killingmanjaro

Envis som jag är, nöjer jag mej inte med en av ost förstörd lamineringsmanick (se förra inlägget) . Jag har fått den i födelsedagspresent av min älskade familj och det gick inte att bara betrakta den som ett objekt färdigt för att skrotas. Eftersom jag är hyfsat teknisk, gav jag mej på att ta isär den för att försöka rädda den. Om jag händelsevis inte skulle få den att fungera igen, hade jag iallafall försökt. Jag hade inget att förlora på detta.

Det första som mötte mej var detta:

Fastklistrad ost i värmeelementen.

Jag fortsätter att skruva isär manicken och möts av detta:

Det är så man vill gråta...

Med mycket envishet och en vass rakbladskniv lyckas jag få elementen och pressrullarna (de oranga) rena från ost. Det är nu jag får slutgiltigt bevis för det jag alltid trott - att Gud inte är något allsmäktigt andeväsen. GUD är OST! Hur jag kom på det? Jo, när prästen viger ett par som skall gifta sej, säger han: 
-Vad Gud därför har sammanfogat, det må människan inte åtskilja.  Prästen kan lika gärna säga:
- Vad OSTEN därför har sammanfogat, det må människan inte åtskilja.  Ett mer allsmäktigt klister än Herrgårdsost hittar man inte i evigheten!

Nåväl... laminatorn blev faktiskt ren, jag lyckades mirakulöst nog skruva ihop den igen och den fungerar. Mitt provlaminat hade en svag doft av ost.

Så, kära vänner! Gud är Ost och hans son är en ostbåge vid namn Cheesus!


Cheesus!

Jag vet inte om jag är en idiot. Förmodligen är jag så korkad att jag inte ens har något existensberättigande.
Jag tog en rejäl ostskiva, lade den i ett lamineringsark och körde in i lamineringsmanicken.

Denna manick fungerar ju lite som en varmmangel. Den både värmer och plattar till... När ost blir varm smälter den, eller hur... När varm ost plattas till, rinner den ur lamineringsarket och ut i lamineringsmanicken. Detta är vad som är kvar av ostskivan


Ser ni nåt? Nej, inte jag heller för det är bara bråkdelen av en millimeter av osten... resten av ligger i lamineringsmanicken... Det ska bli spännande att se om jag någonsin får den ostfri igen.

Åk vilken tomte jag är... Jag hatar mej själv, denna hemska dag och mina idiotiska påfund. Mamma, varför födde du mej!!!???

Idag har vi ätit tacos till kvällsmat. Jag har förstått att det inte är någon unik fredagsrätt på något sätt. Det är nog den vanligaste fredagsmaten i våra svenska hem... Det enda som var unikt för mej idag, var att jag drack både ett glas vin och ett glas öl till middagen. Det har nog aldrig hänt förr.


Rester från någon annans middag...

Jag vet inte varför jag skriver sån här smörja idag men det beror kanske på att jag tillbringat hela dagen på Hansagallerian och bytat golvplattor. Att ligga på gallerians golv och slipa bort fixrester gör inte att populariteten för oss hantverkare stiger precis. Man dammar ner, väsnas och jagar bort kunder och affärsinnehavarna blir minst sagt kinkiga. Alla hemska tankar och kommentarer som haglar runt omkring en lagras i hjärnan och ger sitt avtryck i en massa smörja i bloggen.

Idag kom jag på ett döroligt experiment som jag tänker försöka genomföra. Jag ska laminera en skiva ost och scanna in den i datorn och lägga ut bilderna på bloggen så vi kan följa ostbitens utveckling vecka för vecka och se vad som händer med den. Kan oxå hända att jag laminerar en gurkskiva... vi får se...

Ett annat experiment som jag kanske oxå får för mej att göra, är att dricka mej stupfull, för att sedan försöka skriva ett fullt seriöst inlägg... kan nog bli rätt kul...

