Melodifestivalen #4
Tänk... att det ändå finn sågon rättvisa här i världen och t o m lite (men bara lite) hopp om mänskligheten. Operabruttan går vidare till finalen! Alla som tyckte att hon var ett skämt (inklusive Sonen K) kan kamma sitt könshår! Hon var bäst... Nej, förresten - hon var bättre än bäst! Enastående, Fenomenal! Och hade det inte varit för att jag slutat svära så hade jag sagt att hon var j#%&§¤t Bra!
Sveriges Dr Phil...
Och så är han ju snygg oxå...
Jag Svär!
Den startades i USA (var annars) av en liten kille vid namn McKay Hatch, som var trött på allt svärande och dåligt språk på skolan och i samhället. Jag tvingar ingen av mina bloggläsare att sluta svära och uppmanar ingen att gå med i "No Cussing Club" om man inte själv vill, men killen och hans kompisar har i alla fall gjort intryck på mej.
Ja må dom leva!
För det första är hon Utlänning!
Hon petar sej i näsan offentligt.
Fiser öppet.
Svär i varannan mening.
Spiller på sej på Nobelfesten.
Slår sina barn.
Vet inte hur man hanterar kniv och gaffel på ett "kungligt" sätt.
Flirtar med alla karlar hon ser.
Är allmänt lat.
Pratar jättedålig svenska p g av att hon skolkade från SFI-lektionerna.
Kan inte brodera.
Kan inte spela Luta.
Är allmänt obildad, dyslektiker och rent av ointelligent.
Stackars vår svenske kung. Att behöva dras med en sån kvinna! Jag förstår att han inte vill att hans förstfödda ska behöva gå samma öde till mötes.
Jag har härmed lite förslag på andra, lite bättre, riktiga prinsar:
Jag rekommenderar honom om kronprinsessan vill leva ett glamouröst liv.
Sen har vi Prince - cigaretten med stort P, stort R, stort I, stort N, Stort C, stort E och stor cancerpotential
Rekommenderas om Kronprinsessan vill leva ett hälsosamt liv!
Jag rekommenderar även en riktigt Fräsch Prins!
Om Kronprinsessan föredrar "party all nite long"...
Sist, men inte minst Prins Valliant.
Tecknad, men inte desto mindre riktig. En riktig lyckoträff med vissa tecknade attribut som kan fås i valfri storlek.
Ja du, kära Vickan... Varför då nöja dej med denne tönt
Utan Ord
Melodifestivalen #3
Efter filmen var det en liten snutt kvar av meloditjohejsanet och jag fick en liten skymt av Alexander Bards töntiga ridhjälm. Guuud vad han är pinsam! Jag är glad att jag inte ödslade en hel halv lördagskväll på detta värdelösa spektakel.
Bard i en annan töntkostym...
Utmaningen...
Pinglan hade den fantastiska äran att emottaga en utmaning av Pappa B, som hon nu entusiastiskt bollat vidare till lilla mej... Ok... Utmaningen går ut på följande:
Man ska lista de fem(5) absolut äckligaste maträtter man vet.
Och så ska man kommentera de fem maträtter som utmanaren listat.
Sen ska man utmana fem stackars bloggkompisar.
OK... här kommer Pinglans lista:
1. Lammkött
2. Senap
3. Ananas
4. Bönor i alla former och färger
5. Allt med smak av kaffe!
Ok Pinglan, du har ett seriöst problem. Själv älskar jag lamm, senap har jag till nästan allt, jag gör världens godaste ananaspaj, bönor äter jag väldigt gärna och fiser sen så det sprakar om baken. Dessutom värdesätter jag mycket högt den ädla bruna böna som man så delikat rostar för att sedan slänga i min kaffekvarn... jag älskar att krypa upp i soffan med en utsökt kopp kaffe. Du borde skämmas! Kräsen är det allra minsta man kan säga att du är... Vad fasiken ska jag bjuda dej på om du kommer hit på middag??? Lappskojs, kanske...
