Utmärkelse!

Jag har fått en utmärkelse! Den ser ut så här:



Jag fick den av Madde. Ja, jag blev ju jätteglad! Fast jag undrar vad jag gjort för att förtjäna den.


Regler:
1. De som mottagit awarden ska lägga upp en bild på den.
2. Länka till den bloggen du fick den ifrån.
3 .Ge den vidare till sju andra bloggare & länka till deras sidor.
4. Lämna ett meddelande i deras bloggar, så de vet att de fått awarden



Så nu länkar jag den vidare till:

Bosse

Pyret

Lotta Gray

Rut

Kerstin

Julia Lindblad

Sveriges Gladaste man

Oj, oj... det var pilligt, men det gick... Kanske man behöver få en extra award bara för detta!

Dyka

Det är jättekallt och jag har fått en rejäl halsinfektion. Dessutom har jag upptäkt världens kall-ras i ett rum här hemma efter en ommöblering. Det gör att halva lägenheten nu fått riktigt svinkalla golv. Det här är ett jättegammalt hus som är sådär lite illa renoverat på slutet av 70-talet. Rummet med kall-raset ligger precis ovanpå portvalvet och är nog lite dåligt isolerat. Sitter med ett par extra raggsockor på mej för att hålla värmen. I morgon är det nyårsafton och vi har bestämt oss för att inte umgås med folk. Låter kanske lite hemskt men vi, eller rättare sagt JAG orkar inte nu när jag är sjuk igen. Jag måste hålla mej ifrån andras baciller och inte heller vara så frikostiga med mina egna. Jag måste få bli frisk nu i lugn och ro så det blir en nyårsafton utan raketer och skumpa. Det som retar mej mest är att jag missar årets nyårsdyk. Tog dykcertifikat i somras och hade verkligen sett fram emot att få dyka med gubben och en massa andra entusiaster. Jag kan tänka mej att det blir en gnistrande klar, solig och kall dag i morgon. Perfekt för dykning i svenska vatten.

Här är gudagott att vara - Ön Limhamn.

Att ta dykcertifikat är nog en av de största utmaningar jag någonsin antagit. Det verkar kanske inte så men jag är nog en av dom räddaste människorna i hela världen. Rädd för att åka båt. Rädd för att flyga. Höjdrädd. Klaustrofobisk. Dessutom får jag fullkomligt frispel när jag inte kan få luft genom näsan. När gubben sa att nu var det dags för mej att ta dykcertifikat, visste jag inte om han egentligen ville se mej död eller på hispan. Han anmälde mej på Dykterminalen i Malmö när vi skulle köpa ny snorkel och cyklop till mej inför semestern. Hela min semester blev ångestfylld för att inte tala om när kursen började närma sej.

Att andas under vatten är en fantastisk upplevelse. Man rör sej fjäderlätt och en helt ny värld öppnar sej. Jag har alltid älskat Cousteau och hans underbara filmer. Han presenterade en värld som var som ett smörgåsbord av havets alla läckerheter och man ville bara vara där. Jag var ett litet barn och tittade hellre på undervattensfilmer än lekte med mina kompisar. Men havsvärlden verkade så otillgänglig på nåt sätt. Ingen i min familj var några dykatleter. Dessutom hindrade min enorma klaustrofobi och båtskräck mej från att överhuvudtaget tänka tanken på att dyka när jag blev stor.

Nu när jag passerat 40 och inser att jag fortfarande lever trots all faror som lurar i hela världen, inser jag att jag kan göra vad jag vill och att jag klarar det. En annan som redan visste det för länge sedan är ju naturligtvis gubben min. Jag tackar honom av hela mitt hjärta för att han tvingade mej till detta som jag visserligen klarade galant men inte helt utan ångest. Jag låg sömnlös på nätterna av nervositet och hade så ont i magen att jag knappt kunde äta. Men när jag satt där på havets botten som en liten sjöjungfru, med dykcertifikatet i min hand, var jag nog världens stoltaste!

Det är som det alltid har varit

Har nu suttit och tragglat mej igenom Selma i svt-play.  Att se tv-produktioner i datorn när resten av familjen ser annat (skit) på Tv har blivit en god vana. Och när jag vaknar tidigt på helgerna, tassar jag gärna upp och slår på datorn och kollar på alla såna där dokumentärer eller annat småseriöst  som jag inte hade kunnat se på ordinarie tid. Att försöka se en dokumentär kl 20.00 är dömt att misslyckas här hemma. Det är stojjigt och stimmigt och med två tonårspojkar och en femåring i huset, kan man bara inte sitta i soffan i lugn och ro vid den tiden.

