Ko
Vad är en ko? Vad är en tjur? Vad är en kalv?
Jo en ko är ju en sån där med spenar och mjölk. Kalven är kons unge. Tjuren är kalvens pappa. 
ko tjur kalv
Sen har vi renen. Vad är renen för ett djur? Jo en sån där med horn i sameland. Renkon är honan, rentjuren är hanen och renkalven är det lilla barnet. Inga konstigheter här va...
En rentjur
En älg vet ju alla vad det är... Älgko, Älgtjur och älgkalv heter det ju.
Här har vi en praktfull älgtjur
Vidare har vi buffeln. Då har vi buffelkon, buffeltjuren och buffelkalven. Ok, inga konstigheter här heller...
Buffel med den karaktäristiska "mittbenen"
Tillbaka till kon... Vi har kor som ger oss mjölk. Dom är inga renkor. Dom är inga älgkor. Dom är heller inga buffelkor. Dom är KOR. Bara kor. Vi säger bara kor... kor är honor... honor av VAD???!!! VAD ÄR EN KO FÖR ETT DJUR? Har jag missat nåt stort som alla andra vet? Alla andra vet vad kon är för ett djur, utom jag?
Vi säger ju mjölkko. Heter det då mjölkko, mjölktjur, mjölkkalv? Nej det gör det inte.
Vi säger ju även kossa. Heter det kanske kossako, kossatjur och kossakalv? Tror inte det...
Sen har vi ju det där med oxen... den där kastrerade. Könlös... oxe... oxeko... oxetjur... oxekalv...?
Snälla nån, hjälp mej.
VAD ÄR EN KO FÖR EN SLAGS KO???
Ok... nu är jag RIKTIGT nöjd
För nu har jag äntligen fått en ny diskmaskin.
Superfin!
I tre veckor har vi fått diska för hand och gissa om tonårskillarna har varit gnälliga... Men nu vankas andra bullar. Nu har vi fått en ny diskmaskin så nu kan ni gnälla över något annat, grabbar. Jag har några förslag på vad ni kan gnälla över istället:
Krig
Svält
Miljöförstöring
Rasism
Knark
Ekonomisk brottslighet
Politik
Religion
Fattigdom
Broccoli
Palsternacka och sist men inte minst
Memma
Superfin!
I tre veckor har vi fått diska för hand och gissa om tonårskillarna har varit gnälliga... Men nu vankas andra bullar. Nu har vi fått en ny diskmaskin så nu kan ni gnälla över något annat, grabbar. Jag har några förslag på vad ni kan gnälla över istället:
Krig
Svält
Miljöförstöring
Rasism
Knark
Ekonomisk brottslighet
Politik
Religion
Fattigdom
Broccoli
Palsternacka och sist men inte minst
Memma
Nu är jag nöjd... tror jag.
Oj vilket pyssel men riktigt roligt var det. Jag har varit lite trött på min bloggs design och eftersom jag inte har en webbdesignutbildning, visste jag inte hur fan man ändrar designen förutom att välja helt ny stilmall. Jag provade först stilmallen som heter "Mr Anderson". Min mamma ringde mej och tyckte den liknade en begravningsannons. Jag tyckte den var rätt fin men gillade egentligen inte de svarta ramarna runt bilderna. Eftesom jag är en hygglig prick och inte vill framkalla depressioner hos mina läsare, speciellt inte hos min mamma, ändrade jag till en annan stilmall. Sen ändrade jag mej ett par gånger till och det kändes hopplöst. Ingenting kändes som JAG!!! Jag gillade ju "Mr Anderson". Men nu såg jag att man kan ändra i sin befintliga stilmall. Det enda jag vill ändra är ju färgerna. Jag gick in på "designa din blogg" och hittade en färgnyckel. Sen var det bara till att ändra dom grå, tråkiga färgerna till mina absoluta älsklingsfärger! Jag är själv rätt nöjd med resultatet och för att vara gjort av en amatör, tycker jag resultatet är helt OK.
Jag har sett att man kan anlita nån som hjälper en att designa sin blogg. Men det roliga är ju att trixa lite själv... Jag tycker det hade varit bättre om "blogg.se" hade varit lite mer användarvänlig. Jag efterlyser en "naken" mall där man själv kan välja färger typsnitt, storlek på bokstäver, infoga bilder, ramar etc. Själv är jag inte direkt korkad men har svårt att förstå "dataspråket" med dom olika kommandona. Det har faktiskt tagit mej ganska många timmar att få kläm på det lilla jag lyckats förändra. Jag kanske skulle utbildat mej till webbdesigner istället för plattsättare... Fast då hade jag ju inte fått göra det här ljuvliga badrummet...
Allt förarbete med rivning, grävning, avlopp, putsning och el har andra duktiga killar gjort. Allt kaklingsarbete och inbyggnad av inredningar har jag gjort med hjälp av en jätteduktig lärling. Tillsammans har kunden och jag kommit fram till rätt bra lösningar utifrån de förutsättningar som fanns. Kunden själv har gjort all montering av vvs och el samt själv tillverkat lamporna.
Från en ruggig, äcklig källartvättstuga till ett härligt hemmaspa med ångdusch och stort rymligt badkar.
Ja, det är sånt här jag kan... Webbdesign vill jag gärna lära mej, men lär nog inte bli lika framgångsrik som med kakelpysslandet.
Jag har sett att man kan anlita nån som hjälper en att designa sin blogg. Men det roliga är ju att trixa lite själv... Jag tycker det hade varit bättre om "blogg.se" hade varit lite mer användarvänlig. Jag efterlyser en "naken" mall där man själv kan välja färger typsnitt, storlek på bokstäver, infoga bilder, ramar etc. Själv är jag inte direkt korkad men har svårt att förstå "dataspråket" med dom olika kommandona. Det har faktiskt tagit mej ganska många timmar att få kläm på det lilla jag lyckats förändra. Jag kanske skulle utbildat mej till webbdesigner istället för plattsättare... Fast då hade jag ju inte fått göra det här ljuvliga badrummet...
Allt förarbete med rivning, grävning, avlopp, putsning och el har andra duktiga killar gjort. Allt kaklingsarbete och inbyggnad av inredningar har jag gjort med hjälp av en jätteduktig lärling. Tillsammans har kunden och jag kommit fram till rätt bra lösningar utifrån de förutsättningar som fanns. Kunden själv har gjort all montering av vvs och el samt själv tillverkat lamporna.
Från en ruggig, äcklig källartvättstuga till ett härligt hemmaspa med ångdusch och stort rymligt badkar.
Ja, det är sånt här jag kan... Webbdesign vill jag gärna lära mej, men lär nog inte bli lika framgångsrik som med kakelpysslandet.
Idag är det illa
Fy fan vad synd om mej det är nu. Och jag tar tillbaks det där om måndagar som jag skrev för ett tag sen. det är inget fel på måndagar. Det är onsdagarna det är fel på. Eller kanske det är mej det är fel på på onsdagar. Fy fan. Igår var det onsdag. Jag skulle köra upp klinker från källaren till min kollegas badrum (jag skulle vara lite hygglig...) Jag lastar klinker på en säckakärra, för vilken gång i ordningen vet jag inte, ska bara rycka upp den för en tröskel, båda mina fötter tappar greppet om golvet, far framåt och jag dråsar ner på rumpan med hela min tyngd, hållandes i kärran och får allt över mej dessutom. Paff som en paltkaka sitter jag där och kan inte röra mej. Undrar va fan va de som hände... och jag kan inte lyfta kärran som väger typ 120 kg och jag kan inte komma loss... Kissnödig är jag såklart... Fan vilken tur att ingen var där och såg detta spektakel... dom hade ju skrattat ihjäl sej. Fast å andra sidan, hade nån varit där så hade denne nån hjälpt mej lyfta över kanten och detta hade aldrig hänt.
Så småningom kom jag loss. lyckades lyfta upp kärran och komma upp till min kollega med fanskapet. beklagade mej lite över hur jävla ont jag hade och fick så småningom åka hem och slänga mej i ryggläge. Idag känner jag mej jävligt mörbultad i ändan, ryggen och magen men jag har nog inte fått någon direkt skelettspricka eller nåt sånt där annat allvarligt typ inre blödningar eller hjärnskakning eller så... jo, man kan faktiskt få hjärnskakning av att falla hårt på ändan.
En som inte kan få hjärnskakning...
Men ont som fan har jag och det enda positiva med detta är att jag hr nu tid att ta mej en runda på datortangentbordet och motionera mina små fingrar. Fy fan vad man hittar mycket kul. Har varit inne och nosat på Mia's blogg som är otroligt bra och läsvärd. En dam som bloggat ett bra tag och har mycket vettigt att säga. Där länkar hon till en rolig sajt där man kan partitesta sin blogg. Man kopierar in en hel blogg eller ett textstycke och så får man veta hur politiskt vinklad texten eller bloggen är i ett enkelt stapeldiagram. Riktigt kul! Min blogg är överlag något vänstervriden. Naturligtvis får man ta det hela med en väldigt stor nypa salt. Vid senaste valet, gjorde jag ett sånt där politiskt test i nån kvällstidning för att se vilket parti man mest sympatiserade med om man inte visste vad man skulle rösta på... jag visste absolut att jag skulle rösta på miljöpartiet. Testet visade klart och tydligt att jag var kristdemokrat! Fan vad jag skämdes. Kristdemokraterna är typ det sista partiet jag skulle rösta på...
