Tänk om det där bisarra ansiktet hade fått åldras...

I alla media talar man inte om annat än att Michael Jackson dog igår. Jag skulle vilja påstå att han dog för länge sedan. Jag vet inte riktigt när men jag vet ungefär när det började. Det har varit en långsamt pågående "process".

Typ nån gång på mitten av 80-talet började han ta död på sin näsa. Under slutet av 80-talet påbörjade han processen med att ta död på sin hud. Under 90-talet startade han processen med att verkligen ta död på det största pop-geni som genom tiderna existerat... Medierna hjälpte mer än villigt till.


Den här konstiga "tanten" är inte Michael Jackson


Jag har bestämt mej att begrava och glömma den bisarre Michael Jackson och i mitt hjärta alltid komma ihåg den generöse, begåvade, godhjärtade och oerhört vackra Michael Jackson!


Det här är Michael Jackson!


Titta, lyssna och njut!

Ulf Lundell i Öppna Österlen-landskap

Jag trivs bäst i öppna landskap,nära havet vill jag bo,
några månader om året, så att själen kan få ro.
Ja, då skaffar man en sommarbostad utanför Kivik på skånska österlen...
Jag trivs bäst i öppna landskap, där vindarna får fart.
Där lärkorna slår högt i skyn, och sjunger underbart.
För annars hade jag väl skaffat en liten ö i Stockholms skärgård...
Där bränner jag mitt brännvin själv, och kryddar med Johannesört,
och dricker det med välbehag, till sill och hembakt vört.
Undrar varför inte Polisen slagit till... han har ju bott där i 12 år...
Jag trivs bäst i öppna landskap, nära havet vill jag bo.

Jag trivs bäst i fred och frihet, för både kropp och själ,
ingen kommer in i min närhet, som stänger in och stjäl.
Men så började Kivik Art Centre bygga nåt förbannat torn...
Jag trivs bäst när dagen bräcker, och fälten fylls av ljus,
när tuppar gal på avstånd, när det är långt till närmsta hus.
Men då började Ulf gala och fick fanimej rätt!
Men ändå så pass nära, att en tyst och stilla natt,
när man sitter under stjärnorna, kan höra festens skratt.
Bara ingen syns...
Jag trivs bäst i fred och frihet, för både kropp och själ.

Jag trivs bäst när havet svallar, och måsarna ger skri,
när stranden fylls med snäckskal, med havsmusik uti.
Ja, just det... det fattas strand med sand i skärgården...
När det klara och det enkla, får råda som det vill,
när ja, är ja, och nej, är nej,och tvivlet tiger still.
Och nollåttorna är ju så himla ambivalenta...
Då binder jag en krans av löv, och lägger den runt närmaste sten,
där runor ristats för vår skull, nån gång för länge sen.
Men inte faen begriper man vad som står på dom...
Jag trivs bäst när havet svallar, och måsarna ger skri.
Och så bor jag ju inte så långt ifrån gaphalsen Gudrun Schyman... om brännvinet skulle ta slut...


Föll inte herr Lundell på läppen...


Rix MorronZoo

Prick kl 05.30 sätter alltid min klockradio igång. Kanalen är inställd på Riks FM. Jag brukar snooza två gånger och sen börjar morgonens rutiner... Men inte i morse.

Mannen vaknade kl 7.15 och sa: -Är inte klockan jättemycket? Varför har inte klockradion väckt oss? Jag konstaterade att det var någon som "macklat" med stationsinställningen... Det lilla barnet är ju av naturen klåfingrigt. Vi fick skita i morgonrutinerna och gå direkt på konflikterna istället.

I bilen brukar jag oxå lyssna på Riks FM. På morgonen är det givetvis MorronZoo med Roger, Titti och Fylking som gäller. Knäppte på radion. Knäpptyst. Skruvade upp volymen. Knäpptyst. Bytte till rockkanalen. Höll på att köra av vägen. Där var det sannerligen inte knäpptyst eftersom den kanalen fungerade samt att jag ju skruvat upp...

Efter att chocken släppt konstaterade jag att Riks FM-sändaren av någon anledning var ur funktion. Riks FM var stendött och det var denna tystnad som "hörts" i min klockradio... Att komma 45 minuter för sent till jobbet är ju ingen katastrof men tänk om jag haft ett plan eller tåg att passa!


Men hallååå! Varför väckte ni mej inte?


Midsommar...