Kronprinsessan Viktoria och hennes "man av folket" Daniel Westling har nu äntligen fått farsan Kungens välsignelse att gifta sej. Jaha, och varför det då? Jag menar, varför skulle det ta en sån jäkla tid för gubben att ta ett sånt beslut. Kanske han inte ville att dottern skulle göra samma misstag som han själv. Själv gifte han sej med en enkel "flicka av folket". Och se hur det gick ! Ja, just det, mycket illa. Jag vet ingen kunglighet som ställt till med så mycket rabalder och skandaler som Drottning Silvia.

För det första är hon Utlänning!
Hon petar sej i näsan offentligt.
Fiser öppet.
Svär i varannan mening.
Spiller på sej på Nobelfesten.
Slår sina barn.
Vet inte hur man hanterar kniv och gaffel på ett "kungligt" sätt.
Flirtar med alla karlar hon ser.
Är allmänt lat.
Pratar jättedålig svenska p g av att hon skolkade från SFI-lektionerna.
Kan inte brodera.
Kan inte spela Luta.
Är allmänt obildad, dyslektiker och rent av ointelligent.

Stackars vår svenske kung. Att behöva dras med en sån kvinna! Jag förstår att han inte vill att hans förstfödda ska behöva gå samma öde till mötes.

Jag har härmed lite förslag på andra, lite bättre, riktiga prinsar:

Nu blev man allt lite skadeglad... Kollade lite på "Let's Dance" igår tills dom stora killarna sa att nu är det filmtajm!!! Som minoritet har man då inget att säga till om. Dessutom kan man ju se "Let's Dance" på nätet. Döm om min enorma skadeglädje när jag nyss fick reda på att "Blondinbella" åkte ut. Ett stort HA HA HA! Denna fisförnäma lilla snärta hade inte där att göra. Vad är hon känd för? En blogg. Vad är det för speciellt med hennes blogg då? Absolut ingenting. Den har inget värde i mina ögon som är varken politiskt, religiöst, filosofiskt eller intressant ur ett allmänmänskligt perspektiv. Den handlar bara om en ytlig, blond överklasstjejs vardagsliv. Mode, festa, träna, fika latte, shoppa och fixa naglarna en gång i månaden för det hinner hon ju inte själv... I mina ögon är hon lika värdelös som Paris Hilton. Men hallå, nu är jag väl lite väl grym... ja, jo... både Blondinbella och Paris har ett värde. Ett människovärde som alla vi andra. Men det som gjort dom kända är inte direkt till gagn för någon annan. Endast en massa ytlighet... Och dansa kunde hon verkligen inte. Hon rör sej som ett skåp, fast på två ben.
Lyssna på vad Unni Drougge säger

Själv är jag ingen superdjuping men jag har heller ingen ambition att bli känd. Jag hade skämts om min blogg helt plötsligt gjort mej jätteberömd. Jag vill hellre bli uppskattad för det jag presterar i mitt yrkesliv eller när jag gör något bra för någon annan. Jag uppskattar dock den positiva feedback som jag får av er (kära ni) som läser min blogg regelbundet.

Jag tyckte det var dax att byta från gröngöling till lite syndigt svart... få se om det känns bättre. Men annars är jag samma galna tant... Vad tycker ni? Förresten, Obama har målat om...

Rätt snyggt, faktiskt.

Först och främst vill jag tacka för alla gratulationer för både min födelsedag och min systerson. Man blir glad när man slår på bloggen  och där finns ett litet meddelande, även om det är från en vilt främmande person. Fast inte så främmande ändå. Vi har ju bekantat oss med varandra ett tag nu. Det är riktigt kul. Och för er som eventuellt oroar sej, så är jag inte ett dugg besviken över att jag missade matberedaren på tradera. Jag är inte så cynisk som det verkar.

Det finns många märkliga människor som vandrar omkring på vår jord och jag har en extrem fascination för en viss kategori, nämligen nördar. En nörd definierar jag som en något udda person med ett något udda intresse som kanske inte är riktigt relevand för en vuxen person. Många nördar lever utan partner och går helt upp i sitt extremintresse. Jag kan räkna upp några exempel:

Datanörd-då menar jag inte spelare utan såna som håller på och bygger, programmerar, manipulerar och pillar extremt mycket.

Frimärksnörd -samlar på frimärken, katalogiserar, följer upp, säljer, köper, byter  och vägrar skicka e-mail.