Selma som Carl Larsson såg henne

Men Selma, då? Jo, hon var sej ju ganska lik... Helena Bergström är en bra Selma men med för mycket helenabergströmkanintänder. Jag tyckte nog ändå att storyn var lite tunn... ytlig. Det kunde gott gjorts en lite längre serie - typ i sex delar eller så - som mer på djupet gick in i hennes författarskap och mindre fokuserat på hennes affär med dom där två "älskarinnorna". Och vad skulle hon förresten med två till. Alla vet ju att tjejjer inte kan, har kunnat eller någonsin kommer att kunna leka tre. Så är det. Så har det alltid varit. Så kommer det alltid att vara...

Jag trodde jag var barnslig...

Men jag orkade inte se mer än 10 minuter av den senaste batmanfilmen... När den där mediokre bredflabbade pajasen kommer in och snackade med gangstersarna, kändes det som en gråtklump fastnade nånstans i halsen. Tänk att Heath Ledger inte skulle få göra en bättre sista rollkaraktär... han spelar fantastiskt bra men filmen går ju inte att se...

Bless your soul men du förtjänade bättre än det här...

Sen har vi den där tönten Batman... När han öppnar munnen iklädd den där töntiga läderlappskavajen, låter det som att han ådragit sej en svår stämbandsinglammation och det blir rent groteskt. Då ursäktar jag mej, lämnar soffan och är bara superglad att jag inte befinner mej i en biosalong. Man vill ju ha valuta för sina pengar och det hade känts som att bli rånad om man skulle sett denna pinsamma film på bio.

Svågrar...

Alla som har en partner som har ett syskon, har ju en svåger eller svägerska. Det har även alla som har ett syskon som har en partner. Ok... det är inte rörigt eller så? Nej, ni förstår... Själv har jag 5 svågrar: min mans två brödrar och mina tre systrars karlar. Jag har dessutom två svägerskor: min mans syster och min brors fru.

Svågerpolitik har man ju hört talas om. Det är speciellt vanligt i intima organisationer eller små inavlade byar där alla känner alla och de som sitter i styrande positioner är besläktade med varandra.

Vad är då en buksvåger? Jo, som de flesta vet kallas två karlar som har nuppat med samma tant för buksvågrar. Vart namnet egentligen syftar på - buk - kan man ju undra över. Betyder det att dom indirekt vidrört varandras bukar - men via tanten då, alltså? Det verkar långsökt... Det kan ju gå många år emellan... Man hinner ju byta hudceller flera gånger om... Jag tror att vi har fått en liten felstavning här... Det ska nog inte vara buksvåger. Jag tror bokstaven "b" ska bytas mot ett "k". Då blir det ku... (förlåt mamma) ksvåger. 


Från filmen "Tomten är far till alla barnen". Dom är några buksvågrar i den...

Om vi då rent hypotetiskt antar att jag hoppar i säng med min mans ena bror... (nej det skulle aldrig kunna hända men man kan ju leka med tanken). Då är dom ju både brödrar och buksvågrar. (Kuksvågrar?) Och om dom då dessutom sitter i samma kommunstyrelse i t ex Sjöbo... Ja, då blir det ju rena rama KUKSVÅGERPOLITIKEN! Hur fan skulle det se ut...?

Till alla er som bor i Sjöbo vill jag bara säga att ni ska vara glada att jag inte bor i Sjöbo och att min man och hans bror, som jag inte ligger med, inte sitter i er kommunstyrelse!


ouäck...

Att vara magsjuk har sina för- och nackdelar... Nackdelarna behöver man nog inte älta nåt nämvärt... Man får ta det med jämnmod och se till att ha gott om toapapper och klorin hemma... Handsprit är inte heller fel. Jag har dessutom hört att vi människor som är så duktiga på att tvätta händerna efter toabesök, har en benägenhet att glömma tvätta tummen. Ja, du läste rätt. Tummetott blir sällan så ren som resten av kompisarna på handen och därmed vill jag nu upplysa er om att bara för att ni tror att ni har tummen mitt i handen, betyder det inte att den blir ren när ni tvättar den. Den sitter lite vid sidan om och kommer inte riktigt med i tvätten.

En liten fördel med att vara magsjuk under julhelgen är ju såklart att man inte ökar lika mycket i vikt. Man får inte i sej lika mycket julmat och det är ju bra...

Hela julfirandet med familjen har fullständigt spolierats och och jag är olycklig och deperimerad... Av ren tristess slog jag av en händelse på TVn och till min stora glädje visade dom Ingemar Bergmans storslagna film Fanny och Alexander. En av mina absoluta favoritfilmer i hela sin fem timmar långa härliga version. På 2an... Ingen reklam eller annat tjafs... I fem timmar... Utan paus... När man är magsjuk... ett par femminuterspauser för toa och thépauser hade inte varit brottsligt av SVT att lägga in. Under pausen kunde man ju visat anslagstavlan eller trailers för nyårsprogrammen eller nåt... Men jag ska inte klaga. Fem timmar Fanny och Alexander är underbart och hade jag varit frisk, hade vi haft en massa danskar här på julmiddag och jag hade missat allthop.

