killingmanjaro

Ett rörigt år är vad jag lämnar bakom mej. En sak har jag konstaterat - jag är ingen datormänniska! Det känns frustrerande att inte behärska en teknisk sak när jag anser mej vara både praktisk, teknisk och händig! Men datorer är på nåt vis... fan, helt jävla omöjliga!

Efter att ha fått hem datorn efter reparation - hel och fungerande men fylld av en massa skit, togs beslut om en formatering av hårddisken som enda väg till en ren dator. Och när man ändå är där och rotar, kan man ju lika byta ut gamla XP mot nya Windows 7. Sagt och gjort. Spara allt viktigt på usb-minne och sen iväg till affären och handla nytt operativsystem, lagligt och allt (istället för att piratkopiera från nån kompis) Kommer hem glad i hågen, mannen slänger i skivan och upptäcker att det inte sköter sej själv, som han i affären lovat... man måste alltså gå in i DOS för att mecka en massa... Och då måste man veta vad man gör!!! Och det vet inte vi!!!

Mannen ringer till affären och fattar inte ett smack av vad den där datanörden säger. Det är ju för farao ett helt annat språk som tillhör en helt annan värld. Det slutar med att mannen får ta hela lådan, köra till affären (med min mammas sambos hjälp för jag är på IKEA och upptäcker ännu en ny värld) Nörden i affären tar datorn och går iväg med den en liten stund. Jag antar att, samtidigt som han gör det han ska (vad farao det nu är han egentligen gör) står och snackar med en kollega om hur korkade vi alla som inte begriper oss på det här med datorer är. För honom är det ju den enklaste sak i världen! Fast jag slår vad om att han inte ens kan skilja bomull från ylle.

Med operativsystemet Windows 7 följer inte något mailprogram typ outlook express som fanns i Windows XP. Först konstaterar jag att jag har glömt föra över alla mina mailadresser som låg stationärt i datorn. Sen konstaterar jag att bredbandsbolaget som är min internetleverantör, inte har dom lagrade på servicesidan heller... Jag blir galen av sånt här.

Och så till det här nya året... Vad ska hända? Vilka nya, spännande människor ska jag möta? Vilka problem måste jag lösa? Spännande att inte veta ett smack, faktiskt.

Efter en  mycket treflig kväll i goda vänners lag med en fantastisk middag, konstaterar jag att jag mår förträffligt idag och är inte ett dugg bakis... Annat var det förr när man var yngre... Var man inte grymt bakis på nyårsdagen, hade man inte haft kul. Dagen efter slängde man sej alltid i soffan och glodde på Nyårskonserten från Wien. Backhoppningen från Garmisch Partenkirschen fick gå i bakgrunden medan man försökte städa upp lite. Kunde man dessutom felfritt högt säga "Garmisch Partenkirschen", hade man dom flesta hjärncellerna i behåll... Nu är det knappt nån som vet att det existerar nåt som heter Garmisch Partenkirschen. Men jag ska minsann testa killarna när dom vaknar. "God morgon mitt kära barn. Kan du säga Garmisch Partenkirschen"?