Samlarnörd - extremsamlare på udda grejjor som till exempel tennsoldater från första världskriget eller udda riskorn med konstig form.

Filmnörd - då håller man sej oftast till endast en eller två kategorier av film exempelvis gamla krigsfilmer eller stumfilm med Rudolph Valentino... (hit räknas inte snuskgubbar som sitter och glor porrfilm hela dagarna)

Spelnörd - samlar kompisarna för att spela strategiska krigsspel som tar flera dygn i anspråk. Har halva lägenheten full med en massa spel som ingen begriper sej på...


Stereotypen av en nörd

I mitt jobb som plattsättare, är jag hela dagarna hemma hos folk och renoverar deras badrum. Det är kul att träffa olika människor med olika karaktärer och från olika kulturer och göra vid nåt så intimt som deras badrum. Man får reda på otroligt mycket om en person bara genom att titta in i deras badrumsskåp. Jag springer inte runt hos folk och rotar men jag måste gå in i köket för att hämta vatten. Ibland får man syn på nåt som verkar lite udda och då kan man inte låta bli att vara lite extra observant. Just nu är jag hos en man i 45-årsåldern som har hela köket fullt med Kalle-Ankaprylar. Tavlor, afficher, kylskåpsmagneter etc. En stor planch med Kalles släktträd
pryder väggen vid spisen. Oj, oj, tänkte jag. En riktig Anknörd, alltså. När jag skulle stänga dörren till vardagsrummet (för att det inte ska bli så jäkla dammigt) kunde jag inte undgå att se killens enorma Warhammer-samling! Han hade stora glasskåp med små Warhammerfigurer och en jättetrave Fantasyböcker. Halva rummet var inrett för att kunna sitta och spela spel... (Jisses, en ännu värre nörd än jag och mina spelkompisar) Detta är en riktigt äkta nörd-nörd. Han bor dessutom i en lägenhet som ser ut att tillhöra en gammal dam i 70-årsåldern. Han har antingen ärvt den av sin farmor eller köpt den och inte gjort ett enda dugg åt medljongtapeter och annat gammeldax.

En annan rolig nörd jag stötte på i höstas, hade en gigantisk tågbana på ett loft i vardagsrummet som täckte ca 3/4 av vardagsrummets yta en halv meter under taket i tre etager. Han hade byggt allt själv med millimeterprecision. Perronger, vänthallar, bänkar, soptunnor, små träd och buskar, människor etc... Han hade till och med en liten demonstration för mej och min kollega. Jättekul! Han var singel och förstod mycket väl att "Tjena bruden, ska du med hem och titta på min tågbana?" inte var den bästa brudfixarrepliken...

Vad är det då som gör en nörd till en nörd... Jag betraktas definitivt som en nörd. Jag är med i en förening med många nördar där vi har en liten grupp som spelar sällskapsspel med jämna mellanrum. En gång om året har vi "Mästerskap i Gambling". Då får förra årets vinnare välja två spel - ett kortspel och ett brädspel - och så läggs det upp en turneringsplan och håller på en hel dag. Vinnaren får en vandringsljusstake i mässing att putsa i ett år för att sen få äran att ordna nästa års gamblingmästerskap. Nördigt men kul. Sist var jag så nära att vinna att det var löjligt. Regerande mästaren har vunnit 4 år på rad så det är verkligen dags för ett byte. Nästa gång tar jag dej din jävel...

Så, mina vänner... Vilka är era favoritspel? Skulle det vara så att någon av er händelsevis spelar backgammon på gammonempire, ger jag er gärna en match.. Mitt alias är Blackbladder

Att som person bli till ett begrepp... det ska inte mycket till. Att vara en "Arnold", till exempel, alla förstår att man menar en fysiskt stark person. Att ha ett "Janusansikte" betyder ju att att man har en dubbel personlighet. En "Quisling"-  en förrädare...osv...osv...etc

Det stod lite om Isabella "Blondinbella" Löwengrip i sydsvenskan idag. Blondinbella har verkligen blivit ett pegrepp. Om man  lyckas bli en framgångsrik bloggare, kan man ju säga att man "gjort en Blondinbella".