Tack Bergman

Skor

Vad är det med skor egentligen... dom sitter på fötterna och symboliserar så otroligt mycket.

Det är skorna som skiljer oss från djuren. Djur har inga skor. Förutom hästar då men dom tar ju inte på sina skor själva. Människor har skor. Är det därför vi heter "män-i-skor"?


Dom förmögna och kungliga gamla kineserna snörde flickornas fötter för att deras små skor skulle visa att de inte behövde utföra något hårt kroppsarbete.

Läskigt

Höga klackar symboliserar sexighet. Vi kvinnor görs till hjälplösa  våp med högklackade skor. Vi kan inte springa i högklackat och mannen vet var han har sin kvinna.


Fast här finns ju inte ens nån klack...


Dom grova kängorna symboliserar makt och styrka såväl hos manliga som hos kvinnliga bärare. Ballerinans tåspetssko får symbolisera det vackra graciösa. Askungens sko var ju som bekant av glas. Vad är symboliken i det? Försök iallafall inte att ta på dej en glassko som inte passar - den avslöjar allt...


Att kasta sina skor på någon är inom vissa kulturer en av dom värsta förolämpningarna man kan tänka sej. Får man sej en rejäl snyting av Asterix eller Obelix, flyger man garanterat ur sina skor. Och när man för evigt förpassas till dom sälla jaktmarkerna, sägs det att man "ställt skorna på hyllan för gott"


Jag vet inte riktigt vad Filippinernas en gång First lady Imelda Marcos' skor skulle symbolisera... kanske generositet... mot sej själv då, alltså!

Några av tant Imeldas skor

Jag skulle vilja göra en ändring i Svenska Akademiens ordlista. Det nya ordet för människa i singularis vill jag ändra till "maniskor" (man-i-sko). Och så vill jag ändra pluralformen från människor till "mäniskor" För jag tror att det är så det ursprungligen är tänkt. Alltså talar vi om en maniskor eller flera mäniskor.  Förvirrande? Nej, jag tänkte väl det.

Och kom inte dragandes med några dumma feministiska kommentarer à la att det då ska heta kvinnaiskor och kvinnoriskor. Världen är inte alltid rättvis... vi tjejer får väl börja gå barfota...


Sladden som hämnades...

Det låg ett oerhört läskigt sladdtrassel bakom bänken där TVn och stereon stod. Varje gång någon i den stackars familjen dammsög, valde dom att antingen försöka komma årt så gott det gick utan att störa sladdtrasslet för mycket eller bara försöka undvika den där hemska vrån... Det var rysligt och ångestframkallande... Under två års tid skapade sladrasslet bara mer och mer hysteri  hos familjen och till slut tog mamman mod till sej och sa: Nu jävlar ska sladdtrasslet bort!!! Medan pappan avlägsnade två gigantiskt långa antennsladdar på sammanlagt mer än 20 meter samt en fördelardosa och 2 förlängningssladdar på sammanlagt tio meter, gav sej mamman iväg till elgiganten för att införskaffa 2 kortare antennkablar samt en kortare scartkontakt. 35 meter läskig sladd samt 2 fördelardosor ersattes med sammanlagt 5 meter sladd samt 1 fördelardosa. Familjen kände en triumferande seger över sladdtrasslet som i prydliga nystan förpassades till den kalla mörka vinden. Hahaha...

Hur det överhuvudtaget kunde bli så från första början, är idag en gåta men familjen kände sej nu märkbart lättad. Men ack den glädje som varar länge... Dagen därpå begav sej valda delar av familjen iväg för att införskaffa stans ståtligaste gran. Väl hemma med stans ståtligaste gran visade det sej att hämnden inte lät vänta på sej. Två femtedelar av julgransbelysningen hade gått i strejk. Hur pappan och mamman än försökte få den att lysa på alla fem kablarna, gick det inte. Detta var helt klart den värsta sorts kabelhämnd som kunde drabba familjen... det var förbryllande nog inte hela ljusslingan utan bara delar av den som lagt av och det hade ju så klart känts bättre om den strejkat totalt... Mamman besökte stans största butiker men kunde inte finna någon ljusslinga värd namnet utan måste i morgon bege sej den långa, farofyllda vägen till Vellinge för att på Vellingeblomman införskaffa en ny ljusslinga. Väl där kommer hon även att införskaffa ett nytt Yankee Candle med juldoft som pappan kommer att få huvudvärk av... Och så var det slut på den julefriden...

Åååh vad jag ääälskar dessa ljus!

Så om ni efter detta inte ser fler inlägg på min blogg, är jag antagligen invirad av min man i en halvtaskig ljusslinga och kan antagligen hittasas ute på spillepengen (stans soptipp) med ett Yankiee Candle brinnande bredvid mej med en lapp instucken mellan tänderna där det står "Omhändertages på egen risk"...

