killingmanjaro

Jag är alldeles instängd och ser ingenting fastän jag har båda ögonen öppna  och hur mycket plats omkring mej som helst... då och då virvlar det upp ett moln av dynga och jag blir bara mer och mer desorienterad...  Jag känner hur cellskräcken mer och mer vinner över mej och börjar hyperventilera... Jag vill ut!! Jag kan inte andas!! Jag känner det som att jag befinner mej i ett mjölkglas och snart kommer ett jättestort troll och slukar mej i ett nafs. Jag kommer att glida ner i hans mage, virvla runt bland en massa dynga, klämmas och knådas igenom hans tarmsystem för att till sist klämmas ut ur hans gumphål... ner bland en massa annat gammalt trollbajs...

...

Äntligen! Jag når upp till ytan! Jag kan se!! Solen skiner... Jag kan andas!! Jag ser min familj, min mamma, mitt barn... Den lilla, lilla gnuttan dödsångest jag för en stund sen kände är redan bortglömd.

                     
Att dyka i  Dalby Stenbrott  var sannerligen ingen fantastisk dykupplevelse och jag vet inte om jag gör om det någonsin.
Att inte ens se två meter var jättejobbigt och jag råkade just ut för det som skrämmer mej allra mest, känslan att vara instängd i ett litet, litet rum... jag är grymt klaustrofobisk - och det är grymt!

Att bada var destor roligare! Det är endast 7 grader men är man en viking, så är man! hääärligt!