killingmanjaro

Detta inlägg tillägnar jag idag er som läser min blogg. Utan er hade jag nog bloggat ändå med det hade nog inte varit lika roligt. Jag är oerhört glad att det jag skriver faktiskt kan vara till glädje för någon annan. Jag skriver nog annars mest i egenterapeutiskt syfte. Men tack för att ni läser och uppskattar min blogg! Stor kram till er!

Jag känner mej oerhört smickrad av det som den dyslektiske mannen skriver men tyvärr, Herr Dyslexi, jag är inte riktigt tillgänglig för uppvaktning. I 10 år har jag tampats med en underbar man som jag fortfarande är riktigt kär i. Han har faktiskt också dyslexi! (liksom min förra man, så dyslektiker dras tydligen till mej) Så, kära Dyslektiker, du behöver inte gå någon sykurs. Men jag tycker absolut att du ska sluta röka i alla fall. Jag blir glad för varje människa som börjar tänka på sin egen (och andras) hälsa. Hela världen vimlar av kvinnor som säkert skulle kasta sej över en känslig, humoristisk dyslektiker som du. Dessutom tycker jag att du ska skaffa en blogg om du inte redan har någon. Du verkar vara en störtskön typ som har massor att säga.


Ett hjärta av guld

Jag är inget hälsofreak men jag har förstått att det knappast gagnar själen att misshandla kroppen. Att tillföra kroppen gifter på ett eller annat sätt eller leva extremt ohälsosamt är som att begå ett långsamt självmord och då är det kanske skonsammare att skjuta sej. Det betalar sej surt i slutet av livet när man borde kunna njuta av sin pensionärstillvaro. Då har man tid och ska ha ork att vandra i skogen och lyssna på fågelsången. Jag känner faktiskt ingen som berått mod skulle få för sej att tanka sin bil med bajs istället för bensin. Men fördärva sej med sprit, cigaretter och skitmat gör man utan att blinka.

Och så måste jag ju bara nämna att min rara mamma som kanske skriver en kommentar nån gång, kommer från Frankrike om ni undrar varför hon stavar så dåligt. Hon är inte dyslektiker, alltså bara fransyska (och har slutat röka sen ett år tillbaka, hurra för henne!)