Vill ni se en stjääärna...

Ja, det vill iallafall jag... om den e snygg. I år har jag lagt märke till att det finn många olika sorters stjärnor och att dom kan vara mer eller mindre snygga. Vissa är rent av riktigt fula. Till den snygga kategorin tillhör definitivt pappersstjärnorna. dom har vanligtvis fem, sju eller nio uddar. Antalet uddar säger en del om ägarens personlighet. Överhuvudtaget säger stjärnan med hela sin design allt om sin ägare.

Vi börjar med den femuddiga stjärnan
 Den är försiktig, försynt och speglar en person som inte vill göra för mycket väsen av sej. Tillhör en beige-grå person.

Sen har vi den sjuuddiga stjärnan

Den speglar en person som självklart och naturligt vill bevara stolta traditioner. En person med klassisk och mycket god smak. Den överlägset snyggaste stjärnan!

Av pappersstjärnorna har vi till sist den som nästan saknar existensberättigande, den niouddiga stjärnan.

Helt hysterisk skriker den ut "jag är en STJÄRNA, EN STJÄÄÄÄÄRNA, fattar du det!!!" Usch... den speglar den hysteriska julmarodören som helt okänsligt slänger upp en massa krimskrams som ger julgästerna epileptiska anfall.

Sen har vi två andra hemska stjärnor. Halmstjärnan...
 
behövs den överhuvudtaget några kommentarer till den... usch

Och så sist men inte minst. Den självklara stjärnan för den riktigt gräsliga praktkärringen

Jag saknar ord för att beskriva hur oerhört dåligt jag hade mått om min svärmor haft en sån stjärna... jag vet inte om jag överhuvudtaget hade velat ha nåt att göra med hennes son... Gud hjälpe mej för den stjärnan och dess ägare.



originalet

eller allt annat?

Jag såg häromdan en kvinna som var påfallande lik en man. Var det en riktig kvinna - stackars henne.  Då har gud inte lyckats med sitt uppdrag, att göra en kvinna som ser ut som en kvinna. Var det en man i kvinnokläder (transsexuell) - stackars honom. Då har han inte förstått att om han ska betraktas som kvinna, måste han anstränga sej lite mer för att se ut som en kvinna. Som transsexuell får man inte vara slarvig... som kvinna får man inte vara manlig... som man får man inte vara kvinnlig,
som kniv får man inte vara slö,
som snö får man inte vara tö,
som vatten får man inte vara ljummen,
som luft får man inte vara unken,
som vit får man inte vara rasist,
som clown får man inte vara trist,
som biff får man inte vara seg,
som hår får man inte vara platt,
som schack får man inte vara matt,
som får får man inte vara ulv,
som atlet får man inte vara sist,
som atom får man inte vara störst,
som punkt får man inte vara först...

Det finns många konstiga regler att rätta sej efter och dom flesta vet vad som gäller. Och nästan alla vet vad som gäller när det verkligen gäller. eller...? Ok, då har jag en fråga som kanske är lite dum men det finns ju inga dumma frågor, bara dumma människor som ställer dom...

Om man är transsexuell (man som lever som kvinna) och vill vara en rättrogen muslim - ska man bära slöja då?
Betraktas man som man eller kvinna?
Själv skulle jag ju naturligtvis föreslå Burka eller Niqab... då behöver han/hon ju inte bekymra sej över eventuellt slarvigt borttagen skäggstubb eller för lite puder... Så alla ni män därute som spanar efter kvinnor... ta en nogrann titt innan ni eventuellt lägger in en stöt på henne med dom där fantastiskt vackra ögonen... det kan vara en han.


En hon eller en han?

Feber

Lillen e febrig och kräks. Själv mår man tjyvtjockt och bara väntar på att det ska braka loss både upp och ner, fram och bak... Man kan ju alltid muntra upp sej med ett kul spel... varför inte ge en känga till nån som förtjänar det... → här ←(klicka) kan man förena nytta med nöje!


En buffelhjord sprang förbi...

Satt vid mitt köksbord i stilla morgonro och vickade med tårna när en stor buffelhjord sprang igenom mina grannars lägenhet. Vad kunde det annars vara? För det mullrade och skakade och jag blev faktiskt riktigt rädd. Och eftersom vi bor i ett 100 år gammalt hus med träbjälklag, var jag övertygad om att den där buffelhjorden skulle braka genom mitt tak med grannarna i släptåg. Det hade blivit jäkligt pinsamt för jag har ingen Gevalia att bjuda på. På radion snackade dom om ett jordskalv som mätte 4,7 på Richterskalan men hemma hos mej var det inget jordskalv, det var en Buffelhjord. Jag har ännu inte talat med mina grannar men jag tror dom mår bra. Dom röjjer nog upp buffelspillning ännu och skrubbar ullmattorna och sopar upp finporslinet...

