt en skön melodi i det örat. Melodin heter "Tinnitus". Jag blir lite trött på den ibland för den har bara två toner som den växlar mellan.
Nåväl... tre månader efter detta upptäckte jag att jag var gravid. Plötsligt blev jag vuxen... slutade festa... slutade röka... planerade för bebis... Wow, en helt ny värld, ett helt nytt liv... slut på galenskaper och kaos...
I oktober 1989 kom så det lilla knytet. En riktig liten mönsterbebis som fungerade ungefär som skalmans matochsovklocka. Alltid glad, sov och åt som ett schema plockat ur bvc's mannual.
På mindre än ett år förvandlades jag från en yr hoppetossa till en storkokande bullmamma som stod och vek tygblöjor och gjorde egen barnmat på biodynamiskt odlade grönsaker från segercooperativet.
Livet har sina överraskningar... man vet aldrig vad som lurar bakom nästa knut...
Gott Nytt År
Våren var ganska jobbig. En vacker dag , nej förresten den regnade som fan och jag hade dessutom fått punktering på min bil, kallades vi in av chefen på jobbet och fick reda på att vi alla var uppsagda! Dom skulle själva begära firman i konkurs. Vi var alla ledsna men några av oss skulle återanställas i ett nytt bolag, så det kändes ju ändå ganska bra... med ledsamt att vi skulle splittras. Samma kväll fick jag åka akut till sjukhuset med jävulska magsmärtor. Jag hade så ont att jag uppriktigt trodde jag skulle dö.
Efter många timmars väntan, först på kvinnokliniken och sen på kirurgakuten, konstaterades det att jag måste kontraströntgas och dom pumpade mej full av morfin... röntgen visade att jag hade en tarmficka som inflammerats och det hade gått hål på tarmen och jag var på väg att få bukhinneinflammation. Efter en vecka på sjukhus med dropp och ytterligare ett par veckor hemma, var allt som vanligt igen förutom att jag nu vet att man måste skita när man är skitnödig och se till att skiten som kommer ut ska ha en lagom mjuk konsistens. Äta massor med fibrer, alltså...
I mitt jobb (som plattsättare) tillbringar jag nästan hela dagarna i folks badrum men då finns det ingen toalett i badrummet. För att jag inte ska bli sjuk igen, måste jag alltså se till att alltid ha tillgång till en toalett. Det får liksom inte "packa ihop sej" i slutet på tarmen för då kan det gå åt helvete igen.
Nåväl... den nystartade firman gick visserligen bra men tyvärr slutade halva styrkan och ägarna fick inte fatt i dugligt folk som ersättning och beslöt att lägga ner. jag var alltså uppsagd... igen...Det kom lite som en chock, dessutom i en tid då det började bli ont om jobb. Det hade redan börjat ryktas om en nedgång i byggbranchen och jag visste att det skulle bli knepigt att hitta nytt jobb. Dagen därpå berättar gubben att han också blivit uppsagd!!!!! Han, också plattsättare, jobbade på en lite större firma som valde att lägga ner på grund av dålig lönsamhet. Men va fan... Vi som hade bestämt oss föra att för en gångs skull åka på lite lyxigare semester. Och äldste sonen skulle ta studenten... Jag såg framför mej en studentfest med nudlar och en semester på Ribersborgsstranden...
Men det ordnade sej till slut. Vi fick båda jobb på en sjysst firma där vi trivs jättebra, sonen tog studenten med pompa och ståt. Semestern var räddad och blev underbar. Allt var frid och fröjd. Sonen tog körkort och fick ett jobb - inte drömjobbet men det duger så länge...
Vi har en rätt bra balans i vår familj just nu. Vi är inga förmögna människor men vi har så vi klarar oss. Vi kan kommunicera med varandra på ett bra sätt som gör att Noréndramerna inte blir så fasansfulla... Det är egentligen bara en sak som inte blev bra förra året.
Hos min Storasyster upptäcktes äggstockscancer i våras. Hon har kämpat med operation och olika cellgifter hela året och kampen är inte över ännu. Jag inbillar mej att cellgifterna inte biter på cancern för att hennes immunförsvar är för starkt. Fan... det är alltid hon som råkar värst ut med allt i vår familj... Jag ligger gärna 100 gånger på sjukhus med hål på tarmen om det kan göra min storasyster frisk.
Om jag fortfarande bloggar om ett år, vill jag kunna skriva att år 2009 var det år då:
Min lillasyster i Malmö fick en underbar liten son.
Min lillasyster i spanien fick en underbar liten dotter.
Min storasyster blev botad från sin cancer.