Hur många blogginlägg handlar inte just idag om denna hedniska högtid som vi envisas att fira varje år till bland annat fruktbarhetens och ljusets ära. Till vilken nytta? Sommarsolståndet infaller inte nu. Det är först på söndag natt som vi borde dansa runt midsommarfjången. Midsommarfjången??? Ja, midsommarfjången borde väl denna väl tilltagna fallossymbol med all rätt heta. Ja, glad midsommar på er allihop och må ni alla bli precis så bakfulla att det står i proportion till hur roligt ni haft det!


Funkar bra till vintersolståndet oxå...

Gud är ost!

Envis som jag är, nöjer jag mej inte med en av ost förstörd lamineringsmanick (se förra inlägget) . Jag har fått den i födelsedagspresent av min älskade familj och det gick inte att bara betrakta den som ett objekt färdigt för att skrotas. Eftersom jag är hyfsat teknisk, gav jag mej på att ta isär den för att försöka rädda den. Om jag händelsevis inte skulle få den att fungera igen, hade jag iallafall försökt. Jag hade inget att förlora på detta.

Det första som mötte mej var detta:

Fastklistrad ost i värmeelementen.

Jag fortsätter att skruva isär manicken och möts av detta:

Det är så man vill gråta...

Med mycket envishet och en vass rakbladskniv lyckas jag få elementen och pressrullarna (de oranga) rena från ost. Det är nu jag får slutgiltigt bevis för det jag alltid trott - att Gud inte är något allsmäktigt andeväsen. GUD är OST! Hur jag kom på det? Jo, när prästen viger ett par som skall gifta sej, säger han: 
-Vad Gud därför har sammanfogat, det må människan inte åtskilja.  Prästen kan lika gärna säga:
- Vad OSTEN därför har sammanfogat, det må människan inte åtskilja.  Ett mer allsmäktigt klister än Herrgårdsost hittar man inte i evigheten!

Nåväl... laminatorn blev faktiskt ren, jag lyckades mirakulöst nog skruva ihop den igen och den fungerar. Mitt provlaminat hade en svag doft av ost.

Så, kära vänner! Gud är Ost och hans son är en ostbåge vid namn Cheesus!


Cheesus!

Laminerad ost...

Jag vet inte om jag är en idiot. Förmodligen är jag så korkad att jag inte ens har något existensberättigande.
Jag tog en rejäl ostskiva, lade den i ett lamineringsark och körde in i lamineringsmanicken.

Denna manick fungerar ju lite som en varmmangel. Den både värmer och plattar till... När ost blir varm smälter den, eller hur... När varm ost plattas till, rinner den ur lamineringsarket och ut i lamineringsmanicken. Detta är vad som är kvar av ostskivan


Ser ni nåt? Nej, inte jag heller för det är bara bråkdelen av en millimeter av osten... resten av ligger i lamineringsmanicken... Det ska bli spännande att se om jag någonsin får den ostfri igen.

Åk vilken tomte jag är... Jag hatar mej själv, denna hemska dag och mina idiotiska påfund. Mamma, varför födde du mej!!!???

Hur 17 gör man...

Jag har en del saker som jag länge undrat...

Hur fyller man på olja i bilen utan att bli jättesmutsig och bryta minst en nagel?

Hur får man kläder som blivit för små att passa igen utan att sy ut dem eller banta?

Med vilket lim lagar man ett brustet hjärta?

Hur får man en karl att tänka med rätt hjärna, dvs den som sitter i kraniet?

Hur pumpar man en sunkig tennisboll?

Och så den fråga som bekymrar mej mest - hur i hela friden viker man ett "drag-på-lakan" så det ligger snyggt i linneskåpet?????


Väldigt bra i sängen men totalt värdelös i skåpet...

Hurra!

Vad gör man med politiskt aktiva tanter och farbröder som för länge sedan passerat bäst-föredatum... Jo man placerar dem i en vallokal, för att med hjälp av läsglasögonen längst ute på nästippen och den förbannade linjalen, leta upp röstberättigade personer i röstlängden...

Den medelålders kvinnan gick i sällskap med sin myndige son till vallokalen på den närliggande skola där det enligt röstkortet stod att hon skulle lämna sin röst till europaparlamentet. Kvinnan och sonen hade inte tagit med sina röstkort. Kvinnan - för att det inte behövs när man röstar i sin vallokal på valdagen, sonen - för att han helt enkelt slarvat bort den. Mamman förklarade för sin son (det var första gången han röstade) att man artigt tar emot valsedlar från alla partirepresentanter som bemödar sej att engagerat dela ut dessa. Även från Moderaterna, alltså! Av ren artighet!