Jag har tyvärr svurit mycket i min blogg och ber om ursäkt för detta. Jag har bara sååå fruktansvärt ont och det är bara så otroligt synd om mej att jag måste få svära lite. Jag kommer ändå inte till himlen när jag dör.
Så småningom kom jag loss. lyckades lyfta upp kärran och komma upp till min kollega med fanskapet. beklagade mej lite över hur jävla ont jag hade och fick så småningom åka hem och slänga mej i ryggläge. Idag känner jag mej jävligt mörbultad i ändan, ryggen och magen men jag har nog inte fått någon direkt skelettspricka eller nåt sånt där annat allvarligt typ inre blödningar eller hjärnskakning eller så... jo, man kan faktiskt få hjärnskakning av att falla hårt på ändan.
En som inte kan få hjärnskakning...
Men ont som fan har jag och det enda positiva med detta är att jag hr nu tid att ta mej en runda på datortangentbordet och motionera mina små fingrar. Fy fan vad man hittar mycket kul. Har varit inne och nosat på Mia's blogg som är otroligt bra och läsvärd. En dam som bloggat ett bra tag och har mycket vettigt att säga. Där länkar hon till en rolig sajt där man kan partitesta sin blogg. Man kopierar in en hel blogg eller ett textstycke och så får man veta hur politiskt vinklad texten eller bloggen är i ett enkelt stapeldiagram. Riktigt kul! Min blogg är överlag något vänstervriden. Naturligtvis får man ta det hela med en väldigt stor nypa salt. Vid senaste valet, gjorde jag ett sånt där politiskt test i nån kvällstidning för att se vilket parti man mest sympatiserade med om man inte visste vad man skulle rösta på... jag visste absolut att jag skulle rösta på miljöpartiet. Testet visade klart och tydligt att jag var kristdemokrat! Fan vad jag skämdes. Kristdemokraterna är typ det sista partiet jag skulle rösta på...
Jag har tyvärr svurit mycket i min blogg och ber om ursäkt för detta. Jag har bara sååå fruktansvärt ont och det är bara så otroligt synd om mej att jag måste få svära lite. Jag kommer ändå inte till himlen när jag dör.
wine-gums
Hur gick det sedan? Efter att ha fastat i 3 dagar blev tarmen bättre. Jag bröt fastan med en brunch med mina spelnördskompisar på SMAK, konsthallens restaurang. Vi skulle käka lite samt planera in vårens spelträffar. Det är rent märkligt vilken bunke människor som kan samlas på ett sånt där ställe! Det var ett sånt kackel på folk i den där restaurangen att vi tyckte att vi måste flytta på oss om vi skulle kunna höra varann. "Men hey", sa jag... "det är ju VI som låter... tyst ett ögonblick"...alla tystnade och mycket riktigt, det blev näst intill knäpp tyst i lokalen... Alltså, det var inte dom andra gästerna, utan vi som kacklade... 13 man som gaggade i mun på varann... Vi kunde alltså lugnt stanna kvar och hålla vår planering och tyckte att det var ett under att vi inte blev utslängda.
Och på kvällen slank ett par godisbitar ner. Åh så gott det är med godis. Speciellt Vingummin. Men det ska vara Bassett's och dom ska vara alldeles nya. Dom svarta är godast. Dom gröna har en tendens att vara lite hårdare än dom andra. Jag rangordnar mina vingummin så här:
1. Svarta
2. Röda
3. Gröna
4. Brandgula
5. Ljusgula
Dom Gula får inte ens vara med på listan för dom ser ut som urin och smakar skit. Dom är dessutom alldeles för många i en påse. Dom svarta borde varit betydligt fler. Jag önskar att man kunde köpa vingummipåsar med endast svarta vingummin. När killarna var små, var jag lite ful... Jag ville ju ha dom svarta vingummina för mej själv. Jag sa att "Det är bäst att mamma tar dom svarta, dom smakar lakrits och det tycker ni ju inte om". Tänk... jag ljög för mina små gullungar. Jag är en usel människa... Förlåt.
Idag har min mellanpojke fyllt 18 år. Hurra för honom! Vi firade med att ta en middag på vår favoritkrog och naturligtvis passade han på att dricka en laglig öl till maten. Han är en sån supergo' kille och har en sån supergo' flickvän. Jag hoppas på att få bli hennes svärmor en dag. Då blir kanske jag oxå supergo'.
HA!
Nu blev man allt lite skadeglad... Kollade lite på "Let's Dance" igår tills dom stora killarna sa att nu är det filmtajm!!! Som minoritet har man då inget att säga till om. Dessutom kan man ju se "Let's Dance" på nätet. Döm om min enorma skadeglädje när jag nyss fick reda på att "Blondinbella" åkte ut. Ett stort HA HA HA! Denna fisförnäma lilla snärta hade inte där att göra. Vad är hon känd för? En blogg. Vad är det för speciellt med hennes blogg då? Absolut ingenting. Den har inget värde i mina ögon som är varken politiskt, religiöst, filosofiskt eller intressant ur ett allmänmänskligt perspektiv. Den handlar bara om en ytlig, blond överklasstjejs vardagsliv. Mode, festa, träna, fika latte, shoppa och fixa naglarna en gång i månaden för det hinner hon ju inte själv... I mina ögon är hon lika värdelös som Paris Hilton. Men hallå, nu är jag väl lite väl grym... ja, jo... både Blondinbella och Paris har ett värde. Ett människovärde som alla vi andra. Men det som gjort dom kända är inte direkt till gagn för någon annan. Endast en massa ytlighet... Och dansa kunde hon verkligen inte. Hon rör sej som ett skåp, fast på två ben.
Lyssna på vad Unni Drougge säger
Själv är jag ingen superdjuping men jag har heller ingen ambition att bli känd. Jag hade skämts om min blogg helt plötsligt gjort mej jätteberömd. Jag vill hellre bli uppskattad för det jag presterar i mitt yrkesliv eller när jag gör något bra för någon annan. Jag uppskattar dock den positiva feedback som jag får av er (kära ni) som läser min blogg regelbundet.
Lyssna på vad Unni Drougge säger
Själv är jag ingen superdjuping men jag har heller ingen ambition att bli känd. Jag hade skämts om min blogg helt plötsligt gjort mej jätteberömd. Jag vill hellre bli uppskattad för det jag presterar i mitt yrkesliv eller när jag gör något bra för någon annan. Jag uppskattar dock den positiva feedback som jag får av er (kära ni) som läser min blogg regelbundet.
Omväxling förnöjer
Jag tyckte det var dax att byta från gröngöling till lite syndigt svart... få se om det känns bättre. Men annars är jag samma galna tant... Vad tycker ni? Förresten, Obama har målat om...
Rätt snyggt, faktiskt.
Rätt snyggt, faktiskt.
Panikångest
Jag har inte bloggat på fem dagar och folk börjar troa tt jag har dött... och det har jag. Jag skriver nu från det varma plejset någonstans djupt ner... runt omkring mej har jag heta lågor som slickar mej på ryggen. Jag skriver på ett varmt, svettigt och klibbigt tangentbord och bredvid mej sitter Hitler och suger slött på en slickepinne. Jag undrar vad jag gjort för att förtjäna att hamna här...
Nej, jag skojar bara... jag har inte hamnat i helvetet, jag har såklart bara varit så inihelsikes trött om kvällarna att jag helt enkelt inte orkat sätta mej vi datorn.
Igår var det inte min dag... Jag har ju för ca ett år sedan varit inlagd på sjukhus på grund av en inflammerad tarmficka som gjorde att det gick hål på tarmen. Det var ganska allvarligt och det kan komma tillbaka om man inte passar sej jävligt noga och bajsar när man måste, äter mycket fibrer, dricker mycket vatten etc... Jag har haft lite ont i magen några dagar och lokaliserade smärtan just till det där kritiska stället i slutet av tjockatarmen där tarmfickorna sitter.
Ringde till kirurgen för att fråga om jag kunde göra något själv. Det kunde jag. Jag skulle fasta i 2-3 dagar. Jag som älskar mat! Jag har dessutom ett ganska tufft jobb. vilket gör att jag måste äta mycket! Jag äter mycket frukt och det skulle jag absolut undvika nu. Grönsaker skulle jag heller inte äta! Soppor, thé, kaffe juice och massor med vatten. Man blir kissnödig bara man tänker på det... Jag vill ju inte påstå att jag har en toalett nära till hands... om det ens finns någon toalett när jag jobbar, står den oftast i hallen eller köket. Det blir att springa till källaren titt som tätt. Jag ska hålla koll så att inte smärtan blir värre och jag får feber... då måste jag uppsöka akuten omedelbart!