Det slutar nog aldrig att förvåna mej hur könsuppdelat det är i leksaksaffärerna. Var på toys'r'us för att handla julklappar till släktens småbarn och höll till slut på att kräkas på denna nästan förnedrande indoktrinering. Och vad gör jag?

Vad jag borde ha gjort...
Jo jag tänder eld på stället och ställer mej utanför butiken med en stor banderoll och börjar skandera feministiska slagord. Polisen och brandkåren kommer och jag får sitta arresterad hela julen och min familj hatar mej...

                                
Vad jag naturligtvis gör...
Jag handlar tuffa grejjor och coola figurer till killarna och söta rosalila romantiska saker till tjejjerna. Alla klapparna ligger sen och tindrar under granen, alla är nöjda och glada och jag föraktar mej själv.

Om en vecka vid den här tiden ligger jag förmodligen i soffan och är så mätt att jag inte ens orkar trycka i mej en chokladmintkaka...


Idag är det måndag igen

Och det är en fantastisk dag! Solen skiner, det är varmt och skönt. Jag kom in till chefen i morse och fick genast löneförhöjning med det dubbla + att jag bara behöver jobba två dagar i veckan. När jag körde ut till mitt objekt, som vanligt i ett gammalt hus på 4e våningen utan hiss, stod där två stora starka killar och väntade på att få bära upp allt mitt material.

På vägen hem köpte jag en lott och vann fem miljoner. Väl hemma var hela lägenheten städad, alla fönster putsade och all målning i alla återstående rum färdig. Middagen stod på bordet och när jag sen hoppade in i duschen, stod där en assnygg kille och väntade på att få skrubba mej på ryggen och sen masserade han mina fötter... Nej, allt är helt sant och när jag sen skulle gå och lägga mej, kom min man och visade upp sin nya muskulösa kropp. Jag trodde jag skulle svimma...

Och ändå har han inte haft ork att träna på 2 veckor för han har varit influensasjuk. Sicken toppenkille, va...!

Plastgran?

Igår flög det plötsligt ur mej att jag tyckte att vi skulle investera i en plastgran i år. En sån där som inte barrar. En sån där man inte behöver vattna. Man sticker sej inte på den. Man kan njuta av den lite längre... Mannen och äldste sonen ryckte till och såg helt chockade ut. Deras blick fick mej att vakna till och inse att det inte ska vara någon plastgran. Jag tror lite grann att det var den manliga jaktinstinkten som plötsligt väcktes till liv. Dessa vuxna män, som borde vara ute och jaga för brödfödan, skydda flocken, hitta bättre boplatser, strida om ledarskapet sitter mest och slappar. På sin höjd handlar dom lite plastinpackat kött, bäddar rent i sängen och spelar poker för att hävda sin manlighet... Dom har ifråntagits sina största drifter och är för evigt förpassade till den skyddade verkstad vårt moderna, civiliserade samhälle utgör.

                                        

                                                
För att få dessa män i familjen att känna sej som riktiga karlakarlar ska jag i år låta dom få ge sej ut på jakt efter Malmös coolaste gran, kånka hem den, bereda den inför julfirandet (klä den) och sen vårda den ömt de 2 veckor den ska stå framme till allas glädje (oh vad vacker den är) och förtvivlan (fan nu stack jag mej igen jävla granhelvete). Sen ska dom i all ära även få flå (klä av) den och slakta den (såga upp den i mindre bitar).

Jag förstod på deras blick att det nog är fullt möjligt att jämföra Uppblåsbara Barbaras sexuella dragningskraft med en plastgrans förmåga att sprida julstämning...

Jag var lite konstig...

När jag bloggade i morse blev det nog nåt fel! Jag är naturligtvis oerhört glad över att Kevin Borg vann IDOL! Den där kaviar-killen är ju... tja bara en kaviar-kille, ju... Jag tror helt ärligt att jag är under påverkan av nån konstig drog som utvinns ur en blomma. Denna drog är oerhört dyr och jag tror att den kostar typ en 35000 kr per kilo och köps i små påsar som innehåller typ ett halvt gram. Jag har lite problem med att snorta upp grejjor i näsan så jag slängde det i vetedegen istället. Började sedan forma degen till konstiga bullar med lite psykedeliska former och slängde sen in dom i ugnen. Ungarna hjälpte oxå till så det gör väl dom till mina medbrottslingar då.

                                              

Jag har glufsat i mej en hel del av dessa fantastiskt goda gula bullar och jag har förstått att jag blivit lite svullen i hjärnan efteråt. Så allt jag sagt och gjort idag som kan göra någon konfunderad över min mentala hälsa ber jag om ursäkt för och lovar att nästa gång jag använder droger, ska dom vara kliniskt testade först.

