Tjenixen
I min värld råder fortfarande ett mörker där jag är så avskuren ifrån yttervärlden som man bara kan vara när man ingen dator har. Vi har nu fått så pass styr på ekonomin att nya datordelar inhandlats och en kompis håller på att plocka ihop datorn åt oss.
Det känns så fånigt... Jag kan laga världens godaste middag. Jag kan kakla ett urtjusigt badrum. Jag kan snickra fågelholkar som ingen fågel kan motstå och jag kan bandagera sår som skulle göra en sjuksköterska avundsjuk... men plocka ihop en dator och få den att fungera vågar jag mej inte på... Är jag en fegis? Nej, jag tror bara att jag vet mina begränsningar. Och efter att ha laminerat ost och nästan förstört min lamineringsmaskin, har jag förstått att jag ska sluta experimentera med sånt som jag inte begriper mej på...
Jag saknar er alla i bloggvärlden och jag lovar att jag inte glömt bort er!
Kram till er alla!
Datorer är ett helvete, man ska inte kunna förstå sig på dom. Däremot kan man använda dom som ett verktyg för att förmedla känslor och hämta information.
Lev väl!
JAAAAAA! Det måste betyda att mycket snart bloggar du regelbundet igen! Jag micket glad :)
Härligt med ett livstecken på din blogg. Ser fram emot att du får liv i datorn så du kan komma upp på bloggbanan igen.
Skönt att du finns kvar. Ser fram mot att du kommer igång med bloggen igen.
Även jag gläder mig att det kommit ett livstecken från dig. Jag trodde att du tröttnat på bloggvärlden... men det finns hopp, förstår jag.