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag skummar i hennes blogg. Hon är 17 år... Jag har en son som är 17. Jag vet inte om jag hade tyckt det var så kul om han var en "Blondinbella" med blogg +  reklamkontrakt, assistent som höll reda på allt, kändisfester, representationer, intervjuer, TV-blogg etc... osv... Det blir inget normalt liv för en 17-åring.
Och ändå gör hon egentligen ingenting spektakulärt... Shoppar, Fikar, går i skolan, läser läxor, festar lite med kompisarna... Tänk att man kan bli rik och berömd på "ingenting".

Nej då vill jag hellre slå ett slag för "String-Emil". Han är unik! Han är Crazy! Helgalen! Gränslös! Sanslös! Pervers! Sååå egenkär... Jag har inga ord för att beskriva vad jag känner när jag ser denna exhibitionistiska man. Ta gärna en titt och säg vad ni tycker. Vad har man gjort för att bli en "String-Emil" Jag tycker i och för sej det är konstigt att han inte sitter inspärrad nånstans... Dessutom verkar det som att han inte klipper håret mer än max en gång per år...

Relationer mellan oss människor... varför ska det vara så jäkla lnvecklat? Varför har vi ett så stort behov av att bli älskade? Varför gör vi varandra så jäkla illa hela tiden? Varför måste vi känna makt? Varför är vi så maktlösa? Makalösa är vi i alla fall...

När jag var 13 år började en TV-serie som hette "Dallas". Jag tror inte att det finns en enda idag vuxen människa över 40 år som aldrig har sett ett Dallasavsnitt. Jag kommer ihåg att det handlade om olja, affärsmässiga och känslomässiga intriger och svek, kartellbildningar och bedrägerier... Klichéartade stereotypa människor som gick och lade sej med sminket på efter att ha fördärvat sej med sprit och cigaretter... Det man diskuterade var inte dom affärsmässiga förbindelserna eller det om familjen Ewings oljeimperium. Det man diskuterade var dom mänskliga relationerna; otrohet, dubbelspel, alkoholism, intriger, baktaleri, slampiga Lucy, storbystade Pam och Sue-Ellens darrande underläpp. Affärerna sket man fullkomligt i, det var inte det som var intressant... Jag såg på alla Dallas-avsnitt dom första två säsongerna men sen tyckte jag det började spåra ur... när Bobby, som varit "död" en hel säsong och sen plötsligt kom tillbaka "Från det döda" (Pam hade drömt alltihop) fick jag nog och slutade titta.


Se hur läppen darrar...

Dynasty var också en sån där oljeserie där folk bar sej ännu illare åt. Den serien var riktig skit och vem kommer ihåg mer än Joan Collins slampiga uppenbarelse eller Linda Evans silikonkinder och axelvaddar... Men handlingen... nada... jo, förresten, dom hade nån som var bög, tror jag.

Falcon Crest - åååhhh Lorenzo Lamas med pippifågeln, Ronald Reagans exfru med dock-frisyren... Dom odlade visst vin... och låg med varann till höger och vänster... Jag tror nästan att den serien skapades just för att få ut dom kaliforniska vinerna på den europeiska marknaden...


Ååååh, man ryser, så elak hon är

Men alla dessa serier handlade till stor del om just relationer. När vi inte står ut med dom relationer vi har, gottar vi oss gärna i andras elände. Vad är det som gör att folk pallar titta på Dockusåpor och Realityserier... Det gör kanske inte lika ont att hantera sina egna konflikter när man ser att snygga, framgångsrika människor har det ännu värre... vem skulle t ex vilja byta med Linda Rosing? (påminner lite om Lucy i Dallas)... Ååååh vad jag skulle vilja få henne att fatta hur bort sej hon gör gång på gång...