Fel låt vann

IDOL- Låten är ju riktigt gräslig... Den låter som nån såndär lättpopulärlåt som sjungs av nån smösångare med alldeles för vita tänder och glittrig kostym vid sin ensamma flygel i en patetisk amerikansk dramakomedi.

Och allt var ju egentligen helt fel...Kevin borde inte få vinna Idol. Han är ju invandrare. Och Alice borde inte få bli tvåa. Hon är ju ... ser lite annorlunda ut. Och Robin B borde inte fått komma trea för han är en lantis med överbett. Johan borde inte fått komma fyra för han har alldeles för många fjortisfans. Anna borde inte fått komma femma för hon sjöng ju som en trettifemåring. Och dom andra som var med borde ju inte ens fått vara med... Lars var psykotisk, Sepideh hysterisk, Yasmina för bräcklig och Loulou alldeles för... stor..t hår. Jesper är den enda värdiga vinnaren i svenska IDOL 2008. Han är den ende som är "pure Kalles Kaviar". Det svenskaste av allt svenskt vi har.


Fis och Fotsvett



Idag har jag haft en "nära-döden-upplevelse". Jag arbetade med att kakla ett kök och i vardagsrummet huserade en golvläggare som skulle lägga parkett. När han dammssög golvet, tyckte jag att det luktade jätteäckligt och jag trodde att han kanske hade passat på att släppa en riktigt sur fis medan han dammsög. Jag är ju lite finkänslig av maj, så jag frågade naturligtvis inte vad f-n det var som stank. Det luktade illa länge efteråt och jag trodde att det kanske var han som hade riktigt grym fotsvett... men väluppfostrad som man är så... lite senare frågade jag om jag inte kunde få låna dammsugaren så jag kunde städa efter mej i trappan där jag stått och blandat. Det var inga problem och när jag dammsög kom den där förfärliga lukten igen, Då förstod jag ju att det kom från den förbannade dammsugaren.
-Va, fan har du dammsugat med den här, spyor eller? frågade jag golvläggaren. Då berättade han att han fått "ärva" den efter en kollega som just slutat (fått sparken). Han är nog den mögigaste person jag nånsin stött på och han hade dammsugit efter sin äckliga gamla hund (han hade aldrig haft den på jobbet). Dammsugaren var alldeles full av äckligt gammalt hundhår som stank nåt fasansfullt! Dom som tömde den fick en chock och trodde det skulle ligga en död hund i båtten på maskinen, med tanke på stanken. Jag vågade inte berätta för golvläggaren om mina misstankar angående fis och fotsvettslukten...

En Jävlig Tisdag.

Kökskaklet som skulle sättas idag är spårlöst borta.

En säck med fog gick sönder och ströddes ut över halva trottoaren.

Vattnet var avstängt i huset där jag skulle göra vid besiktningsanmärkningar.

Tv-antennen  fungerar inte och idag är det säsongsavslutning av Desperate Housewives.

Bilen krånglar - skakar, hoppar och luktar bränd olja när man befinner sej "inthemiddleofnowhere"

Hade det varit en vanlig sketen tisdag, hade det känts som en smärre katastrof.



Nu är det ingen vanlig sketen tisdag. Det är den tisdag då min storasyster ligger på onkologen  och kämpar med sin cancer och det känns bara så för jävligt att se henne ligga där och jag kan inget göra för att hon ska bli frisk. Min älskade syster som jag alltid beundrat och sett upp till... mitt stora föredöme som alltid säger så vettiga saker. Lugn, sansad och förnuftig.

Det var en jävligt bra måndag igår. Idag har jag lipat hela dan.


Måndagar

Det är nåt speciellt med måndagar. Första dagen i veckan. Längsta dagen i veckan. Tröttaste dagen i veckan. Tråkigaste dagen i veckan. Det går 52 måndagar på ett år. Jag har genomlidit ca 2200 måndagar i mitt liv. Jag undrar hur det sett ut om jag rangordnat dem. Sämsta måndan först och allra, allra, allra - - - - - - - - allra sämsta måndan sist.

Det har ju varit en massa himla olika måndagar. Jag har haft ca 80 måndagar som bebis. Då brydde jag nog mej inte så mycket om vilken veckodag det var. Jag har haft ungefär 300 måndagar som trött tonåring. Det var pest att behöva gå upp på måndagmorgonen och konstatera att det händer ingenting ballare idag än att jag ska gå till skolan. Usch. Man borde ju fattat att man skulle placerat in veckans roligaste aktivitet på måndan.

Förutom när jag själv var bebis och måndagarna gled ganska obemärkt förbi, var dom faktiskt ganska diskreta även när jag var hemma med mina egna bebisar. Det blir ca 200 måndagar det med långa härliga morgnar med en mysig liten unge att ta hand om.

