Platsannonser

Det slog mej idag att söndagens bilaga av platsannonser i Sydsvenskan var extra tunn. eller rättare sagt, extra, extra tunn. 12 sidor varav första sidan bestod av en helbild. 2/4 av tidningen består av annonser som var och en tar upp 1/¤4 - 1/3 av sidan. Det blir inte många annonser. Och det blir nästan inga annonser till de yrkesgruper som är i störst behov av jobb.

Jag har aldrig varit ofrivilligt arbetslös. Jag har alltid varit en sån där driftig person som det ordnat sej för. Nu är jag för första gången ganska orolig. Jag är anställd som 3e sist på firman och tyvärr finns det kanske halvt odugliga kålhuven som får stanna om jag får gå för att dom varit anställda längre... såna är reglerna och dom får man rätta sej efter. Men jag hoppas det inte blir en sanning i min verklighet ... att mitt jobb ryker...




Så till nåt helt annat. Jag är en smula arg. Folk har gått bakom min rygg! Min mamma har, utan att fråga mej, pratat akvarium med min man. Att prata akvarium bakom min rygg är oförlåtligt och borde bestraffas hårt. Jag ska ta ett snack med justieministern om vad straffet är att ge bort ett akvarium till sitt barnbarn när mamman är sjukligt allergisk mot alla fiskar som inte simmar i havet eller ligger i stekpannan. Under hela min barndom har minst ett akvarium befunnit sej på ockuperat område i min barnkammare. Det har surrat, plurrat och väst och lämnat ett i det närmaste outplånligt trauma som krävt minst en halvtimmes terapi att bli frisk ifrån! Men vem kan neka sitt barn en sån enastående naturupplevelse i miniatyr? Vad blir nästa steg? En kvadratmeter av bokskogen med ett träd, mossa, några svampar och en rugguggla? Skulle inte förvåna mej... Men jag älskar min mamma ändå. Och min man... lite... ibland...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0