Hursomhelst tog det inte lång tid innan jag började må illa och det svartnade för ögonen. Tillslut måste jag köra hem från jobbet. Väl hemma, jävligt kissnödig, upptäcker jag att jag glömt mina nycklar och kan inte komma in. Får tag i lillsyrran som har ett extra par. Kör och hämtar dom i ilfart, hem igen, parkerar bilen, springer upp, kastar mej in på toa och låter niagarafallet flöda, spyr sen, slänger mej i soffan och somnar som en stock. Vad fan var det som hände?
Jag är helt övertygad om att jag fått någon form av panikångest. Skiträdd för att jag ska bli lika sjuk som förra gången. Nu är jag på skitdåligt humör. Har levt på nyponsoppa, kaffe och varma koppen. Det känns som ett straff. För vad? Jag har inte gjort nåt dumt. Bara ätit för lite fibrer och skitit i att skita när jag borde, blivit förtoppad och fått tarmfickor... Suck! Men glass får jag äta i stora lass! Alltid nån tröst. Fast egentligen har jag ju börjat banta. Börjat äta jätteduktigt strikt efter tallriksmodellen som får en att må prima... Men jag unnar mej den där glassen... som tröst... med massor av lakritssås på.
O'hoj!
Nej, jag skojar bara... jag har inte hamnat i helvetet, jag har såklart bara varit så inihelsikes trött om kvällarna att jag helt enkelt inte orkat sätta mej vi datorn.
Igår var det inte min dag... Jag har ju för ca ett år sedan varit inlagd på sjukhus på grund av en inflammerad tarmficka som gjorde att det gick hål på tarmen. Det var ganska allvarligt och det kan komma tillbaka om man inte passar sej jävligt noga och bajsar när man måste, äter mycket fibrer, dricker mycket vatten etc... Jag har haft lite ont i magen några dagar och lokaliserade smärtan just till det där kritiska stället i slutet av tjockatarmen där tarmfickorna sitter.
Ringde till kirurgen för att fråga om jag kunde göra något själv. Det kunde jag. Jag skulle fasta i 2-3 dagar. Jag som älskar mat! Jag har dessutom ett ganska tufft jobb. vilket gör att jag måste äta mycket! Jag äter mycket frukt och det skulle jag absolut undvika nu. Grönsaker skulle jag heller inte äta! Soppor, thé, kaffe juice och massor med vatten. Man blir kissnödig bara man tänker på det... Jag vill ju inte påstå att jag har en toalett nära till hands... om det ens finns någon toalett när jag jobbar, står den oftast i hallen eller köket. Det blir att springa till källaren titt som tätt. Jag ska hålla koll så att inte smärtan blir värre och jag får feber... då måste jag uppsöka akuten omedelbart!
Hursomhelst tog det inte lång tid innan jag började må illa och det svartnade för ögonen. Tillslut måste jag köra hem från jobbet. Väl hemma, jävligt kissnödig, upptäcker jag att jag glömt mina nycklar och kan inte komma in. Får tag i lillsyrran som har ett extra par. Kör och hämtar dom i ilfart, hem igen, parkerar bilen, springer upp, kastar mej in på toa och låter niagarafallet flöda, spyr sen, slänger mej i soffan och somnar som en stock. Vad fan var det som hände?
Jag är helt övertygad om att jag fått någon form av panikångest. Skiträdd för att jag ska bli lika sjuk som förra gången. Nu är jag på skitdåligt humör. Har levt på nyponsoppa, kaffe och varma koppen. Det känns som ett straff. För vad? Jag har inte gjort nåt dumt. Bara ätit för lite fibrer och skitit i att skita när jag borde, blivit förtoppad och fått tarmfickor... Suck! Men glass får jag äta i stora lass! Alltid nån tröst. Fast egentligen har jag ju börjat banta. Börjat äta jätteduktigt strikt efter tallriksmodellen som får en att må prima... Men jag unnar mej den där glassen... som tröst... med massor av lakritssås på.
O'hoj!
Nördar
Först och främst vill jag tacka för alla gratulationer för både min födelsedag och min systerson. Man blir glad när man slår på bloggen och där finns ett litet meddelande, även om det är från en vilt främmande person. Fast inte så främmande ändå. Vi har ju bekantat oss med varandra ett tag nu. Det är riktigt kul. Och för er som eventuellt oroar sej, så är jag inte ett dugg besviken över att jag missade matberedaren på tradera. Jag är inte så cynisk som det verkar.
Det finns många märkliga människor som vandrar omkring på vår jord och jag har en extrem fascination för en viss kategori, nämligen nördar. En nörd definierar jag som en något udda person med ett något udda intresse som kanske inte är riktigt relevand för en vuxen person. Många nördar lever utan partner och går helt upp i sitt extremintresse. Jag kan räkna upp några exempel:
Datanörd-då menar jag inte spelare utan såna som håller på och bygger, programmerar, manipulerar och pillar extremt mycket.
Frimärksnörd -samlar på frimärken, katalogiserar, följer upp, säljer, köper, byter och vägrar skicka e-mail.
Samlarnörd - extremsamlare på udda grejjor som till exempel tennsoldater från första världskriget eller udda riskorn med konstig form.
Filmnörd - då håller man sej oftast till endast en eller två kategorier av film exempelvis gamla krigsfilmer eller stumfilm med Rudolph Valentino... (hit räknas inte snuskgubbar som sitter och glor porrfilm hela dagarna)
Spelnörd - samlar kompisarna för att spela strategiska krigsspel som tar flera dygn i anspråk. Har halva lägenheten full med en massa spel som ingen begriper sej på...
Stereotypen av en nörd
I mitt jobb som plattsättare, är jag hela dagarna hemma hos folk och renoverar deras badrum. Det är kul att träffa olika människor med olika karaktärer och från olika kulturer och göra vid nåt så intimt som deras badrum. Man får reda på otroligt mycket om en person bara genom att titta in i deras badrumsskåp. Jag springer inte runt hos folk och rotar men jag måste gå in i köket för att hämta vatten. Ibland får man syn på nåt som verkar lite udda och då kan man inte låta bli att vara lite extra observant. Just nu är jag hos en man i 45-årsåldern som har hela köket fullt med Kalle-Ankaprylar. Tavlor, afficher, kylskåpsmagneter etc. En stor planch med Kalles släktträd
pryder väggen vid spisen. Oj, oj, tänkte jag. En riktig Anknörd, alltså. När jag skulle stänga dörren till vardagsrummet (för att det inte ska bli så jäkla dammigt) kunde jag inte undgå att se killens enorma Warhammer-samling! Han hade stora glasskåp med små Warhammerfigurer och en jättetrave Fantasyböcker. Halva rummet var inrett för att kunna sitta och spela spel... (Jisses, en ännu värre nörd än jag och mina spelkompisar) Detta är en riktigt äkta nörd-nörd. Han bor dessutom i en lägenhet som ser ut att tillhöra en gammal dam i 70-årsåldern. Han har antingen ärvt den av sin farmor eller köpt den och inte gjort ett enda dugg åt medljongtapeter och annat gammeldax.
En annan rolig nörd jag stötte på i höstas, hade en gigantisk tågbana på ett loft i vardagsrummet som täckte ca 3/4 av vardagsrummets yta en halv meter under taket i tre etager. Han hade byggt allt själv med millimeterprecision. Perronger, vänthallar, bänkar, soptunnor, små träd och buskar, människor etc... Han hade till och med en liten demonstration för mej och min kollega. Jättekul! Han var singel och förstod mycket väl att "Tjena bruden, ska du med hem och titta på min tågbana?" inte var den bästa brudfixarrepliken...
Vad är det då som gör en nörd till en nörd... Jag betraktas definitivt som en nörd. Jag är med i en förening med många nördar där vi har en liten grupp som spelar sällskapsspel med jämna mellanrum. En gång om året har vi "Mästerskap i Gambling". Då får förra årets vinnare välja två spel - ett kortspel och ett brädspel - och så läggs det upp en turneringsplan och håller på en hel dag. Vinnaren får en vandringsljusstake i mässing att putsa i ett år för att sen få äran att ordna nästa års gamblingmästerskap. Nördigt men kul. Sist var jag så nära att vinna att det var löjligt. Regerande mästaren har vunnit 4 år på rad så det är verkligen dags för ett byte. Nästa gång tar jag dej din jävel...
Så, mina vänner... Vilka är era favoritspel? Skulle det vara så att någon av er händelsevis spelar backgammon på gammonempire, ger jag er gärna en match.. Mitt alias är Blackbladder
Det finns många märkliga människor som vandrar omkring på vår jord och jag har en extrem fascination för en viss kategori, nämligen nördar. En nörd definierar jag som en något udda person med ett något udda intresse som kanske inte är riktigt relevand för en vuxen person. Många nördar lever utan partner och går helt upp i sitt extremintresse. Jag kan räkna upp några exempel:
Datanörd-då menar jag inte spelare utan såna som håller på och bygger, programmerar, manipulerar och pillar extremt mycket.
Frimärksnörd -samlar på frimärken, katalogiserar, följer upp, säljer, köper, byter och vägrar skicka e-mail.
Samlarnörd - extremsamlare på udda grejjor som till exempel tennsoldater från första världskriget eller udda riskorn med konstig form.