Ok, här kommer min högst relevanta lista: (På skånska inom parentes)
1. Grisfötter i gelé - sladdrigt och äckligt (Greijsatassar i sjellääe)
2. Råa fårtestiklar - sladdrigt och äckligt (Reeåa Feårtestikklarr)
3. Dopp i grytan - sladdrigt och äckligt (Dåpp eei grröyjttan)
4. Kalvsylta - sladdrigt och äckligt (Kalvsyllta)
5. Ål - helt enkelt bara vidrigt (Eeååålll)
Alla dessa rätter får, var och en, det att vända sej i magen på mej. Fyra av dem har vissa på sitt julbord. Usch! (Räääeelet)
Jag utmanar följande Bloggister:
Per-Anders (makaronimannen)
GråBossen (en go' gubbe)
Mia
Kerstin
och sist men inte minst
Pumita
Ja, det här var ju riktigt roligt pyssel så här på fredagskvällen. 
Myst
Mina gossar laddade ner det på datorn och nu är man återigen fast i den förtrollade världen av Myst-ik efter att vårt gamla cd-romspel inte fungerar för det är för gammalt! Lite trist att gamla spel inte fungerar i nya datorer...
Första gången jag spelade myst, tror jag att jag hade minst 20 A-4 sidor fullklottrade men anteckningar och ledtrådar innan jag till slut lyckades knäcka spelet. Tack vare mitt goda gehör, knäckte jag även koden till att starta raketen. Det finns ytterligare tre myst-spel, varav jag kommit knappt halvvägs på tvåan - Riven. Sen pajade vår gamla dator och det gick inte att spela i den nya. kanske man ska be killarna att ladda ner dom andra Myst-spelen oxå. Ses vi inte på ett tag, vet ni vad jag gör... just det - Myst-ar.
Ytterligare en nördstämpel...
Nu börjar ett nytt äventyr.
Igår somnade min storasyster in på Lunds Hospis. Med familjen och bästa väninnan hos sej, avslutades hennes nio månader långa kamp och påbörjade hennes livs största äventyr. Vart hon än är just nu, har hon det säkert utmärkt. När min Lillkille tagit farväl av sin älskade moster, läste vi "Dödenboken" av Pernilla Stalfelt 
och sen ritade han den här supercoola teckningen. 
Tre spöken som har fest i ett regn av blod.
Jag kommer att sakna dej jättemycket, söstra mi, men jag vet att vi ses igen
Puss o kram
Melodifestivalen #2
Här e en liten kille som har betydligt mer talang! Håll till godo.
Dagens gästbloggare: Sonen H.
Hej hej alla trogna men även icketrogna läsare. Det här är Sonen - Woopsidaisy som gästbloggar idag.
Mossan tyckte att jag kunde skriva lite om mig själv, så här kommer några rader om moi!
Jag är en flitig elev på det estetiska musikprogrammet år 2 på Heleneholms gymnasium här i Malmö.
Mitt huvudinstrument är trummor och jag har väll spelat i si sådär 6 år. Jag föredrar att spela funk, hårdrock, 70-talsrock som t.ex. Led Zeppelin eller Black Sabbath och jazz.
När jag inte är i skolan eller gör läxor så brukar jag umgås med min fantastiskt underbara flickvän. Och när jag inte är med henne så umgås jag med mina kompisar, åker skateboard med min snart 43:åriga pappa eller spelar musik.
Detta inlägget börjar ju snart låta som ett dåligt CV, hahaha. Även jag har en gång skrivit blogg men jag upptäkte att det inte var något för mig eftersom jag som sagt inte skriver så bra men även för att jag skrev om lite fel saker. Det är ganska komiskt nu i efterhand, jag ska berätta.
Det var sommar och jag hade precis skaffat min egna blogg för min flickvän ville det (var på den tiden 17 år). På festivalen var jag ute och festade med mina kompisar och munförtärde lite för mycket alkohol. Dagen därpå skrev jag om detta i min blogg. Självklart är jag klantig som tusan och hette på msn - "kolla min nya blogg" och så skrev jag även adressen till den. Medans jag var inloggad på msn så såg mamma detta på sin msn och blev såklart nyfiken för att hon ville läsa.
Dagen därpå fick jag ett "sånt" snack ni vet om vad man får och inte får göra när man inte är 18 år.
Så det var den historian.
Nu vet jag inte om jag bör skriva mer, ni har säkert en ny och rolig historia att berätta för era nära och kära.
Puss o kram från mig
Mr. Minister
Åh så glad jag blir!
