killingmanjaro

Jag trivs bäst i öppna landskap,nära havet vill jag bo,
några månader om året, så att själen kan få ro.
Ja, då skaffar man en sommarbostad utanför Kivik på skånska österlen...
Jag trivs bäst i öppna landskap, där vindarna får fart.
Där lärkorna slår högt i skyn, och sjunger underbart.
För annars hade jag väl skaffat en liten ö i Stockholms skärgård...
Där bränner jag mitt brännvin själv, och kryddar med Johannesört,
och dricker det med välbehag, till sill och hembakt vört.
Undrar varför inte Polisen slagit till... han har ju bott där i 12 år...
Jag trivs bäst i öppna landskap, nära havet vill jag bo.

Jag trivs bäst i fred och frihet, för både kropp och själ,
ingen kommer in i min närhet, som stänger in och stjäl.
Men så började Kivik Art Centre bygga nåt förbannat torn...
Jag trivs bäst när dagen bräcker, och fälten fylls av ljus,
när tuppar gal på avstånd, när det är långt till närmsta hus.
Men då började Ulf gala och fick fanimej rätt!
Men ändå så pass nära, att en tyst och stilla natt,
när man sitter under stjärnorna, kan höra festens skratt.
Bara ingen syns...
Jag trivs bäst i fred och frihet, för både kropp och själ.

Jag trivs bäst när havet svallar, och måsarna ger skri,
när stranden fylls med snäckskal, med havsmusik uti.
Ja, just det... det fattas strand med sand i skärgården...
När det klara och det enkla, får råda som det vill,
när ja, är ja, och nej, är nej,och tvivlet tiger still.
Och nollåttorna är ju så himla ambivalenta...
Då binder jag en krans av löv, och lägger den runt närmaste sten,
där runor ristats för vår skull, nån gång för länge sen.
Men inte faen begriper man vad som står på dom...
Jag trivs bäst när havet svallar, och måsarna ger skri.
Och så bor jag ju inte så långt ifrån gaphalsen Gudrun Schyman... om brännvinet skulle ta slut...


Föll inte herr Lundell på läppen...