Sen återstår dom andra ca 1650 måndagarna som bara varit trista och grå. Fast jag har ju glömt alla Semestermåndagar! Det blir ca 100 stycken. Då har man ju oxå haft härliga sovmorgnar. Och man har inte ens haft sådär riktig koll på att det verkligen har varit måndag.


Boomtown Rats en måndag?

Dagens måndag har snart sniglat sej förbi och när den är över, kommer den aldrig mer tillbaka. Jag kommer inte att sakna den men den var ändå inte jättehemsk. Arbetsdagen var ganska behaglig utan några missöden. Jag kom hem från jobbet och möttes av kramar. Mannen lagar mat och ikväll är det CSI på TV. (Det är nästan det enda jag ser, förutom Desperata hemmafruar och IDOL, förstås.) Ja, det har ju varit en riktigt bra måndag trots allt. Kanske Måndagens inbillade fasor är ett hjärnspöke som Boomtown Rats planterade i mitt huvud på 80-talet med sin hit "I don't like mondays".


Calvados

Precis hemkommen från firmafesten -Julbord på Glasklart i Malmö - känner jag att jag behöver skriva av mej lite innan jag hoppar ner mellan lakanen.

Det var en mycket trevlig tillställning och för första gången drack jag Calvados. Calvados är ett äppelbrännvin som kommer från Normandie i Frankrike. Det dricks till kaffe eller som en aperitif. Martin Beck (från Sjövall-Wahlöös böcker) dricker gärna Calvados. Hur han nu bara kan göra det. Det smakar ju rent förfärligt. Då jag är en väldigt konservativ person som håller mej till mina gamla vanor, beställde jag in en Fernet Branca som är en favorit till kaffet. Den gör gott i magen, speciellt efter ett maffigt julbord. (Gröten var fantastiskt god) Men nä, det hade dom inte sa servitrisen. Men det har jag ju sett att ni har, sa jag. Nej det har vi inte, sa servitrisen igen som var en riktigt sur gammal klimakteriehagga! Hon get väl inte hämta för hon hade Calvados på brickan och tyckte jag kunde ta det istället. Ok, tänkte jag. Väluppfostrad som jag är ville jag inte bråka, utan tänkte att jag kan väl prova nåt nytt då... Det smakade som sagt riktigt illa och jag kommer aldrig mer att ge mej för en sån där kärring för när jag sen kom ut till baren, hade dom visst Fernet, men då var det så dags...


Det finns t o m ett Fernet-Museum!

Dyslexi

Detta inlägg tillägnar jag idag er som läser min blogg. Utan er hade jag nog bloggat ändå med det hade nog inte varit lika roligt. Jag är oerhört glad att det jag skriver faktiskt kan vara till glädje för någon annan. Jag skriver nog annars mest i egenterapeutiskt syfte. Men tack för att ni läser och uppskattar min blogg! Stor kram till er!

Jag känner mej oerhört smickrad av det som den dyslektiske mannen skriver men tyvärr, Herr Dyslexi, jag är inte riktigt tillgänglig för uppvaktning. I 10 år har jag tampats med en underbar man som jag fortfarande är riktigt kär i. Han har faktiskt också dyslexi! (liksom min förra man, så dyslektiker dras tydligen till mej) Så, kära Dyslektiker, du behöver inte gå någon sykurs. Men jag tycker absolut att du ska sluta röka i alla fall. Jag blir glad för varje människa som börjar tänka på sin egen (och andras) hälsa. Hela världen vimlar av kvinnor som säkert skulle kasta sej över en känslig, humoristisk dyslektiker som du. Dessutom tycker jag att du ska skaffa en blogg om du inte redan har någon. Du verkar vara en störtskön typ som har massor att säga.


Ett hjärta av guld

Jag är inget hälsofreak men jag har förstått att det knappast gagnar själen att misshandla kroppen. Att tillföra kroppen gifter på ett eller annat sätt eller leva extremt ohälsosamt är som att begå ett långsamt självmord och då är det kanske skonsammare att skjuta sej. Det betalar sej surt i slutet av livet när man borde kunna njuta av sin pensionärstillvaro. Då har man tid och ska ha ork att vandra i skogen och lyssna på fågelsången. Jag känner faktiskt ingen som berått mod skulle få för sej att tanka sin bil med bajs istället för bensin. Men fördärva sej med sprit, cigaretter och skitmat gör man utan att blinka.

Och så måste jag ju bara nämna att min rara mamma som kanske skriver en kommentar nån gång, kommer från Frankrike om ni undrar varför hon stavar så dåligt. Hon är inte dyslektiker, alltså bara fransyska (och har slutat röka sen ett år tillbaka, hurra för henne!)

