killingmanjaro

För sista gången har jag på något papper där man på något vis ska skriva under, skrivit årtalet 2008. Det är inte direkt med vemod jag lämnar år 2008 bakom mej. Det är ganska skönt att bli av med år 2008. Det var ett jävligt år. Ett jävligt jobbigt år men också ett jävligt roligt år.

Våren var ganska jobbig. En vacker dag , nej förresten den regnade som fan och jag hade dessutom fått punktering på min bil, kallades vi in av chefen på jobbet och fick reda på att vi alla var uppsagda! Dom skulle själva begära firman i konkurs. Vi var alla ledsna men några av oss skulle återanställas i ett nytt bolag, så det kändes ju ändå ganska bra... med ledsamt att vi skulle splittras. Samma kväll fick jag åka akut till sjukhuset med jävulska magsmärtor. Jag hade så ont att jag uppriktigt trodde jag skulle dö.

Efter många timmars väntan, först på kvinnokliniken och sen på kirurgakuten, konstaterades det att jag måste kontraströntgas och dom pumpade mej full av morfin... röntgen visade att jag hade en tarmficka som inflammerats och det hade gått hål på tarmen och jag var på väg att få bukhinneinflammation. Efter en vecka på sjukhus med dropp och ytterligare ett par veckor hemma, var allt som vanligt igen förutom att jag nu vet att man måste skita när man är skitnödig och se till att skiten som kommer ut ska ha en lagom mjuk konsistens. Äta massor med fibrer, alltså...

I mitt jobb (som plattsättare) tillbringar jag nästan hela dagarna i folks badrum men då finns det ingen toalett i badrummet. För att jag inte ska bli sjuk igen, måste jag alltså se till att alltid ha tillgång till en toalett. Det får liksom inte "packa ihop sej" i slutet på tarmen för då kan det gå åt helvete igen.

Nåväl... den nystartade firman gick visserligen bra men tyvärr slutade halva styrkan och ägarna fick inte fatt i dugligt folk som ersättning och beslöt att lägga ner. jag var alltså uppsagd... igen...Det kom lite som en chock, dessutom i en tid då det började bli ont om jobb. Det hade redan börjat ryktas om en nedgång i byggbranchen och jag visste att det skulle bli knepigt att hitta nytt jobb. Dagen därpå berättar gubben att han också blivit uppsagd!!!!! Han, också plattsättare, jobbade på en lite större firma som valde att lägga ner på grund av dålig lönsamhet. Men va fan... Vi som hade bestämt oss föra att för en gångs skull åka på lite lyxigare semester. Och äldste sonen skulle ta studenten... Jag såg framför mej en studentfest med nudlar och en semester på Ribersborgsstranden...

Men det ordnade sej till slut. Vi fick båda jobb på en sjysst firma där vi trivs jättebra, sonen tog studenten med pompa och ståt. Semestern var räddad och blev underbar. Allt var frid och fröjd. Sonen tog körkort och fick ett jobb - inte drömjobbet men det duger så länge...

Vi har en rätt bra balans i vår familj just nu. Vi är inga förmögna människor men vi har så vi klarar oss. Vi kan kommunicera med varandra på ett bra sätt som gör att Noréndramerna inte blir så fasansfulla... Det är egentligen bara en sak som inte blev bra förra året.

Hos min Storasyster upptäcktes äggstockscancer i våras. Hon har kämpat med operation och olika cellgifter hela året och kampen är inte över ännu. Jag inbillar mej att cellgifterna inte biter på cancern för att hennes immunförsvar är för starkt. Fan... det är alltid hon som råkar värst ut med allt i vår familj... Jag ligger gärna 100 gånger på sjukhus med hål på tarmen om det kan göra min storasyster frisk.

Om jag fortfarande bloggar om ett år, vill jag kunna skriva att år 2009 var det år då:

Min lillasyster i Malmö fick en underbar liten son.

Min lillasyster i spanien fick en underbar liten dotter.

Min storasyster blev botad från sin cancer.