Utan ord nr 7
Köttpaket
Jag har fortfarande minne av hur man förr fick beställa sin färs i charkdisken i affären där vi brukade handla. Man fick säga hur många hekto det skulle vara, om det skulle vara bland-, fläsk- eller nötfärs. Jag kommer faktiskt ihåg första dagen jag var med min mamma och handlade och det malda köttet nu fanns i kyldisken . Nya rutiner för att charkpersonalen skulle få mindre stressigt. Mindre kö vid charkdisken blev det ju också.
Jag kommer ihåg den där gladpacksplasten som omgärdade färsen och det andra köttet som låg i köttdisken. När jag var liten, var jag en riktig pillemaja. Jag hade ett behov av att i princip pilla sönder allt i min väg. Papperslappar blev till mikroskopisk konfetti. Jag klippte små jack i mammas dukar, bordstabletter och gardiner. Skruvade sönder kulspetspennor och väckarklockor... Plasten runt köttförpackningarna kunde jag bara inte motstå. Jag hamnade alltid i köttdisken och kommer ihåg hur jag snabbt och metodiskt brukade borra mina små fingrar igenom vart och ett av alla paket som låg överst.
Icke perforeringsbara förpackningar
Sist när jag köpte kött, slog det mej att nu är det en helt annan plast på köttpaketen. Det är inte längre sån där tunn gladpack som lätt går att borra igenom med ett finger. Den går omöjligt att borra igenom med något annat än en vass kniv. Kanske den som konstruerat denna plast har sett min framfart som barn... nej, skämt åsido, naturligtvis hänger detta ihop med att köttet packas på fabrik under bättre hygieniska omständigheter. Många har dessutom skärpt sina rutiner efter ICA MAXI-skandalen med köttfärs som passerat bästföredatum, packats om och åkt ut i köttdisken igen. Men tanken som då slog mej var att jag undrar hur det påverkat mej som barn om vi då haft dessa oerhört sega förpackningar... kanske jag hade haft en massa oupplösta spänningar som jag i vuxen ålder måste gå i många dyra terapitimmar för att komma över...
Mamma, om du läser detta; förlåt om jag skämde ut dej...
Dun
Bild från Polen 1995. Alltså ingen ny företeelse.
Kalla Fakta avslöjade förra veckan detta makabra sätt att förse oss med dun till våra täcken, kuddar och kläder. Först nu vågade jag se inslaget i datorn. Fy vad ledsen man blir. Detta är inget jag någonsin reflekterat över men naturligtvis vill dunindustrin få ut så mycket dun som det bara går ur en gås innan den slaktas. Min första tanke var att gå in i sovrummet och rycka täcket av gubben, ta hans och mitt täcke och kuddar och slänga ut hela rubbet. Fast de gäss som fått släppa till sitt dun gagnas ju inte av det. Jag tror inte att jag kommer att sova så gott under mitt härliga duntäcke i natt. Jag tror tyvärr inte heller det tar så förfärligt lång tid för mej att glömma bort det här. Man vill helst tränga bort det som känns jobbigt och slippa tänka. Däremot tror jag inte att jag lättvindligt kommer att köpa en ny dunprodukt. Om jag överhuvudtaget någonsin mer köper något som innehåller dun. Jag vill härmed be alla gäss om förlåtelse för min okunskap och hoppas att ni nu har det bra när ni är, i Gåshimlen... Kanske ni har en Nils Holgersson där som sköter om er.
Äkta Skånegås - garanterat oplockad
Melodifestivalen
Tänk! Jag visste väl att Freddie Wadling skulle vara med i Melodifestivalen till slut...!
Han är inte bara en av världens bästa sångare - han är otroligt duktig med pennan också!
N P Möller
Som malmöbo och medelålders, har jag naturligtvis som barn sett den fantastiska TV-serien N P Möller som handlade om en fastighetsskötare på Solgatan (Simrishamnsgatan 16 på Möllevången i Malmö). En härlig, gemytlig serie i en pittoresk arbetarstadsdel där det skvallras, alla vet allt om alla och det groggades på fredagskvällen. Han bor med sin hund som heter Calle. Med i serien fanns bl a Jan Malmsjö i rollen som "Danskdödaren". En avdankad gammal fotbollsspelare som p g av en knäskada inte kunde fortsätta med fotbollen. Lite bitter... lite pinsam... dricker för mycket och med en fru som är ständigt frustrerad.
Denna underbara serie finns nu på DVD! Jag köpte de två första säsongerna och satt och mös med mannen i soffan, drack kaffe och njöt av Möller och hans grannar. Mannen hade aldrig sett serien för han är lite yngre än jag. Men han gillade den.