Filmnörd - då håller man sej oftast till endast en eller två kategorier av film exempelvis gamla krigsfilmer eller stumfilm med Rudolph Valentino... (hit räknas inte snuskgubbar som sitter och glor porrfilm hela dagarna)
Spelnörd - samlar kompisarna för att spela strategiska krigsspel som tar flera dygn i anspråk. Har halva lägenheten full med en massa spel som ingen begriper sej på...
Stereotypen av en nörd
I mitt jobb som plattsättare, är jag hela dagarna hemma hos folk och renoverar deras badrum. Det är kul att träffa olika människor med olika karaktärer och från olika kulturer och göra vid nåt så intimt som deras badrum. Man får reda på otroligt mycket om en person bara genom att titta in i deras badrumsskåp. Jag springer inte runt hos folk och rotar men jag måste gå in i köket för att hämta vatten. Ibland får man syn på nåt som verkar lite udda och då kan man inte låta bli att vara lite extra observant. Just nu är jag hos en man i 45-årsåldern som har hela köket fullt med Kalle-Ankaprylar. Tavlor, afficher, kylskåpsmagneter etc. En stor planch med Kalles släktträd
pryder väggen vid spisen. Oj, oj, tänkte jag. En riktig Anknörd, alltså. När jag skulle stänga dörren till vardagsrummet (för att det inte ska bli så jäkla dammigt) kunde jag inte undgå att se killens enorma Warhammer-samling! Han hade stora glasskåp med små Warhammerfigurer och en jättetrave Fantasyböcker. Halva rummet var inrett för att kunna sitta och spela spel... (Jisses, en ännu värre nörd än jag och mina spelkompisar) Detta är en riktigt äkta nörd-nörd. Han bor dessutom i en lägenhet som ser ut att tillhöra en gammal dam i 70-årsåldern. Han har antingen ärvt den av sin farmor eller köpt den och inte gjort ett enda dugg åt medljongtapeter och annat gammeldax.En annan rolig nörd jag stötte på i höstas, hade en gigantisk tågbana på ett loft i vardagsrummet som täckte ca 3/4 av vardagsrummets yta en halv meter under taket i tre etager. Han hade byggt allt själv med millimeterprecision. Perronger, vänthallar, bänkar, soptunnor, små träd och buskar, människor etc... Han hade till och med en liten demonstration för mej och min kollega. Jättekul! Han var singel och förstod mycket väl att "Tjena bruden, ska du med hem och titta på min tågbana?" inte var den bästa brudfixarrepliken...
Vad är det då som gör en nörd till en nörd... Jag betraktas definitivt som en nörd. Jag är med i en förening med många nördar där vi har en liten grupp som spelar sällskapsspel med jämna mellanrum. En gång om året har vi "Mästerskap i Gambling". Då får förra årets vinnare välja två spel - ett kortspel och ett brädspel - och så läggs det upp en turneringsplan och håller på en hel dag. Vinnaren får en vandringsljusstake i mässing att putsa i ett år för att sen få äran att ordna nästa års gamblingmästerskap. Nördigt men kul. Sist var jag så nära att vinna att det var löjligt. Regerande mästaren har vunnit 4 år på rad så det är verkligen dags för ett byte. Nästa gång tar jag dej din jävel...
Så, mina vänner... Vilka är era favoritspel? Skulle det vara så att någon av er händelsevis spelar backgammon på gammonempire, ger jag er gärna en match.. Mitt alias är Blackbladder
Jag säger bara WOW!
Efter att ha ätit, duschat och bajsat tänkte jag gå och lägga mej. Det hade varit en lång dag med lillsyrran på K K. Det skulle bli skönt att få sova. Satt på sängkanten och skulle precis krypa ner i min sköna säng när telefonen ringde. 5 cm öppet och dax för henne att att ta sej till förlossningen. Det var bara att hoppa i kläderna och åka tillbaka. Det som sedan hände var minst sagt tålamodsprövande. Det skulle nu komma att ta ytterligare 19 timmar för den lilla krabaten att ta sej ut. Hade jag vetat det, hade jag naturligtvis stannat i min sköna säng och varit pigg, glad och utvilad under förlossningen. Men varför skulle jag ha privilegiet att vara pigg när syrran inte sovit på två dygn... Efter många år som nattvårdare, kan jag orka vara alert även om jag inte fått nån sömn. Värre var det för barnets pappa som nästan kollapsade av trötthet. Syrran hade inget val. Det går helt enkelt inte att somna när man föder barn.
Tisdagen den 13 januari nådde alltså en underbar liten stenbockskille mållinjen kl 17.18 och låg äntligen ovanpå istället för inuti sin mammas mage. Helt perfekt. Underbar. 36 timmar tog han på sej den envise lille killen. Till slut fick farbror doktorn ta fram sugklockan...
Min lillasyster är en otroligt otålig person. Allt ska gå i racerfart. Att först vänta i 9 månader på lillkillen var snudd på olidligt för henne. En 36-timmarsförlossning är definitivt inget hon hade bett om. Jag hoppas att hon lär sej nåt av detta. Saker får ta den tid det tar. Som dramapedagog är hon van att regissera. Men en förlossning låter sej inte regisseras. Den har sina fasta repliker men man vet inte när dom kommer.
Jag finner inga ord för den lycka jag känner över att ha fått vara med om lillsyrrans förlossning. Många pappor som varit med vid sina barns födelse har fått höra samma replik: "Stå inte bara där din jävla idiot, gör något!", "Du förstår inte ett jävla dugg hur jävla ont det här gör" osv... Till mej kunde hon inte säga så. Jag har ju gått igenom samma sak tre gånger. Jag tror att det hade gagnat många förstföderskor att ha en erfaren "dola" med sej hela vägen. Någon man känt länge, har förtroende för och som vet vad det är att föda barn och som inte går att idiotförklara. Jag var en perfekt coach för henne och fick henne att känna sej jättetrygg. Det kändes bra för pappan också. Jag är jättestolt över både mej själv och lillsyrran som var jäkligt tapper trots en utdragen förlossning.
Mindre än en minut gammal...
Jag har nog aldrig sovit så gott som jag gjorde när jag om hem. Som tur var hade familjen sparat middag åt mej. Den slök jag i ett nafs, sen var jag medvetslös i 11 timmar... När jag vaknade var det min födelsedag...
Det kommer en bebis snart, snart...???
Hä-häm...
Vill bara säga att jag är mycket besviken på syrran och hennes förlossning! Den är inte varken rationell eller effektiv. Men så är hon också Skorpion. I morse gick vattnet vid 6-tiden. Detta fick jag reda på vid 9-tiden när jag var på jobbet . Det gick ju inte att jobba vidare efter det eftersom jag i min enfald trodde att nu dröjer det max 15 timmar, sen är ungen ute... Hela dan har jag pustat med syrran och vad får man - gå hem och lägga sej till slut. Det kommer säkert att sluta med att jag inte hör telefonen och hon får klämma ut ungen utan mej. Fan vad usel jag kommer att känna mej då.
Så här var mina förlossningar:
Unge nr 1 - vattnet går kl 15.00. Värkar kommer kl 21.00 8 timmar senare är ungen ute.
Unge nr 2 - kännbara värkar kl 20.30. 7 timmar senare är ungen ute.
Unge nr 3 - vattnet går kl 08.00. Värkar kommer kl 22.00. Ungen ute 6 timmar senare.
Sammanlagt 21 timmars värkarbete. I genomsnitt 7 timmar / unge. Det är ju inte klokt... hon kommer att slå mej med hästlängder och det bara med första barnet! Men gud ske lov, barnet blir iallafall Stenbock!
Och jag kommer att bomma mixern på tradera... Och bara det faktum att jag sitter och bloggar om detta triviala i-landsproblem, gör mej till en usel människa.
Vill bara säga att jag är mycket besviken på syrran och hennes förlossning! Den är inte varken rationell eller effektiv. Men så är hon också Skorpion. I morse gick vattnet vid 6-tiden. Detta fick jag reda på vid 9-tiden när jag var på jobbet . Det gick ju inte att jobba vidare efter det eftersom jag i min enfald trodde att nu dröjer det max 15 timmar, sen är ungen ute... Hela dan har jag pustat med syrran och vad får man - gå hem och lägga sej till slut. Det kommer säkert att sluta med att jag inte hör telefonen och hon får klämma ut ungen utan mej. Fan vad usel jag kommer att känna mej då.
Så här var mina förlossningar:
Unge nr 1 - vattnet går kl 15.00. Värkar kommer kl 21.00 8 timmar senare är ungen ute.
Unge nr 2 - kännbara värkar kl 20.30. 7 timmar senare är ungen ute.
Unge nr 3 - vattnet går kl 08.00. Värkar kommer kl 22.00. Ungen ute 6 timmar senare.
Sammanlagt 21 timmars värkarbete. I genomsnitt 7 timmar / unge. Det är ju inte klokt... hon kommer att slå mej med hästlängder och det bara med första barnet! Men gud ske lov, barnet blir iallafall Stenbock!
Och jag kommer att bomma mixern på tradera... Och bara det faktum att jag sitter och bloggar om detta triviala i-landsproblem, gör mej till en usel människa.
