Nu börjar ett nytt äventyr.
Igår somnade min storasyster in på Lunds Hospis. Med familjen och bästa väninnan hos sej, avslutades hennes nio månader långa kamp och påbörjade hennes livs största äventyr. Vart hon än är just nu, har hon det säkert utmärkt. När min Lillkille tagit farväl av sin älskade moster, läste vi "Dödenboken" av Pernilla Stalfelt 
och sen ritade han den här supercoola teckningen. 
Tre spöken som har fest i ett regn av blod.
Jag kommer att sakna dej jättemycket, söstra mi, men jag vet att vi ses igen
Puss o kram
Jag beklagar sorgen:(
Jag var faktiskt tvungen att kolla upp vad man som muslim säger när någon gått bort. Man säger al dawam wa al bakha li Allah och det betyder på ett ungefär "det är Gud som skapar och som tar" Jag tyckte det var fint.
Kram!
Beklagar sorgen.
Jag vill tacka dej min fantastiska dotter, du gjorde allt möjligt. Tack vara dig fick jag en sista natt med din syster.Du samlade hela familjen,du agerade taxi mellan Lund och Malmö.Senare på kvällen Körde du igen till Malmö för att jag skulle har det jag behövde, tandborste och annat.Väl tillbaka förbringade du natten med Jessi din systers 15åriga dotter,hon slapp vara ensam.
På morgonen, hade du fortfarande kraften att än en gång ringa släkten när J...hade endast en timme kvar att leva.Du var överallt påen gång,tröstade alla och glömde bort dej själv.
Efter din Älskade systers död, körde du i väg igen,ty din vimsiga mamma hade glömt sin diabetes medicin hemma. Senare på dagen, när alla hade sagt farväl, stannade du i Lund för att hjälpa städa huset, ty din systers man hade bott på hospisen och Jessi orkade inte.
Du är fantastiskt stark och totalt osjälvisk.
Jag villatt dina blogg vänner ska veta hur du virkligen är.Jag är så stolt att du är min dotter, och så tacksam att du finns.
Jag vill också tacka min sambo Benny som har stöttat mej under hela tiden din syster har varit sjuk.Han har haft mycket tålamod med mej
Tack kära Woopsidaisy,Jag älskar dej.
Din mamma.
Även om det är väntat att någon ska gå bort så är själva ögonblicket ändå svårt. Att du, som din mamma beskriver ovan, så osjälviskt lägga ner kropp och själ i att stötta alla andra - både praktiskt och socialt - är bara så beundransvärt. Jag är stolt över att ha dig som bloggvän. Hoppas bara att du orkar fortsätta med alla dina tokiga infall. Du behövs!
jo, men tack alla. och jag tackar min mamma för att hon satt hos min syster och min svåger och höll ett vakande öga hela natten. och att städa och fixa och trixa var som lite terapi för mej. jag är ju en arbetsnarkoman med myror i byxorna. kunde liksom inte gjort på annat vis. vi fick ett fint slut. hela familjen var där och kramades, grät, skämtade, skrattade och grät... jag tror det var så syrran ville ha det.
