killingmanjaro

När man verkligen önskar sej något... ja, då blir det så! Vi var många som hoppades att Barcelona skulle vinna. Om Zlatan dessutom kanske skulle kunna tänkas göra mål, hade inte varit så dumt... Efter att ha studsat omkring på Camp Nou's fantastiska gräs i endast fyra minuter, vidrörde hans fantastiska fot den fantastiska bollen och den gled förbi (den inte så fantastiskt glade) Madridmålvakten och lät det rassla till i nätet under ett ändlöst jubel...

Om jag dessutom bara hade fått se hela härligheten hade allt varit perfekt... Nåväl... det går ju fler tåg. Men en sak är säker - Barcelona har verkligen fått valuta för varenda pesetas dom lagt på den där bolltrollaren. Och jag är stolt över att komma från samma stad som den fantastiske Zlatan!

I min värld råder fortfarande ett mörker där jag är så avskuren ifrån yttervärlden som man bara kan vara när man ingen dator har. Vi har nu fått så pass styr på ekonomin att nya datordelar inhandlats  och en kompis håller på att plocka ihop datorn åt oss.

Det känns så fånigt... Jag kan laga världens godaste middag. Jag kan kakla ett urtjusigt badrum. Jag kan snickra fågelholkar som ingen fågel kan motstå och jag kan bandagera sår som skulle göra en sjuksköterska avundsjuk... men plocka ihop en dator och få den att fungera vågar jag mej inte på... Är jag en fegis? Nej, jag tror bara att jag vet mina begränsningar. Och efter att ha laminerat ost och nästan förstört min lamineringsmaskin, har jag förstått att jag ska sluta experimentera med sånt som jag inte begriper mej på...

Jag saknar er alla i bloggvärlden och jag lovar att jag inte glömt bort er!

Kram till er alla!