Själv har jag som ung bott i kvarteret bredvid där serien är inspelad. På 80-talet var jag en typisk Möllevångsbo... sådär lite bohem och halvhipp som Möllevångsborna gärna vill vara... vänsterradikal... vegetarian... lyssnade på Wiehe och Nationalteatern... demonstrerade mot allt... "slopa kärnkraften och bilfri innerstad"... flummade runt i tillvaron... Nu är jag en kärring i Slottsstaden med två bilar, huset fullt av elektriska prylar, röstar visserligen fortfarande rött men ondgör mej emellanåt över den där patetiska möllevångsflummentaliteten som fortfarande råder i kvarteren där människorna aldrig verkar vilja växa upp... usch, när jag ser på mej själv, har jag blivit just sån kärring som jag fasade för. Sräng och strikt med en massa principer... som en tant i knytblus... fast utan knytblus... men tant. Lite som Fru Skog i N P Möllerserien.
Möllevången av Gunilla Mann
Äntligen...
Ibland måste man göra något bra för sej själv. Unna sej något lyxigt som man egentligen inte har råd med. Skämma bort sej själv lite extra. I söndags hade vi kalas för Sonen H som har uppnått myndighetsdagen. Det skulle lagas köttfärslimpa till hela släkten och vi brukar vara ganska många på våra kalas. Tre gigantiska köttfärslimpor skulle göras och en ofantlig mängd potatis skulle skalas, samt en gigantisk tårta.. Jag fick panik när jag tänkte på all lök, svamp, paprika, soltorkade tomater, persilja m m som skulle hackas till dessa limpor. Visst, jag skulle bara assistera Sonen H men ändå... min matberedare gick ju sönder för några veckor sen och efter det har jag undvikit att laga mat som kräver mycket hackande av råvaror.
Som en god, sparsam moder, har jag gjort allt för att försöka hitta en bra och billig matberedare. Jag har letat på blocket, bjudit på tradera och kollat billiga alternativ men det enda jag kommer fram till är att jag helst vill ha den här svindyra.
KitchenAid
Jag visar den för Mannen och han säger " köp den om du vill ha den". Jaha... och hur mycket tror han att den kostar!!! När jag berättar att den går på nästa fyratusen spänn, säger han bara lugnt: "ja, men om det är den du vill ha, ska du ju inte köpa en som du inte vill ha". Klokt sagt. (Jag undrar hur mycket sex han vill ha i gengäld för det där...)
Jag packar Sonen H med mej till Elektrolux Home och köper den förbannade maskinen och två svindyra designerslevar. Dom vill ha 4687spänn av mej. "men vad kostar den där maskinen då?", undrar jag. "Den kostar 4429 kr", säger försäljaren som heter Tony och ser korkad ut. Den andra försäljaren heter också Tony, ser också korkad ut och har dessutom hockeyfrilla. Jag upplyser dom om att ingen annan butik jag kollat upp tar mer än 3989:- för den där maskinen. Jag tänker inte köpa den om den ska kosta 4429 kr. Tony nr ett knappar lite i datorn. Tony med hockerfrillan säger ingenting... efter en liten stund säger Tony ett att jag får den för samma pris, men upplyser att dom minsann är billigare med en del andra varor...jag tackar och säger att han är gullig, men att det har jag ju ingen nytta av just nu för nu är det ju den dyra grejen jag ska köpa. Sonen H himlar med ögonen, Tony ett drar mitt kort, slår in 3989 kr, jag tar mitt kort, kvittot, slevarna och sonen H tar maskinen, vi skyndar ut ur affären, slänger oss i bilen och kör därifrån, mycket nöjda med att Tonysarna nu glömde ta betalt för slevarna som kostade 129 kr styck! Wow, jag tjänade i ett nafs nästan 700 spänn!
Det blev en succe med maskinen, köttfärslimporna blev svingoda, gästerna åt så dom storknade och allt var frid och fröjd. Mannen tyckte jag gjort en bra affär och tyckte till och med slevarna var tjusiga. Nu ska jag bara försöka lära honom hur man handskas med maskinen... så att även han får valuta för pengarna... som vi inte har... Men jag har iallafall skämt bort mej och unnat mej själv något för en gångs skull...
Utan ord
Jag tackar!
Ingen gullig ko, precis...
