killingmanjaro

Från och med idag har jag fyra sköna veckor framför mej som jag slipper stiga upp klockan 05.30 för att behöva tillbringa 8 timmar med en bunke imbecilla byggnadsarbetare. Att som medelålders kvinna behöva lyssna på hip-hop och r'nb är psykiskt pressande (vad är det för fel på hårdrock?). Att dessutom sitta hela frukusten och lunchen och varje dag behöva lyssna på testosteronstinna killar som bara har bärs-o-brudar på hjärnan är nästan outhärdligt. Nu ska jag slänga mina sunkiga arbetsbyxor som jag burit i 6 månader, 8 timmar om dagen, 5 dar i veckan... Jo, det låter svinigt, men man stoppar inte byxor fulla med fix och bruk i tvättmaskinen hemma... man är en slusk i männens värld mellan 7 och 16. Alla stinker lika jävligt... 

Ofta möter jag människor som frågar hur det är att vara "kvinnlig plattsättare". Jag brukar fråga dem hur kvinnlig dom tycker att jag är... nej, just det, inte så speciellt femini med mina skitiga kläder och mitt rufsiga hår. Kvinnligheten får jag plocka fram när jag kommer hem och nu är det dessutom dax att ta hand om naglarna lite extra och skära bort valkarna från handflatorna.
FÖR NU ÄR DET SEMESTER!!!!!


Nej, hon jobbar nog inte som plattsättare...