Vad händer?
Tänk dej att Kronprinsessan Viktoria gifter sej med Danies Westling. När hon väl är gift, får hon ju göra "det där" som hon naturligtvis inte ännu gjort... eller? Hursomhelst, om hon nu redan gjort "det där", på vilket sätt har hon då undvikit att bli "sån där"... ?
Om vi nu antar att Vickan och Danne satsar på smått efter bröllopet, hur lång tid tror du då att det tar innan hon blir "sån där"... Och vad händer om det visar sej att Daniel inte har riktigt bra bläck i pennan... Skrivs det om det då i Svensk Damtidning? För det är ju ändå den "kungliga" tidningen. Eller ännu värre, tänk om Kronprinsessan har tjall på äggalådan...
Vad jag vill komma fram till är att det vållar ju inga problem för tronföljden om det händelsevis inte skulle nedkommas med nåt smått hos Kronprinsessan. Carl-Filip och Madeleine kan ju alltid rycka in... Nån av Bernadotterna måste ju vara fertil...
Men vad jag egentligen vill komma till... vad gör Victoria och Daniel om det inte kan komma nån liten bulle. Köper dom då nåt som nån annan bakat? Importerar dom kanske rent av från Indien eller Kina? Hur skulle det förändra vårt svenska kungahus om Kronprinsessan och hennes gemål skulle få för sej att adoptera ett indiskt eller kinesiskt litet flickebarn? Och hur gör man då med tronföljden?

Kan hon någonsin bli Sveriges Drottning?
Ok... jag erkänner...

EN RÖKT MAKRILLS KARRIÄR...

Början

Slutet
Däremellan var det full succé....
Vilse i Livet
Tänk dej att du är liten. Du sitter vid köksbordet med en tallrik full med mat som du inter vill äta upp. Mamma och Pappa förmanar dej att äta upp din mat så du blir stor och stark. Du får helt enkelt inte lämna bordet förrän du har ätit upp all din mat. Visst är det synd om dej. Du tvingas göra något som du inte vill... du tvingas sitta vid bordet med din kalla mat istället för att leka med kompisarna eller göra något annat skoj. Varför blir det så? Vad är det hos föräldrarna som gör att dom till varje pris vill att barnet ska äta upp sin mat? Vad gör det om barnet inte äter upp? Det får gå hungrigt. Det blir gnälligt. Det blir besvärligt för föräldrarna. Är det då lättare att tvinga barnet att äta? Jag tror inte det.
Det påstods att Staffan Westerberg traumatiserade en hel generation barn på 70-talet. Vilse i Pannkakan hette det mest utskällda barnprogrammet i världshistorien. Det handlar om den lille killen som tvingas sitta vid bordet tills han ätit upp sin pannkaka. I pojkens fantasi får den lilla pannkakan enorma proportioner och blir till ett landskap fyllt av liv. Såklart vill inte pojken äta upp denna lilla värld och dess innevånare. Föräldrarna kommer emellanåt och bannar honom för att han "dillar med maten". Ät så du blir stor och stark!

Jag tror inte att det var varken Staffan Westerberg eller pannkakan och dess figurer som skrämde barnen. Det var snarare detta ständiga tjat om att man skulle äta upp. Själv har jag alltid avgudat Staffan Westerberg och hans konst. Jag älskade Vilse i Pannkakan som liten och har köpt DVD'n och visar den nu för min femåring. Eftersom han aldrig har blivit tvingad att äta upp sin mat, lär han inte bli traumatiserad av att titta på Vilse, Storpotäten och dom andra figurerna i pannkakans fantastiska värld.
Josef Fritzl

Rättegången pågår för fullt mot det kräk som i 24 år höll sin dotter och tre av deras sex gamansamma barn fången i källaren till familjens hus. Det spekuleras en del i hur många års fängelse han ska få. Jag tycker det är ganska uppenbart.

Han har ju redan byggt ett eget fängelse. Låt honom då sitta där!
Melodifestivalen # 5


Den här breda tjejen slipper be nån vara snäll i Moskva

Dom här korta tjejerna slipper sova över i Moskva

Den här smala, plattbystade tjejen slipper att flytta vidare i Moskva.
Sur
Soppa... igen
Fast i kväll ska jag mumsa på en skål med turkisk yoghurt och jordgubbskräm till mitt absoluta favoritprogram "Desperate Housewives". Förresten, vem är just din favorit bland hemmafruarna? För du tittar väl?!?!

Bree... Coolast av dem alla!
Till vila
Fredagen den 6e var det bagravning för min älskade storasyster. Släkt och vänner hade fyllt St Olofs kapell i Lund för att ta ett sista farväl. Eftersom att vi inte är med i svenska kyrkan, blev det en borgerlig begravning. En mycket duktig Officiant höll i begravningsceremonin och jag tror att min syster fick just en sådan begravning som hon allra helst velat ha om hon fått planera den själv. En skiss som syrran hade gjort en gång prydde programbladet. Denna skiss gjorde hon för en herrans massa år sedan och ville gärna använda till något men kunde inte bestämma sej till vad...

I somras berättade hon för sin man att hon gärna ville att de skulle spela "Don't worry be happy" med Bobby McFerrin på hennes begravning om det nu mot förmodan... Hon fick som hon ville och ett annat stycke av en av hennes favoritmusiker fick inleda begravningen.
Något liknande har nog aldrig spelats i St Olofs kapell...