Det kommer en bebis snart...
Har precis kommit hem efter att ha spenderat hela dagen med min gravida lillasyster som snart ska föda. Jag ska få den stora äran att vara med på förlossningen. Slemproppen har gått och värkarbetet har börjat. Åh så spännande det ska bli. Har aldrig varit med på någon förlossning innan, förutom när jag födde mina pojkar men det är ju en helt annan sak. Det är bara ett problem... Jag har en matberedare att bevaka på tradera.
Deadline på tisdag. Bebisen måste alltså komma i morgon. Onsdag går oxå bra. Då är det min födelsedag. Bättre födelsedagspresent kan jag inte få av min lillasyster.
Hela kvällen har jag varit hos min storasyster på Onkologen. Med lite tur påbörjas en ny cellgiftsbehandling kommande vecka. Det känns väldigt hoppfullt och jag har nog årets mest intensiva dagar framför mej. Kan bara säga att den som smittar mej med flunsan nu, den dräper jag!
Deadline på tisdag. Bebisen måste alltså komma i morgon. Onsdag går oxå bra. Då är det min födelsedag. Bättre födelsedagspresent kan jag inte få av min lillasyster.
Hela kvällen har jag varit hos min storasyster på Onkologen. Med lite tur påbörjas en ny cellgiftsbehandling kommande vecka. Det känns väldigt hoppfullt och jag har nog årets mest intensiva dagar framför mej. Kan bara säga att den som smittar mej med flunsan nu, den dräper jag!
Sorg
Min första stora sorg år 2009. Min älskade mixer går nu definitivt i graven. Det finns inte längre någon motor att köpa till den eftersom den inte tillverkas längre. Jag har några fina minnesord jag vill ge till min mixer
Hackat och mixat
aldrig krånglat eller trixat
det kan ej nämnas det du aldrig har fixat
Men sconsen blev din död
detta goda frukostbröd
när du stod vid slutets rand, jag fick knåda resten för hand
min kära maskin, vila i frid
jag köper en ny när jag får råd och tid
Det kanske blir en sån här...
Visst e den läcker! Endast 3595 kr. Som hittat!
Ska nog gå och köpa en trisslott...
Hip Hop och sånt...
Sandi Thom sjöng "I wish I was a punk-rocker with flowers in my hair". Jag sjunger "I wish I was a Hip-Hoper"... Jaha, och varför då, då... Jo för jag önskar verkligen att jag älskade hip hop, r'n b, gangstarap och sån därn annan musik som dom spelar på Din Gata 100,6. Alla talar skånska... (blatteskånska)... Och jag hatar det. Det går bara inte att stå uuut med... Nej, jag hatar inte blattar... jag är ju blatte själv...Men som sagt jag önskar att det var min favoritmusik. För det är den enda musikkanal som jag får in på min förbannade gamla radio som jag har på jobbet!
Inte kan man väl spela hiphop i en gammal radio...
Din Gata har en radiosignal som genomtränger och når överallt. Tjocka betongväggar. Ner i underjordiska källargångar. Långt ut på bonnnlandet. Lyckas man få in Mix Megapol eller Rix FM, låter det som ett brusande UFO men Din Gata når alla överallt och spelar bara Hip Hop. Jag är för gammal för Hip Hop men inte tillräckligt gammal för jularbomusiken i P4. P3 går inte att lyssna på för det svamlas bara en massa konstigt ironiskt trams med Annika Lanz och hennes gäng hela dagarna så jag blir tokig. Jag vill ha musik. Bra musik. Inget trams. Ingen Hip Hop...
Hjälp
Inte kan man väl spela hiphop i en gammal radio...
Din Gata har en radiosignal som genomtränger och når överallt. Tjocka betongväggar. Ner i underjordiska källargångar. Långt ut på bonnnlandet. Lyckas man få in Mix Megapol eller Rix FM, låter det som ett brusande UFO men Din Gata når alla överallt och spelar bara Hip Hop. Jag är för gammal för Hip Hop men inte tillräckligt gammal för jularbomusiken i P4. P3 går inte att lyssna på för det svamlas bara en massa konstigt ironiskt trams med Annika Lanz och hennes gäng hela dagarna så jag blir tokig. Jag vill ha musik. Bra musik. Inget trams. Ingen Hip Hop...
Hjälp
Att bli ett begrepp
Att som person bli till ett begrepp... det ska inte mycket till. Att vara en "Arnold", till exempel, alla förstår att man menar en fysiskt stark person. Att ha ett "Janusansikte" betyder ju att att man har en dubbel personlighet. En "Quisling"- en förrädare...osv...osv...etc
Det stod lite om Isabella "Blondinbella" Löwengrip i sydsvenskan idag. Blondinbella har verkligen blivit ett pegrepp. Om man lyckas bli en framgångsrik bloggare, kan man ju säga att man "gjort en Blondinbella".
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag skummar i hennes blogg. Hon är 17 år... Jag har en son som är 17. Jag vet inte om jag hade tyckt det var så kul om han var en "Blondinbella" med blogg + reklamkontrakt, assistent som höll reda på allt, kändisfester, representationer, intervjuer, TV-blogg etc... osv... Det blir inget normalt liv för en 17-åring.
Och ändå gör hon egentligen ingenting spektakulärt... Shoppar, Fikar, går i skolan, läser läxor, festar lite med kompisarna... Tänk att man kan bli rik och berömd på "ingenting".
Nej då vill jag hellre slå ett slag för "String-Emil". Han är unik! Han är Crazy! Helgalen! Gränslös! Sanslös! Pervers! Sååå egenkär... Jag har inga ord för att beskriva vad jag känner när jag ser denna exhibitionistiska man. Ta gärna en titt och säg vad ni tycker. Vad har man gjort för att bli en "String-Emil" Jag tycker i och för sej det är konstigt att han inte sitter inspärrad nånstans... Dessutom verkar det som att han inte klipper håret mer än max en gång per år...
Det stod lite om Isabella "Blondinbella" Löwengrip i sydsvenskan idag. Blondinbella har verkligen blivit ett pegrepp. Om man lyckas bli en framgångsrik bloggare, kan man ju säga att man "gjort en Blondinbella".
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag skummar i hennes blogg. Hon är 17 år... Jag har en son som är 17. Jag vet inte om jag hade tyckt det var så kul om han var en "Blondinbella" med blogg + reklamkontrakt, assistent som höll reda på allt, kändisfester, representationer, intervjuer, TV-blogg etc... osv... Det blir inget normalt liv för en 17-åring.
Och ändå gör hon egentligen ingenting spektakulärt... Shoppar, Fikar, går i skolan, läser läxor, festar lite med kompisarna... Tänk att man kan bli rik och berömd på "ingenting".
Nej då vill jag hellre slå ett slag för "String-Emil". Han är unik! Han är Crazy! Helgalen! Gränslös! Sanslös! Pervers! Sååå egenkär... Jag har inga ord för att beskriva vad jag känner när jag ser denna exhibitionistiska man. Ta gärna en titt och säg vad ni tycker. Vad har man gjort för att bli en "String-Emil" Jag tycker i och för sej det är konstigt att han inte sitter inspärrad nånstans... Dessutom verkar det som att han inte klipper håret mer än max en gång per år...
Min älskade Maskin
Vad vore vi utan alla våra elektriska prylar... om man frågar mannen, skulle han bara rycka på axlarna och undra vad fan man menar. Om man frågar mej, skulle jag räkna upp alla fantastiska elektriska köksprylar som jag inte kan klara mej utan...
Först och främst har man ju en dammsugare. Utan den hade man inte kunnat städa, eller hur? Förr när man inte hade dammsugare, städade man ju inte så vi bokstavligen vadade i skit.
Min första dammsugare.
Sen har vi ju det elektriska våffeljärnet. Innan det var uppfunnet åt man brända våfflor från ett våffeljärn som vändes på spisen. Det tog hundra år att grädda våfflor åt en hel familj och hälften av barnen hann dö av svält...
Dubbelt...
Brödrosten klarar man sej inte heller utan... Innan det fanns elektriska brödrostar, fick man rosta brödet i ugnen eller på spisen, varvid många tog fyr på sina kök och efterssom det inte fanns elektriska brandvarnare, strök många med i dessa hemska eldsvådor.
Snygg dessutom
Att dricka thé är ju hälsosamt. Utan vattenkokare kan man inte koka thé. Inte konstigt att alla som levde förr i tiden nu är döda.
Sämst i test men snygg
Det är bra för ekonomin att kunna värma matrester i Microvågsugnen. Inte undra på att vi var så fattiga förr när vi fick slänga alla gammal mat.
Extremt nödvändig
Strykjärnet är ett måste om man ska kunna se snygg och prydlig ut. Innan strykjärnets tid blev kläderna pösiga med mycket rysch och pysch. Üsch
Sladdlöst ska det vara
Och så har vi den fantastiska hårfönen och andra stylingprodukter. Innan vi hade elektricitet, använde man locktänger som värmdes i spisen. Det blev som ett brännjärn som man märker tjurar med... håret brändes, föll av och man tvingades gå med stora vita puderperuker för att dölja det brända håret samt alla brännblåsor i skalpen.
