Dagens gästbloggare: Sonen H.
Hej hej alla trogna men även icketrogna läsare. Det här är Sonen - Woopsidaisy som gästbloggar idag.
Mossan tyckte att jag kunde skriva lite om mig själv, så här kommer några rader om moi!
Jag är en flitig elev på det estetiska musikprogrammet år 2 på Heleneholms gymnasium här i Malmö.
Mitt huvudinstrument är trummor och jag har väll spelat i si sådär 6 år. Jag föredrar att spela funk, hårdrock, 70-talsrock som t.ex. Led Zeppelin eller Black Sabbath och jazz.
När jag inte är i skolan eller gör läxor så brukar jag umgås med min fantastiskt underbara flickvän. Och när jag inte är med henne så umgås jag med mina kompisar, åker skateboard med min snart 43:åriga pappa eller spelar musik.
Detta inlägget börjar ju snart låta som ett dåligt CV, hahaha. Även jag har en gång skrivit blogg men jag upptäkte att det inte var något för mig eftersom jag som sagt inte skriver så bra men även för att jag skrev om lite fel saker. Det är ganska komiskt nu i efterhand, jag ska berätta.
Det var sommar och jag hade precis skaffat min egna blogg för min flickvän ville det (var på den tiden 17 år). På festivalen var jag ute och festade med mina kompisar och munförtärde lite för mycket alkohol. Dagen därpå skrev jag om detta i min blogg. Självklart är jag klantig som tusan och hette på msn - "kolla min nya blogg" och så skrev jag även adressen till den. Medans jag var inloggad på msn så såg mamma detta på sin msn och blev såklart nyfiken för att hon ville läsa.
Dagen därpå fick jag ett "sånt" snack ni vet om vad man får och inte får göra när man inte är 18 år.
Så det var den historian.
Nu vet jag inte om jag bör skriva mer, ni har säkert en ny och rolig historia att berätta för era nära och kära.
Puss o kram från mig
Mr. Minister
N P Möller
Som malmöbo och medelålders, har jag naturligtvis som barn sett den fantastiska TV-serien N P Möller som handlade om en fastighetsskötare på Solgatan (Simrishamnsgatan 16 på Möllevången i Malmö). En härlig, gemytlig serie i en pittoresk arbetarstadsdel där det skvallras, alla vet allt om alla och det groggades på fredagskvällen. Han bor med sin hund som heter Calle. Med i serien fanns bl a Jan Malmsjö i rollen som "Danskdödaren". En avdankad gammal fotbollsspelare som p g av en knäskada inte kunde fortsätta med fotbollen. Lite bitter... lite pinsam... dricker för mycket och med en fru som är ständigt frustrerad.
Denna underbara serie finns nu på DVD! Jag köpte de två första säsongerna och satt och mös med mannen i soffan, drack kaffe och njöt av Möller och hans grannar. Mannen hade aldrig sett serien för han är lite yngre än jag. Men han gillade den.
Själv har jag som ung bott i kvarteret bredvid där serien är inspelad. På 80-talet var jag en typisk Möllevångsbo... sådär lite bohem och halvhipp som Möllevångsborna gärna vill vara... vänsterradikal... vegetarian... lyssnade på Wiehe och Nationalteatern... demonstrerade mot allt... "slopa kärnkraften och bilfri innerstad"... flummade runt i tillvaron... Nu är jag en kärring i Slottsstaden med två bilar, huset fullt av elektriska prylar, röstar visserligen fortfarande rött men ondgör mej emellanåt över den där patetiska möllevångsflummentaliteten som fortfarande råder i kvarteren där människorna aldrig verkar vilja växa upp... usch, när jag ser på mej själv, har jag blivit just sån kärring som jag fasade för. Sräng och strikt med en massa principer... som en tant i knytblus... fast utan knytblus... men tant. Lite som Fru Skog i N P Möllerserien.
Möllevången av Gunilla Mann
Äntligen...
Ibland måste man göra något bra för sej själv. Unna sej något lyxigt som man egentligen inte har råd med. Skämma bort sej själv lite extra. I söndags hade vi kalas för Sonen H som har uppnått myndighetsdagen. Det skulle lagas köttfärslimpa till hela släkten och vi brukar vara ganska många på våra kalas. Tre gigantiska köttfärslimpor skulle göras och en ofantlig mängd potatis skulle skalas, samt en gigantisk tårta.. Jag fick panik när jag tänkte på all lök, svamp, paprika, soltorkade tomater, persilja m m som skulle hackas till dessa limpor. Visst, jag skulle bara assistera Sonen H men ändå... min matberedare gick ju sönder för några veckor sen och efter det har jag undvikit att laga mat som kräver mycket hackande av råvaror.
