killingmanjaro

Jag Svär!

Alldeles för mycket! Jag gör mitt bästa för att sluta men det är svårt. Men som ni kanske märkt, har jag inte svurit i min blogg på ganska länge. Jag har märkt att mitt skrivspråk blivit lite mer nyanserat sen jag slutade svära i min blogg. Skulle jag mot förmodan nån gång råka plita ner ett svärord, får ni gärna säga till. Då är det av gammal dålig vana, bara. Hemma gör vi allt för att lillkillen inte ska börja svära. Hör han att vi svär, säger han till oss på skarpen! Jag har fagtiskt till och med gått med i en klubb som heter "No Cussing Club". 

Den startades i USA (var annars) av en liten kille vid namn McKay Hatch, som var trött på allt svärande och dåligt språk på skolan och i samhället. Jag tvingar ingen av mina bloggläsare att sluta svära och uppmanar ingen att gå med i "No Cussing Club" om man inte själv vill, men killen och hans kompisar har i alla fall gjort intryck på mej.

Jag svär fan aldrig! hehe! Klart jag gör, aldeles för mycket, och det ser inte så bra ut... Måste skärpa mig!

God idé att sluta svära. Inte av några religösa skäl men språket blir så onyanserat om det kommer svordomar vart tredje ord. Vi har ju en massa bra svenska ord att beskriva saker och ting med. Men visst får man väl klämma till med en saftig ed ibland när det är befogat - det lättar på trycket. ;-)



Och visst är väl barn (och barnbarn) väldigt bra på att uppfostra oss äldre.

Mig stör inte enstaka svordomar. Men består språket av massor med svordomar hela tiden så hajar jag till.



Din blogg gillar jag, du har ett mustigt språk... och det gillar jag... Med eller utan svordomar!

Om man, som jag, jobbar i byggbranchen får man knappt höra annat än torftigt språk och en massa svordomar hela dagarna. Det blir oerhört andefattigt och jag väljer att spara mina svordoma tills jag slår av mej tummen eller råkar dra vinkelslipen genom byxorna...