killingmanjaro -

Lost in space...

Julen är överstökad och ett nytt år har inletts... Jag har hunnit fylla 45 och jag har även hunnit med en massa annat... Hur otroligt det än verkar - här har ni min story:

Jag var ute härom dagen och tog en promenad i det vackra vintervädret. Plötsligt fick jag en konstig känsla av att jag svävade. Jag förflyttade mej högre och högre och luften kändes märkligt sugande på något sätt. Som ett vacuum. Jag blev jätterädd och svimmade nog av för i nästa minnesbild ligger jag på en brits med en massa sladdar fästa överallt på kroppen. Jag ser mej omkring och konstaterar att jag befinner mej i ett slags kontrollrum / laboratorium. Jag tror att jag hamnat på sjukhus. Jag har nog halkat i snön och slagit huvudet... jag känner mej lättad och trygg tills en person kommer in i rummet. Då svimmar jag igen...

Det visar sej att jag blivit uppbeamad i ett rymdskepp av ett gäng riktiga utomjordingar. De är oerhört vänliga, oerhört gröna till färgen och inte alls svåra att förstå. När de talar, håller de någon slags platta framför munnen som gör att deras surrande språk låter som svenska med lite asiatisk brytning... De har valt ut mej för att jag är en intelligent och sympatisk person. De vill att jag ska lära dem allt om hur vi jordbor fungerar och allt om vår teknologi. Jag upplyser dem om att jag är byggnadsarbetare och inte någon ingenjör. Jag kan nog inte ge dem de upplysningar de behöver. Men de vill hellre ha just mej. De presenterar mina arbetsuppgifter för mej medan vi rör oss längre och längre bort från jorden. Jag förklarar för dem att jag har familj och jobb hemma och inte kan följa med dem. De säger att ingen kommer att sakna mej. Jag blir jätteledsen men de tröstar mej och säger att allt kommer att ordna sej.

Samtidigt som jag är djupt skärrad, är jag fascinerad av mitt förstående uppdrag. Jag får en ny identitet, får lära mej deras språk och seder och blir en av dem. I något som känns som 30 – 40 år, arbetar jag och lever med dessa rymdvarelser i olika skepp och på olika planeter. Jag får träffa många spännande varelser och delar med mej av min egen kunskap.

En dag kommer de och säger att mitt uppdrag hos dem är slutfört och det är dags för mej att återvända hem. Jag blir först jätteglad för jag har längtat hem så otroligt länge. Men samtidigt är jag oerhört rädd. Hur har det gått för min familj? De måste ju tro att jag är död vid det här laget. Mina barn är medelålders och om min man överhuvudtaget längre lever, har han säkert gift om sej. Jag vet ju inte om jag överhuvudtaget har något hem längre...

Jag behöver inte oroa mej för sådana detaljer för när jag sänds ner igen, återtar jag exakt samma skepnad som jag hade när jag försvann från jorden. Jag landar på samma plats och ingen tid har förflutit på jorden under tiden som jag varit borta. Det enda som syns är ett märkligt ljussken runt mej under bråkdelen av en microsekund...

Jag vänder genast hemåt och skyndar mej upp i lägenheten. Stormar in och kramar om mina barn och ger min man en kyss, rusig av lycka. De tror att jag blivit tokig! Jag säger till dem att de aldrig kommer att tro på vad jag har att berätta och mycket riktigt, de tror att jag blivit spritt språngande galen! Det tror jag också själv efter en stund och ju längre tiden går, desto mer tror jag att det hela bara är en knäpp dröm. Tills jag tar fram min plånbok och hittar det här:

Detta är beviset för att denna otroliga historia är sann. Jag är alltså innehavare av ett intergalaktiskt körkort som ger mej rätt att framföra såväl svävande som rullande fordon i rymden och på alla planeter där det här körkortet gäller. Dok ej på planeten WWWZZ-rrrwosh. Där får endast varelser med blå hud framföra fordon, vilket egentligen är diskriminering men man ska inte vara så himla kinkig... det är rätt trevligt att få ta taxi ibland.

2011-01-16 @ 01:02:42 Allmänt Permalink

Kommentarer

Postat av: Kerstin

Tag mig med nästa gång!

God fortsättning!

2011-01-16 @ 10:26:32
URL: http://kailiyinyang.blogg.se/

Postat av: Per-Anders

Så bra att du fick ett körkort. Då kan du ju åka och hälsa på rymdvarelserna när du vill. Ser fram emot fler bloggrapporter från yttre rymden.

2011-01-16 @ 15:55:32
URL: http://peranders.blogg.se/

Postat av: Mia

Spännande utfärder du gör... Tag med kamera nästa gång!

2011-01-16 @ 17:51:16
URL: http://miatankar.webblogg.se/

Postat av: Woopsidaisy

Tyvärr kan jag inte åka och hälsa på dem för jag har ju ingen farkost som kan ta mej ut så snabbt. Dom bor jättelångt härifrån och det skulle ta mej flera miljoner ljusår att nå dit.

tyvärr funker inte varken digital eller vanlig kamera i deras miljö. Men spännande var det, tro mej.

2011-01-16 @ 19:03:48
URL: http://killingmanjaro.blogg.se/

Trackback