Som en god, sparsam moder, har jag gjort allt för att försöka hitta en bra och billig matberedare. Jag har letat på blocket, bjudit på tradera och kollat billiga alternativ men det enda jag kommer fram till är att jag helst vill ha den här svindyra.
KitchenAid
Jag visar den för Mannen och han säger " köp den om du vill ha den". Jaha... och hur mycket tror han att den kostar!!! När jag berättar att den går på nästa fyratusen spänn, säger han bara lugnt: "ja, men om det är den du vill ha, ska du ju inte köpa en som du inte vill ha". Klokt sagt. (Jag undrar hur mycket sex han vill ha i gengäld för det där...)
Jag packar Sonen H med mej till Elektrolux Home och köper den förbannade maskinen och två svindyra designerslevar. Dom vill ha 4687spänn av mej. "men vad kostar den där maskinen då?", undrar jag. "Den kostar 4429 kr", säger försäljaren som heter Tony och ser korkad ut. Den andra försäljaren heter också Tony, ser också korkad ut och har dessutom hockeyfrilla. Jag upplyser dom om att ingen annan butik jag kollat upp tar mer än 3989:- för den där maskinen. Jag tänker inte köpa den om den ska kosta 4429 kr. Tony nr ett knappar lite i datorn. Tony med hockerfrillan säger ingenting... efter en liten stund säger Tony ett att jag får den för samma pris, men upplyser att dom minsann är billigare med en del andra varor...jag tackar och säger att han är gullig, men att det har jag ju ingen nytta av just nu för nu är det ju den dyra grejen jag ska köpa. Sonen H himlar med ögonen, Tony ett drar mitt kort, slår in 3989 kr, jag tar mitt kort, kvittot, slevarna och sonen H tar maskinen, vi skyndar ut ur affären, slänger oss i bilen och kör därifrån, mycket nöjda med att Tonysarna nu glömde ta betalt för slevarna som kostade 129 kr styck! Wow, jag tjänade i ett nafs nästan 700 spänn!
Det blev en succe med maskinen, köttfärslimporna blev svingoda, gästerna åt så dom storknade och allt var frid och fröjd. Mannen tyckte jag gjort en bra affär och tyckte till och med slevarna var tjusiga. Nu ska jag bara försöka lära honom hur man handskas med maskinen... så att även han får valuta för pengarna... som vi inte har... Men jag har iallafall skämt bort mej och unnat mej själv något för en gångs skull...
Det är som det alltid har varit
Selma som Carl Larsson såg henne
Men Selma, då? Jo, hon var sej ju ganska lik... Helena Bergström är en bra Selma men med för mycket helenabergströmkanintänder. Jag tyckte nog ändå att storyn var lite tunn... ytlig. Det kunde gott gjorts en lite längre serie - typ i sex delar eller så - som mer på djupet gick in i hennes författarskap och mindre fokuserat på hennes affär med dom där två "älskarinnorna". Och vad skulle hon förresten med två till. Alla vet ju att tjejjer inte kan, har kunnat eller någonsin kommer att kunna leka tre. Så är det. Så har det alltid varit. Så kommer det alltid att vara...
Jag trodde jag var barnslig...
Bless your soul men du förtjänade bättre än det här...
Sen har vi den där tönten Batman... När han öppnar munnen iklädd den där töntiga läderlappskavajen, låter det som att han ådragit sej en svår stämbandsinglammation och det blir rent groteskt. Då ursäktar jag mej, lämnar soffan och är bara superglad att jag inte befinner mej i en biosalong. Man vill ju ha valuta för sina pengar och det hade känts som att bli rånad om man skulle sett denna pinsamma film på bio.
Välkommen till min nya, första, sista och enda blogg!
Några smaskiga detaljer ur mitt supercoola privatliv kommer inte att kunna läsas på min blogg. Det blir nog mest trams och konstiga funderingar om strunt och annat ovidkommande.
Javisst kunde jag lika gärna skrivit dagbok... men nån kan ju läsa den och då kommer kanske tvångströjan på och dess innehåll på hispan.
Skulle jag nån gång vilja skriva mina memoarer, skulle jag ändå inte kunna tyda min taskiga handstil från dagböckerna. Blir jag berömd (för vad?) kan jag ju alltid sälja min blogg!!
Jag tror ju inte att någon nånsin kommer att läsa min blogg men till dej som just du som nu läser detta vill jag bara säga... tjena!