En liten räcker
Innan vi fick assistenten som hjälper oss att knåda bröddegar, tvingades dom stackars kvinnorna knåda för hand, vilket tog så lång tid att de barn som inte svultit ihjäl när dom väntade på sina våfflor, garanterat svalt ihjäl när dom väntade på brödet.
Hur fan gjorde man smothies innan blendern uppfanns... jag tror att digerdöden hade kunnat undvikas om alla medeltidens människor fått en näringsrik fruktsmoothie varje dag.
Med två hastigheter
Stavmixern är ju ett måste för att kunna göra majonnäs med massor av vitlök. Vitlök är nästan livsnödvändigt för att kunna hålla sej frisk. Draculas härjningar hade inte heller varit så fasansfulla om alla haft en stavmixer som dom kunde göra majonnäs med och sen andats på den fasansfulle greven just som han skulle sätta tänderna i deras halsar... Han hade storknat...
Går att mixa babymat med oxså
Nej jag har ingen kaffekokare. Jag använder gamla hederliga gammesdags spanska livsfarliga espressobryggare.
Dom finns i varierande storlek beroende på hur många som ska ha kaffe. Varför jag inte har någon kaffekokare? Dom går ju sönder hela tiden. Jag känner ingen som haft mindre än fem kaffebryggare i sitt liv och när dom går sönder blir dom hysteriska och kan inte laga kaffe. Jag har garderat mej mot det. Jag har även en gammal hederlig tratt om vi är riktigt många.
Mixern klarar man sej heller inte utan. Den hackar, river, blandar... Innan mixern kom, hackade många husmödrar av sej alla sina fingrar. Utan fingrar, kan du inte laga mat. Det som ev återstår av familjen nu, svälter garanterat ihjäl...
Motorn till min mixer pajjade idag när jag skulle baka scones... jag är hemskt ledsen att behöva säga detta, men den tillverkas inte längre och detta innebär att vi antingen måste köpa en annan modell eller så får vi se om vi kan klara oss utan... Men först kommer nog jag att hinna hacka av mej alla fingrar och då svälter vi nog ihjäl, allihop. Ni lär nog märka när det är dax för när jag inte har några fingrar kvar, kan jag ju inte blogga längre... Så när ni inte sett mej på bloggen på ett tag, kan ni ju kanske slå larm.
Utan denna dör vi snart
Först och främst har man ju en dammsugare. Utan den hade man inte kunnat städa, eller hur? Förr när man inte hade dammsugare, städade man ju inte så vi bokstavligen vadade i skit.
Min första dammsugare.
Sen har vi ju det elektriska våffeljärnet. Innan det var uppfunnet åt man brända våfflor från ett våffeljärn som vändes på spisen. Det tog hundra år att grädda våfflor åt en hel familj och hälften av barnen hann dö av svält...
Dubbelt...
Brödrosten klarar man sej inte heller utan... Innan det fanns elektriska brödrostar, fick man rosta brödet i ugnen eller på spisen, varvid många tog fyr på sina kök och efterssom det inte fanns elektriska brandvarnare, strök många med i dessa hemska eldsvådor.
Snygg dessutom
Att dricka thé är ju hälsosamt. Utan vattenkokare kan man inte koka thé. Inte konstigt att alla som levde förr i tiden nu är döda.
Sämst i test men snygg
Det är bra för ekonomin att kunna värma matrester i Microvågsugnen. Inte undra på att vi var så fattiga förr när vi fick slänga alla gammal mat.
Extremt nödvändig
Strykjärnet är ett måste om man ska kunna se snygg och prydlig ut. Innan strykjärnets tid blev kläderna pösiga med mycket rysch och pysch. Üsch
Sladdlöst ska det vara
Och så har vi den fantastiska hårfönen och andra stylingprodukter. Innan vi hade elektricitet, använde man locktänger som värmdes i spisen. Det blev som ett brännjärn som man märker tjurar med... håret brändes, föll av och man tvingades gå med stora vita puderperuker för att dölja det brända håret samt alla brännblåsor i skalpen.
En liten räcker
Innan vi fick assistenten som hjälper oss att knåda bröddegar, tvingades dom stackars kvinnorna knåda för hand, vilket tog så lång tid att de barn som inte svultit ihjäl när dom väntade på sina våfflor, garanterat svalt ihjäl när dom väntade på brödet.
Hur fan gjorde man smothies innan blendern uppfanns... jag tror att digerdöden hade kunnat undvikas om alla medeltidens människor fått en näringsrik fruktsmoothie varje dag.
Med två hastigheter
Stavmixern är ju ett måste för att kunna göra majonnäs med massor av vitlök. Vitlök är nästan livsnödvändigt för att kunna hålla sej frisk. Draculas härjningar hade inte heller varit så fasansfulla om alla haft en stavmixer som dom kunde göra majonnäs med och sen andats på den fasansfulle greven just som han skulle sätta tänderna i deras halsar... Han hade storknat...
Går att mixa babymat med oxså
Nej jag har ingen kaffekokare. Jag använder gamla hederliga gammesdags spanska livsfarliga espressobryggare.
Dom finns i varierande storlek beroende på hur många som ska ha kaffe. Varför jag inte har någon kaffekokare? Dom går ju sönder hela tiden. Jag känner ingen som haft mindre än fem kaffebryggare i sitt liv och när dom går sönder blir dom hysteriska och kan inte laga kaffe. Jag har garderat mej mot det. Jag har även en gammal hederlig tratt om vi är riktigt många.
Mixern klarar man sej heller inte utan. Den hackar, river, blandar... Innan mixern kom, hackade många husmödrar av sej alla sina fingrar. Utan fingrar, kan du inte laga mat. Det som ev återstår av familjen nu, svälter garanterat ihjäl...
Motorn till min mixer pajjade idag när jag skulle baka scones... jag är hemskt ledsen att behöva säga detta, men den tillverkas inte längre och detta innebär att vi antingen måste köpa en annan modell eller så får vi se om vi kan klara oss utan... Men först kommer nog jag att hinna hacka av mej alla fingrar och då svälter vi nog ihjäl, allihop. Ni lär nog märka när det är dax för när jag inte har några fingrar kvar, kan jag ju inte blogga längre... Så när ni inte sett mej på bloggen på ett tag, kan ni ju kanske slå larm.
Utan denna dör vi snart
Relationer...
Relationer mellan oss människor... varför ska det vara så jäkla lnvecklat? Varför har vi ett så stort behov av att bli älskade? Varför gör vi varandra så jäkla illa hela tiden? Varför måste vi känna makt? Varför är vi så maktlösa? Makalösa är vi i alla fall...
När jag var 13 år började en TV-serie som hette "Dallas". Jag tror inte att det finns en enda idag vuxen människa över 40 år som aldrig har sett ett Dallasavsnitt. Jag kommer ihåg att det handlade om olja, affärsmässiga och känslomässiga intriger och svek, kartellbildningar och bedrägerier... Klichéartade stereotypa människor som gick och lade sej med sminket på efter att ha fördärvat sej med sprit och cigaretter... Det man diskuterade var inte dom affärsmässiga förbindelserna eller det om familjen Ewings oljeimperium. Det man diskuterade var dom mänskliga relationerna; otrohet, dubbelspel, alkoholism, intriger, baktaleri, slampiga Lucy, storbystade Pam och Sue-Ellens darrande underläpp. Affärerna sket man fullkomligt i, det var inte det som var intressant... Jag såg på alla Dallas-avsnitt dom första två säsongerna men sen tyckte jag det började spåra ur... när Bobby, som varit "död" en hel säsong och sen plötsligt kom tillbaka "Från det döda" (Pam hade drömt alltihop) fick jag nog och slutade titta.
Se hur läppen darrar...
Dynasty var också en sån där oljeserie där folk bar sej ännu illare åt. Den serien var riktig skit och vem kommer ihåg mer än Joan Collins slampiga uppenbarelse eller Linda Evans silikonkinder och axelvaddar... Men handlingen... nada... jo, förresten, dom hade nån som var bög, tror jag.
Falcon Crest - åååhhh Lorenzo Lamas med pippifågeln, Ronald Reagans exfru med dock-frisyren... Dom odlade visst vin... och låg med varann till höger och vänster... Jag tror nästan att den serien skapades just för att få ut dom kaliforniska vinerna på den europeiska marknaden...
Ååååh, man ryser, så elak hon är
Men alla dessa serier handlade till stor del om just relationer. När vi inte står ut med dom relationer vi har, gottar vi oss gärna i andras elände. Vad är det som gör att folk pallar titta på Dockusåpor och Realityserier... Det gör kanske inte lika ont att hantera sina egna konflikter när man ser att snygga, framgångsrika människor har det ännu värre... vem skulle t ex vilja byta med Linda Rosing? (påminner lite om Lucy i Dallas)... Ååååh vad jag skulle vilja få henne att fatta hur bort sej hon gör gång på gång...