Freakshows går ju oxå hem... Vi tittar gärna på Outsiders när det handlar om Siamesiska tvillingars sexliv, folk med Tourettes syndrom som skriker "fitta" rätt ut när det inte passar, eller kvinnor som försörjer sej på att iklädd våtdräkt, piska olydiga män i blöjor... ouäck, vad less man blir... för ingen hade nog ens orkat ta upp fjärrkontrollen om man gjort en realityserie om Arbetaren Andersson i radhus i Arlöv som jobbar på Fabriken och hans fru somm sitter i kassan på Konsum och har två ungar som spelar innebandy... En katt har dom också som river lite på soffan ibland och försöker få fatt i den där blå undulaten som heter Putte... Nej, dom är nog inte tillräkligt balla, har inte tillräckligt spektakulärt sexliv, lagar inte supergourmetmiddagar och har inga vänner som är varken författare, skådespelare eller partikelklyvarfysiker... Dom är bara för trista... MEN DOM ÄR KANSKE LYCKLIGA!!!


Arbetare andersson och sonen samlar kanske på frimärken...

I det stora landet i väst, där den mesta skiten kommer ifrån, har vi nog ändå räddningen på alla våra relationsproblem... Han är man, har alldeles vita tänder, några kilos övervikt, ful mustasch och är tunnhårig. Han är nog den klokaste mannen i heeelaaa vääärldeeen...

 

Och det är en fantastisk dag! Solen skiner, det är varmt och skönt. Jag kom in till chefen i morse och fick genast löneförhöjning med det dubbla + att jag bara behöver jobba två dagar i veckan. När jag körde ut till mitt objekt, som vanligt i ett gammalt hus på 4e våningen utan hiss, stod där två stora starka killar och väntade på att få bära upp allt mitt material.

På vägen hem köpte jag en lott och vann fem miljoner. Väl hemma var hela lägenheten städad, alla fönster putsade och all målning i alla återstående rum färdig. Middagen stod på bordet och när jag sen hoppade in i duschen, stod där en assnygg kille och väntade på att få skrubba mej på ryggen och sen masserade han mina fötter... Nej, allt är helt sant och när jag sen skulle gå och lägga mej, kom min man och visade upp sin nya muskulösa kropp. Jag trodde jag skulle svimma...

Och ändå har han inte haft ork att träna på 2 veckor för han har varit influensasjuk. Sicken toppenkille, va...!

Igår flög det plötsligt ur mej att jag tyckte att vi skulle investera i en plastgran i år. En sån där som inte barrar. En sån där man inte behöver vattna. Man sticker sej inte på den. Man kan njuta av den lite längre... Mannen och äldste sonen ryckte till och såg helt chockade ut. Deras blick fick mej att vakna till och inse att det inte ska vara någon plastgran. Jag tror lite grann att det var den manliga jaktinstinkten som plötsligt väcktes till liv. Dessa vuxna män, som borde vara ute och jaga för brödfödan, skydda flocken, hitta bättre boplatser, strida om ledarskapet sitter mest och slappar. På sin höjd handlar dom lite plastinpackat kött, bäddar rent i sängen och spelar poker för att hävda sin manlighet... Dom har ifråntagits sina största drifter och är för evigt förpassade till den skyddade verkstad vårt moderna, civiliserade samhälle utgör.

                                        

                                                
För att få dessa män i familjen att känna sej som riktiga karlakarlar ska jag i år låta dom få ge sej ut på jakt efter Malmös coolaste gran, kånka hem den, bereda den inför julfirandet (klä den) och sen vårda den ömt de 2 veckor den ska stå framme till allas glädje (oh vad vacker den är) och förtvivlan (fan nu stack jag mej igen jävla granhelvete). Sen ska dom i all ära även få flå (klä av) den och slakta den (såga upp den i mindre bitar).

Jag förstod på deras blick att det nog är fullt möjligt att jämföra Uppblåsbara Barbaras sexuella dragningskraft med en plastgrans förmåga att sprida julstämning...

När jag bloggade i morse blev det nog nåt fel! Jag är naturligtvis oerhört glad över att Kevin Borg vann IDOL! Den där kaviar-killen är ju... tja bara en kaviar-kille, ju... Jag tror helt ärligt att jag är under påverkan av nån konstig drog som utvinns ur en blomma. Denna drog är oerhört dyr och jag tror att den kostar typ en 35000 kr per kilo och köps i små påsar som innehåller typ ett halvt gram. Jag har lite problem med att snorta upp grejjor i näsan så jag slängde det i vetedegen istället. Började sedan forma degen till konstiga bullar med lite psykedeliska former och slängde sen in dom i ugnen. Ungarna hjälpte oxå till så det gör väl dom till mina medbrottslingar då.