Rätt vallokal


Den medelålders kvinnan kryssade i sin favoritkandidat, (Hillevi Larsson 35 år) lade valsedeln i kuvertet, slickade på det med en rysning och klistrade igen det. Gick sen bort till den där tanten och farbrorn som sedan länge passerat bäst-föredatum. Dessa kunde inte hitta kvinnan i röstlängden och sade åt henne att hon gått fel och skulle lämna sin röst i den vallokal som låg lite längre bort i samma byggnad. Den medelålders kvinnan var säker på att hon och sonen gått rätt men gav sej utan protest iväg till den andra vallokalen.

Även där satt en tant och en farbror som även de sedan länge passerat bäst-föredatum. Inte heller de kunde hitta kvinnans namn eller personnummer i röstlängden och hävdade bestämt att hon måste gått till fel vallokal. Kvinnan ringde då hem för att få uppgifterna som stod på röstkortet. Då den enda som var kapabel att läsa satt på ett hemligt ställe och den icke läskunnige personen inte kunde hitta röstsedeln, återstod inget annat för den medelålders kvinnan än att gå hem och hämta röstkortet. En promenad på ca fem minuter. Den myndige sonen följde med.

Tillbaka i den första vallokalen, konstaterades det att med hjälp av numret på kvinnans röstkort, att de från början gått rätt. Nu kunde de smått dementa politiskt engagerade åldringarna utan problem med läsglasögonen längst ut på nästippen, krampaktigt ihållandes en linjal, hitta såväl den medelålders kvinnans som den myndige sonens namn och personnummer i röstlängden. Utan ens en antydan till "oj, då. Vi får visst be om ursäkt" bockade dom av modern och sonen...

Efteråt var den myndige sonen sonen mycket lättad, stolt och imponerad av sin moders behärskade lugn. Inget utbrott. Ingen bärsärk. Inga hysteriska utskällningar. Men inombords skakade kvinnan av mordisk ilska och tänkte både på kaffe spetsat med arsenik och ättestupan.



Kärringklyftan på Grönland


Nästa dag då den medelålders kvinnan läste valresultatet var hon oerhört lättad, glad och fick tillbaka sin tro på mänskligheten.

INGA FÖRBASKADE SVERIGEDEMOKRATER I EUROPAPARLAMENTET!!!


Oj, vad tiden går...

Och snoret rinner fortfarande, kan jag berätta. Jag har inte haft så väldans mycket ork att sitta och skriva. Eftersom jag inte har nån tjusig liten laptop som jag kan ha på magen när jag ligger i soffan och tar igen mej, måste jag orka sitta upp vid den stationära klumpedunsen och det har helt enkelt inte pallats med.

För ett par veckor sedan köpte vi en ny TV. Den gamla Samsung-tjockisen på 28" ersattes med en Tunn fin Philips 42" LCD med Ambilight dvs det lyser från baksidan av skärmen.

Snygg!

Det ger ett behagligt sken när man har all belysning i rummet släckt och man slipper få ont i ögonen p g av för mycket kontrast. Som kronan på verket, köpte vi även ett PS3. Vi ville egentligen ha en blueray-dvd men eftersom de inte har någon inspelningsbar hårddisk, tog vi ett PS3 istället. Då får vi både blueray och en ny spelkonsol eftersom det kommer ut  spel som inte längre tillverkas till PS2.


Snygg!

Det har spenderat mycket tid framför denna apparat och när jag varit sjuk har jag spelat igenom hela Ratchet & Clank som vi passade på att köpa till. Jag har spelat alla dom andra Ratchet-spelen och var olycklig när det senaste spelet bara kom till PS3 och jag inte hade ett sånt... Men nu har jag det och livet leker. Grafiken är bara megafantastisk och jag har svårt att tänka mej att man ska kunna uppnå bättre upplösning än så här någonsin!

Mina hjältar!

I början av 1900-talet sades det att mänskligheten uppnått taket för sin tekniska utveckling. Det fanns ångmaskiner och de första bensinmotorerna hade uppfunnits. Vi hade fått telefonen, grammofonen och glödlampan.  vad mer kunde vi människor uppfinna... Jag undrar vad dom sagt om dom helt plötsligt en dag vaknat upp i min TV-soffa och fått se mej - en medelålders tant spela Ratchet & Clank...


Ehh... jo, barnen var också glada och nöjda...

RSS 2.0