Freakshows går ju oxå hem... Vi tittar gärna på Outsiders när det handlar om Siamesiska tvillingars sexliv, folk med Tourettes syndrom som skriker "fitta" rätt ut när det inte passar, eller kvinnor som försörjer sej på att iklädd våtdräkt, piska olydiga män i blöjor... ouäck, vad less man blir... för ingen hade nog ens orkat ta upp fjärrkontrollen om man gjort en realityserie om Arbetaren Andersson i radhus i Arlöv som jobbar på Fabriken och hans fru somm sitter i kassan på Konsum och har två ungar som spelar innebandy... En katt har dom också som river lite på soffan ibland och försöker få fatt i den där blå undulaten som heter Putte... Nej, dom är nog inte tillräkligt balla, har inte tillräckligt spektakulärt sexliv, lagar inte supergourmetmiddagar och har inga vänner som är varken författare, skådespelare eller partikelklyvarfysiker... Dom är bara för trista... MEN DOM ÄR KANSKE LYCKLIGA!!!
Arbetare andersson och sonen samlar kanske på frimärken...
I det stora landet i väst, där den mesta skiten kommer ifrån, har vi nog ändå räddningen på alla våra relationsproblem... Han är man, har alldeles vita tänder, några kilos övervikt, ful mustasch och är tunnhårig. Han är nog den klokaste mannen i heeelaaa vääärldeeen...
När jag var 13 år började en TV-serie som hette "Dallas". Jag tror inte att det finns en enda idag vuxen människa över 40 år som aldrig har sett ett Dallasavsnitt. Jag kommer ihåg att det handlade om olja, affärsmässiga och känslomässiga intriger och svek, kartellbildningar och bedrägerier... Klichéartade stereotypa människor som gick och lade sej med sminket på efter att ha fördärvat sej med sprit och cigaretter... Det man diskuterade var inte dom affärsmässiga förbindelserna eller det om familjen Ewings oljeimperium. Det man diskuterade var dom mänskliga relationerna; otrohet, dubbelspel, alkoholism, intriger, baktaleri, slampiga Lucy, storbystade Pam och Sue-Ellens darrande underläpp. Affärerna sket man fullkomligt i, det var inte det som var intressant... Jag såg på alla Dallas-avsnitt dom första två säsongerna men sen tyckte jag det började spåra ur... när Bobby, som varit "död" en hel säsong och sen plötsligt kom tillbaka "Från det döda" (Pam hade drömt alltihop) fick jag nog och slutade titta.
Se hur läppen darrar...
Dynasty var också en sån där oljeserie där folk bar sej ännu illare åt. Den serien var riktig skit och vem kommer ihåg mer än Joan Collins slampiga uppenbarelse eller Linda Evans silikonkinder och axelvaddar... Men handlingen... nada... jo, förresten, dom hade nån som var bög, tror jag.
Falcon Crest - åååhhh Lorenzo Lamas med pippifågeln, Ronald Reagans exfru med dock-frisyren... Dom odlade visst vin... och låg med varann till höger och vänster... Jag tror nästan att den serien skapades just för att få ut dom kaliforniska vinerna på den europeiska marknaden...
Ååååh, man ryser, så elak hon är
Men alla dessa serier handlade till stor del om just relationer. När vi inte står ut med dom relationer vi har, gottar vi oss gärna i andras elände. Vad är det som gör att folk pallar titta på Dockusåpor och Realityserier... Det gör kanske inte lika ont att hantera sina egna konflikter när man ser att snygga, framgångsrika människor har det ännu värre... vem skulle t ex vilja byta med Linda Rosing? (påminner lite om Lucy i Dallas)... Ååååh vad jag skulle vilja få henne att fatta hur bort sej hon gör gång på gång...
Freakshows går ju oxå hem... Vi tittar gärna på Outsiders när det handlar om Siamesiska tvillingars sexliv, folk med Tourettes syndrom som skriker "fitta" rätt ut när det inte passar, eller kvinnor som försörjer sej på att iklädd våtdräkt, piska olydiga män i blöjor... ouäck, vad less man blir... för ingen hade nog ens orkat ta upp fjärrkontrollen om man gjort en realityserie om Arbetaren Andersson i radhus i Arlöv som jobbar på Fabriken och hans fru somm sitter i kassan på Konsum och har två ungar som spelar innebandy... En katt har dom också som river lite på soffan ibland och försöker få fatt i den där blå undulaten som heter Putte... Nej, dom är nog inte tillräkligt balla, har inte tillräckligt spektakulärt sexliv, lagar inte supergourmetmiddagar och har inga vänner som är varken författare, skådespelare eller partikelklyvarfysiker... Dom är bara för trista... MEN DOM ÄR KANSKE LYCKLIGA!!!
Arbetare andersson och sonen samlar kanske på frimärken...
I det stora landet i väst, där den mesta skiten kommer ifrån, har vi nog ändå räddningen på alla våra relationsproblem... Han är man, har alldeles vita tänder, några kilos övervikt, ful mustasch och är tunnhårig. Han är nog den klokaste mannen i heeelaaa vääärldeeen...
Realisation
Skynda Fynda!!! Vi slumpar nu bort vår något begagnade julgran till högstbjudande. Obs! Vi har bara använt den en säsong och demonterade den försiktigt idag. Granen består av hela 3.348.647 delar. du får 10 tuber lim på köpet. Byggsatsen består av 1 st stam i 5 delar, snyggt förpackad i en papperskasse från ICA MAXI. En exklusiv, mycket elegant svart sopsäck innehållandes ca 30 grenar i olika storlekar för valfri placering på stammen. En papperskasse, även den från ICA MAXI med ca 3.348.612 gröna barr som individuellt limmas på grenarna. Om du köper detta exklusiva paket och börjar limma redan ikväll, är den magnifika granen kanske färdig redan till nästa jul!
Har man bråttom, kan man skita i barren. Den blir fin ändå.
Att bli vuxen...
Det slog mej igår att det nu är exakt 20 år sen jag på allvar började kliva in i vuxenvärlden. för 20 år sen hade jag mitt sista riktigt röjjiga nyårsfirande. Det var så traumatiskt att jag till och med kommer ihåg vad jag hade på mej. Jag och min man, jo jag var faktiskt gift (vi liftade till Paris och gifte oss bara 22 år gamla. Ett riktigt äventyr) Hade nyårsfestat rett rejält med våra kompisar och hamnade till slut på Möllevångstorget för att smälla raketer. Det blev precis sådär kaotiskt som det bara kan bli på Möllan med en massa fulla människor som helt omdömeslöst smällde raketer hur som helst. Jag kommer ihåg hur det började brinna på en balkong och att jag tyckte det var ansvarslöst av dom vuxna att ha småbarn med sej dit...
Jag hade en bomb som välte när jag tänt på den och jag såg den studsa över torget och explodera på andra sidan. Jag hoppas verkligen ingen blev skadad men jag var så full på alldeles för mycket champagne att jag inte riktigt fattade vad som hände... Men det som sedan hände fattar jag ännu mindre... inte heller någon annan jag känner... Jag tyckte plötsligt att det blev för jobbigt att stå och titta på alla raketer, att jag lade mej ner på marken mitt på torget... Nu hade jag en fantastisk vy över hela himlen och slapp få nackspärr... Min man såg inte att jag låg där men jag minns att någon kom fram till mej och sa att det kunde vara farligt. Jag sket i det och tyckte bara det var hääärligt...
Faaarligt
Rätt var det är känner jag hur något smäller till i örat på mej. Det känns som om hela huvudet sprängs. Först är det alldeles tyst... Jag hör ingenting. Sen hör jag bara hur det tjuter i hela huvudet. Jag känner på mitt öra. Det kommer blod. Jag börjar skrika helt hysteriskt! Min man fick bära hem mej och sen kom resten av folket som var inbjudna på efterfest... det blev ingen efterfest...
Fan vad jag skämdes efteråt. Hörselskadad blev jag dessutom. Det ringer för evigt en skön melodi i det örat. Melodin heter "Tinnitus". Jag blir lite trött på den ibland för den har bara två toner som den växlar mellan.
Nåväl... tre månader efter detta upptäckte jag att jag var gravid. Plötsligt blev jag vuxen... slutade festa... slutade röka... planerade för bebis... Wow, en helt ny värld, ett helt nytt liv... slut på galenskaper och kaos...
I oktober 1989 kom så det lilla knytet. En riktig liten mönsterbebis som fungerade ungefär som skalmans matochsovklocka. Alltid glad, sov och åt som ett schema plockat ur bvc's mannual.
På mindre än ett år förvandlades jag från en yr hoppetossa till en storkokande bullmamma som stod och vek tygblöjor och gjorde egen barnmat på biodynamiskt odlade grönsaker från segercooperativet.
Livet har sina överraskningar... man vet aldrig vad som lurar bakom nästa knut...
Jag hade en bomb som välte när jag tänt på den och jag såg den studsa över torget och explodera på andra sidan. Jag hoppas verkligen ingen blev skadad men jag var så full på alldeles för mycket champagne att jag inte riktigt fattade vad som hände... Men det som sedan hände fattar jag ännu mindre... inte heller någon annan jag känner... Jag tyckte plötsligt att det blev för jobbigt att stå och titta på alla raketer, att jag lade mej ner på marken mitt på torget... Nu hade jag en fantastisk vy över hela himlen och slapp få nackspärr... Min man såg inte att jag låg där men jag minns att någon kom fram till mej och sa att det kunde vara farligt. Jag sket i det och tyckte bara det var hääärligt...