                                              

Jag har glufsat i mej en hel del av dessa fantastiskt goda gula bullar och jag har förstått att jag blivit lite svullen i hjärnan efteråt. Så allt jag sagt och gjort idag som kan göra någon konfunderad över min mentala hälsa ber jag om ursäkt för och lovar att nästa gång jag använder droger, ska dom vara kliniskt testade först.

Idag har jag haft en "nära-döden-upplevelse". Jag arbetade med att kakla ett kök och i vardagsrummet huserade en golvläggare som skulle lägga parkett. När han dammssög golvet, tyckte jag att det luktade jätteäckligt och jag trodde att han kanske hade passat på att släppa en riktigt sur fis medan han dammsög. Jag är ju lite finkänslig av maj, så jag frågade naturligtvis inte vad f-n det var som stank. Det luktade illa länge efteråt och jag trodde att det kanske var han som hade riktigt grym fotsvett... men väluppfostrad som man är så... lite senare frågade jag om jag inte kunde få låna dammsugaren så jag kunde städa efter mej i trappan där jag stått och blandat. Det var inga problem och när jag dammsög kom den där förfärliga lukten igen, Då förstod jag ju att det kom från den förbannade dammsugaren.
-Va, fan har du dammsugat med den här, spyor eller? frågade jag golvläggaren. Då berättade han att han fått "ärva" den efter en kollega som just slutat (fått sparken). Han är nog den mögigaste person jag nånsin stött på och han hade dammsugit efter sin äckliga gamla hund (han hade aldrig haft den på jobbet). Dammsugaren var alldeles full av äckligt gammalt hundhår som stank nåt fasansfullt! Dom som tömde den fick en chock och trodde det skulle ligga en död hund i båtten på maskinen, med tanke på stanken. Jag vågade inte berätta för golvläggaren om mina misstankar angående fis och fotsvettslukten...

Det är nåt speciellt med måndagar. Första dagen i veckan. Längsta dagen i veckan. Tröttaste dagen i veckan. Tråkigaste dagen i veckan. Det går 52 måndagar på ett år. Jag har genomlidit ca 2200 måndagar i mitt liv. Jag undrar hur det sett ut om jag rangordnat dem. Sämsta måndan först och allra, allra, allra - - - - - - - - allra sämsta måndan sist.

Det har ju varit en massa himla olika måndagar. Jag har haft ca 80 måndagar som bebis. Då brydde jag nog mej inte så mycket om vilken veckodag det var. Jag har haft ungefär 300 måndagar som trött tonåring. Det var pest att behöva gå upp på måndagmorgonen och konstatera att det händer ingenting ballare idag än att jag ska gå till skolan. Usch. Man borde ju fattat att man skulle placerat in veckans roligaste aktivitet på måndan.

Förutom när jag själv var bebis och måndagarna gled ganska obemärkt förbi, var dom faktiskt ganska diskreta även när jag var hemma med mina egna bebisar. Det blir ca 200 måndagar det med långa härliga morgnar med en mysig liten unge att ta hand om.

Sen återstår dom andra ca 1650 måndagarna som bara varit trista och grå. Fast jag har ju glömt alla Semestermåndagar! Det blir ca 100 stycken. Då har man ju oxå haft härliga sovmorgnar. Och man har inte ens haft sådär riktig koll på att det verkligen har varit måndag.


Boomtown Rats en måndag?

Dagens måndag har snart sniglat sej förbi och när den är över, kommer den aldrig mer tillbaka. Jag kommer inte att sakna den men den var ändå inte jättehemsk. Arbetsdagen var ganska behaglig utan några missöden. Jag kom hem från jobbet och möttes av kramar. Mannen lagar mat och ikväll är det CSI på TV. (Det är nästan det enda jag ser, förutom Desperata hemmafruar och IDOL, förstås.) Ja, det har ju varit en riktigt bra måndag trots allt. Kanske Måndagens inbillade fasor är ett hjärnspöke som Boomtown Rats planterade i mitt huvud på 80-talet med sin hit "I don't like mondays".