killingmanjaro

Det slog mej igår att det nu är exakt 20 år sen jag på allvar började kliva in i vuxenvärlden. för 20 år sen hade jag mitt sista riktigt röjjiga nyårsfirande. Det var så traumatiskt att jag till och med kommer ihåg vad jag hade på mej. Jag och min man, jo jag var faktiskt gift (vi liftade till Paris och gifte oss bara 22 år gamla. Ett riktigt äventyr) Hade nyårsfestat rett rejält med våra kompisar och hamnade till slut på Möllevångstorget för att smälla raketer. Det blev precis sådär kaotiskt som det bara kan bli på Möllan med en massa fulla människor som helt omdömeslöst smällde raketer hur som helst. Jag kommer ihåg hur det började brinna på en balkong och att jag tyckte det var ansvarslöst av dom vuxna att ha småbarn med sej dit...

Jag hade en bomb som välte när jag tänt på den och jag såg den studsa över torget och explodera på andra sidan. Jag hoppas verkligen ingen blev skadad men jag var så full på alldeles för mycket champagne att jag inte riktigt fattade vad som hände... Men det som sedan hände fattar jag ännu mindre... inte heller någon annan jag känner... Jag tyckte plötsligt att det blev för jobbigt att stå och titta på alla raketer, att jag lade mej ner på marken mitt på torget... Nu hade jag en fantastisk vy över hela himlen och slapp få nackspärr... Min man såg inte att jag låg där men jag minns att någon kom fram till mej och sa att det kunde vara farligt. Jag sket i det och tyckte bara det var hääärligt...

Faaarligt

Rätt var det är känner jag hur något smäller till i örat på mej. Det känns som om hela huvudet sprängs. Först är det alldeles tyst... Jag hör ingenting. Sen hör jag bara hur det tjuter i hela huvudet. Jag känner på mitt öra. Det kommer blod. Jag börjar skrika helt hysteriskt! Min man fick bära hem mej och sen kom resten av folket som var inbjudna på efterfest... det blev ingen efterfest...

Fan vad jag skämdes efteråt. Hörselskadad blev jag dessutom. Det ringer för evigt en skön melodi i det örat. Melodin heter "Tinnitus". Jag blir lite trött på den ibland för den har bara två toner som den växlar mellan.

Nåväl... tre månader efter detta upptäckte jag att jag var gravid. Plötsligt blev jag vuxen... slutade festa... slutade röka... planerade för bebis... Wow, en helt ny värld, ett helt nytt liv... slut på galenskaper och kaos...

I oktober 1989 kom så det lilla knytet. En riktig liten mönsterbebis som fungerade ungefär som skalmans matochsovklocka. Alltid glad, sov och åt som ett schema plockat ur bvc's mannual.

På mindre än ett år förvandlades jag från en yr hoppetossa till en storkokande bullmamma som stod och vek tygblöjor och gjorde egen barnmat på biodynamiskt odlade grönsaker från segercooperativet. 

Livet har sina överraskningar... man vet aldrig vad som lurar bakom nästa knut...