killingmanjaro

Envis som jag är, nöjer jag mej inte med en av ost förstörd lamineringsmanick (se förra inlägget) . Jag har fått den i födelsedagspresent av min älskade familj och det gick inte att bara betrakta den som ett objekt färdigt för att skrotas. Eftersom jag är hyfsat teknisk, gav jag mej på att ta isär den för att försöka rädda den. Om jag händelsevis inte skulle få den att fungera igen, hade jag iallafall försökt. Jag hade inget att förlora på detta.

Det första som mötte mej var detta:

Fastklistrad ost i värmeelementen.

Jag fortsätter att skruva isär manicken och möts av detta:

Det är så man vill gråta...

Med mycket envishet och en vass rakbladskniv lyckas jag få elementen och pressrullarna (de oranga) rena från ost. Det är nu jag får slutgiltigt bevis för det jag alltid trott - att Gud inte är något allsmäktigt andeväsen. GUD är OST! Hur jag kom på det? Jo, när prästen viger ett par som skall gifta sej, säger han: 
-Vad Gud därför har sammanfogat, det må människan inte åtskilja.  Prästen kan lika gärna säga:
- Vad OSTEN därför har sammanfogat, det må människan inte åtskilja.  Ett mer allsmäktigt klister än Herrgårdsost hittar man inte i evigheten!

Nåväl... laminatorn blev faktiskt ren, jag lyckades mirakulöst nog skruva ihop den igen och den fungerar. Mitt provlaminat hade en svag doft av ost.

Så, kära vänner! Gud är Ost och hans son är en ostbåge vid namn Cheesus!


Cheesus!