Faaarligt
Rätt var det är känner jag hur något smäller till i örat på mej. Det känns som om hela huvudet sprängs. Först är det alldeles tyst... Jag hör ingenting. Sen hör jag bara hur det tjuter i hela huvudet. Jag känner på mitt öra. Det kommer blod. Jag börjar skrika helt hysteriskt! Min man fick bära hem mej och sen kom resten av folket som var inbjudna på efterfest... det blev ingen efterfest...
Fan vad jag skämdes efteråt. Hörselskadad blev jag dessutom. Det ringer för evigt en skön melodi i det örat. Melodin heter "Tinnitus". Jag blir lite trött på den ibland för den har bara två toner som den växlar mellan.
Nåväl... tre månader efter detta upptäckte jag att jag var gravid. Plötsligt blev jag vuxen... slutade festa... slutade röka... planerade för bebis... Wow, en helt ny värld, ett helt nytt liv... slut på galenskaper och kaos...
I oktober 1989 kom så det lilla knytet. En riktig liten mönsterbebis som fungerade ungefär som skalmans matochsovklocka. Alltid glad, sov och åt som ett schema plockat ur bvc's mannual.
På mindre än ett år förvandlades jag från en yr hoppetossa till en storkokande bullmamma som stod och vek tygblöjor och gjorde egen barnmat på biodynamiskt odlade grönsaker från segercooperativet.
Livet har sina överraskningar... man vet aldrig vad som lurar bakom nästa knut...
Gott Nytt År
För sista gången har jag på något papper där man på något vis ska skriva under, skrivit årtalet 2008. Det är inte direkt med vemod jag lämnar år 2008 bakom mej. Det är ganska skönt att bli av med år 2008. Det var ett jävligt år. Ett jävligt jobbigt år men också ett jävligt roligt år.
Våren var ganska jobbig. En vacker dag , nej förresten den regnade som fan och jag hade dessutom fått punktering på min bil, kallades vi in av chefen på jobbet och fick reda på att vi alla var uppsagda! Dom skulle själva begära firman i konkurs. Vi var alla ledsna men några av oss skulle återanställas i ett nytt bolag, så det kändes ju ändå ganska bra... med ledsamt att vi skulle splittras. Samma kväll fick jag åka akut till sjukhuset med jävulska magsmärtor. Jag hade så ont att jag uppriktigt trodde jag skulle dö.
Efter många timmars väntan, först på kvinnokliniken och sen på kirurgakuten, konstaterades det att jag måste kontraströntgas och dom pumpade mej full av morfin... röntgen visade att jag hade en tarmficka som inflammerats och det hade gått hål på tarmen och jag var på väg att få bukhinneinflammation. Efter en vecka på sjukhus med dropp och ytterligare ett par veckor hemma, var allt som vanligt igen förutom att jag nu vet att man måste skita när man är skitnödig och se till att skiten som kommer ut ska ha en lagom mjuk konsistens. Äta massor med fibrer, alltså...
I mitt jobb (som plattsättare) tillbringar jag nästan hela dagarna i folks badrum men då finns det ingen toalett i badrummet. För att jag inte ska bli sjuk igen, måste jag alltså se till att alltid ha tillgång till en toalett. Det får liksom inte "packa ihop sej" i slutet på tarmen för då kan det gå åt helvete igen.
Nåväl... den nystartade firman gick visserligen bra men tyvärr slutade halva styrkan och ägarna fick inte fatt i dugligt folk som ersättning och beslöt att lägga ner. jag var alltså uppsagd... igen...Det kom lite som en chock, dessutom i en tid då det började bli ont om jobb. Det hade redan börjat ryktas om en nedgång i byggbranchen och jag visste att det skulle bli knepigt att hitta nytt jobb. Dagen därpå berättar gubben att han också blivit uppsagd!!!!! Han, också plattsättare, jobbade på en lite större firma som valde att lägga ner på grund av dålig lönsamhet. Men va fan... Vi som hade bestämt oss föra att för en gångs skull åka på lite lyxigare semester. Och äldste sonen skulle ta studenten... Jag såg framför mej en studentfest med nudlar och en semester på Ribersborgsstranden...
Men det ordnade sej till slut. Vi fick båda jobb på en sjysst firma där vi trivs jättebra, sonen tog studenten med pompa och ståt. Semestern var räddad och blev underbar. Allt var frid och fröjd. Sonen tog körkort och fick ett jobb - inte drömjobbet men det duger så länge...
Vi har en rätt bra balans i vår familj just nu. Vi är inga förmögna människor men vi har så vi klarar oss. Vi kan kommunicera med varandra på ett bra sätt som gör att Noréndramerna inte blir så fasansfulla... Det är egentligen bara en sak som inte blev bra förra året.
Hos min Storasyster upptäcktes äggstockscancer i våras. Hon har kämpat med operation och olika cellgifter hela året och kampen är inte över ännu. Jag inbillar mej att cellgifterna inte biter på cancern för att hennes immunförsvar är för starkt. Fan... det är alltid hon som råkar värst ut med allt i vår familj... Jag ligger gärna 100 gånger på sjukhus med hål på tarmen om det kan göra min storasyster frisk.
Om jag fortfarande bloggar om ett år, vill jag kunna skriva att år 2009 var det år då:
Min lillasyster i Malmö fick en underbar liten son.
Min lillasyster i spanien fick en underbar liten dotter.
Min storasyster blev botad från sin cancer.
Våren var ganska jobbig. En vacker dag , nej förresten den regnade som fan och jag hade dessutom fått punktering på min bil, kallades vi in av chefen på jobbet och fick reda på att vi alla var uppsagda! Dom skulle själva begära firman i konkurs. Vi var alla ledsna men några av oss skulle återanställas i ett nytt bolag, så det kändes ju ändå ganska bra... med ledsamt att vi skulle splittras. Samma kväll fick jag åka akut till sjukhuset med jävulska magsmärtor. Jag hade så ont att jag uppriktigt trodde jag skulle dö.
Efter många timmars väntan, först på kvinnokliniken och sen på kirurgakuten, konstaterades det att jag måste kontraströntgas och dom pumpade mej full av morfin... röntgen visade att jag hade en tarmficka som inflammerats och det hade gått hål på tarmen och jag var på väg att få bukhinneinflammation. Efter en vecka på sjukhus med dropp och ytterligare ett par veckor hemma, var allt som vanligt igen förutom att jag nu vet att man måste skita när man är skitnödig och se till att skiten som kommer ut ska ha en lagom mjuk konsistens. Äta massor med fibrer, alltså...
I mitt jobb (som plattsättare) tillbringar jag nästan hela dagarna i folks badrum men då finns det ingen toalett i badrummet. För att jag inte ska bli sjuk igen, måste jag alltså se till att alltid ha tillgång till en toalett. Det får liksom inte "packa ihop sej" i slutet på tarmen för då kan det gå åt helvete igen.
Nåväl... den nystartade firman gick visserligen bra men tyvärr slutade halva styrkan och ägarna fick inte fatt i dugligt folk som ersättning och beslöt att lägga ner. jag var alltså uppsagd... igen...Det kom lite som en chock, dessutom i en tid då det började bli ont om jobb. Det hade redan börjat ryktas om en nedgång i byggbranchen och jag visste att det skulle bli knepigt att hitta nytt jobb. Dagen därpå berättar gubben att han också blivit uppsagd!!!!! Han, också plattsättare, jobbade på en lite större firma som valde att lägga ner på grund av dålig lönsamhet. Men va fan... Vi som hade bestämt oss föra att för en gångs skull åka på lite lyxigare semester. Och äldste sonen skulle ta studenten... Jag såg framför mej en studentfest med nudlar och en semester på Ribersborgsstranden...
Men det ordnade sej till slut. Vi fick båda jobb på en sjysst firma där vi trivs jättebra, sonen tog studenten med pompa och ståt. Semestern var räddad och blev underbar. Allt var frid och fröjd. Sonen tog körkort och fick ett jobb - inte drömjobbet men det duger så länge...
Vi har en rätt bra balans i vår familj just nu. Vi är inga förmögna människor men vi har så vi klarar oss. Vi kan kommunicera med varandra på ett bra sätt som gör att Noréndramerna inte blir så fasansfulla... Det är egentligen bara en sak som inte blev bra förra året.
Hos min Storasyster upptäcktes äggstockscancer i våras. Hon har kämpat med operation och olika cellgifter hela året och kampen är inte över ännu. Jag inbillar mej att cellgifterna inte biter på cancern för att hennes immunförsvar är för starkt. Fan... det är alltid hon som råkar värst ut med allt i vår familj... Jag ligger gärna 100 gånger på sjukhus med hål på tarmen om det kan göra min storasyster frisk.
Om jag fortfarande bloggar om ett år, vill jag kunna skriva att år 2009 var det år då:
Min lillasyster i Malmö fick en underbar liten son.
Min lillasyster i spanien fick en underbar liten dotter.
Min storasyster blev botad från sin cancer.