Förödande

Vi människor är allt bra dumma. Vi tror att vi kan bete oss hur som helst. Djuren förljer sina instinkter för att överleva. Varken mer eller mindre. Vi människor har lyckats göra oss av med alla våra instinkter och håller på att ta död på vår jord, våra djur och våra medmänniskor. För oss gäller inget "mer eller mindre". För oss gäller bara "mer eller ännu mer fast helst mest".

Allting är ju relativt. Man kan ju göra hemska saker mot andra som inte räknas som synd om syftet är gott.

Under Spanska inkvisitionen trodde man att tortyr var en god handling. Undrar vad IQ:n låg på hos dessa präster.

Alkohol i alla dess former är ju jättegott! Men vi vet ju alla vad som händer när man njuter för mycket och för ofta.

Jag vet inte vad jag skulle ta mej till om ett rattfyllo körde ihjäl nån av mina ungar, men jag hade antagligen hamnat i fängelse för det.

Cigaretterna saknar jag fortfarande efter 8 år som rökfri. En stor eloge till alla som slutat röka!

Och en stor spark i arslet till alla som fortfarande tjänar pengar på cigaretter.

Att ha massor med pengar är nog allas dröm.

Jag skulle själv inte ha något emot att vara äckligt rik.


Men på en enda miljonär går det en miljon som svälter. (När jag tänker efter nöjer jag mej med att vara lite halvfattig.)

Att ha mycket makt är jävligt viktigt för vissa. Kan man inte sno deras pengar kan man ju alltid släppa en bomb.

För det är ju det det hela handlar om - pengar och makt.



Och så har vi dom som föredrar att äta ihjäl sej.

Men om man nu är en sån där otroligt underbar, god människa som är ambitiös, arbetar, tar väl hand om sin familj och lever i ett fredfullt land, inte har några nämvärda laster och är till allmän glädje för andra borde ju allt vara frid och fröjd.

Nej då kommer den här och förstör alltihop. Det finns människor av alla sorter som drabbas av cancer. Den skiljer inte på rik eller fattig, god eller ond. Fy fan vad maktlös man är. Jävla skit!

Imponerande!

Jag är en person som i allmänhet har väldigt dåligt tålamod. Det ska gå fort, bli bra med en gång och jag ska inte behöva göra samma sak två gånger. Det är därför jag äldrig stickar strumpor eller vantar. Man måste ju göra två lika dana! Å andra sidan var det väldigt länge sedan jag över huvud taget stickade något. En gång blev jag ombedd att sy fyra likadana pepparkaksgubbedräkter till en julshow. Jag kreverade nästan vid dräkt nr 2 och höll nästan på att dö vid dräkt nr fyra! Jag undrar hur jag hade blivit som morsa åt tvillingar...?

Jag beundrar människor som är utrustade med stort tålamod och vill visa några exempel på saker jag aldrig skulle drömma om att pyssla med.


En gång köpte jag ett kit med ballongpump och såna där figurballonger.
Alla i familjen satt flera kvällar och gjorde ballongfigurer. Dom blev dock ingenting i närheten av denna!


Någon fantastisk glasblåsare har gjort denna fantastiska bastuba som faktiskt går att spela på!


Vill man inte blåsa glas så kan man ju göra en Cinderella-Wagon av is!


Jag och yngste sonen är tokiga i GEOMAG! Men nåt sånt här har vi inte lyckats bygga. Dessutom har vi inte så här mycket Geomag. (dyrt).


Jag har en vision om att när jag blir pensionär, då ska jag lära mej knyppla. Några såna här fantastiska skapelser lär det dock inte bli.


Om Kaffe Fasett skulle få för sej att fria till mej, skulle han allt få ge mej det här täcket. Karln är ju otrolig!


Om min chef skulle ge mej i uppdrag att göra en sån här mosaik, skulle jag först känna mej hedrad... sen skulle jag nog gå och hänga mej.


Undrar vad man får i träslöjdsbetyg om man gör en sån här. MMMMMMMVG?


Att göra en mandala tar tid och kräver ett enormt tålamod. Resultatet är fantastiskt. Att sedan bara ösa ihop den borde vara förenat med ett mycket strängt straff! Nej, det är nog bara dom som är bästepolare med Dalai Lama som orkar stå ut med sånt här.


Jag tror inte jag imponerats av något i hela mitt liv som av denna skapelse. Men detta är antagligen resultatet av en extremt musikalisk ingenjörs fanatiska skapelselusta! Titta, lyssna och förundras!

Om någon undrar...

Varför jag alltid är så jäkla ironisk och smått elak?
Det är en mycket bra fråga faktiskt och svaret kan man nog hitta i bland annat min barndom.
Den var bland annat fylld av sånt här:



Att få en sån tidning varje månad under hela uppväxten gör en inte till en mjuk och behaglig kvinna.

Att dessutom växa upp med såna här barnprogram:



gör heller inte saken bättre. Man blir konstig men min familj älskar mej som jag är... tror jag.

RSS 2.0