killingmanjaro

Har nu suttit och tragglat mej igenom Selma i svt-play.  Att se tv-produktioner i datorn när resten av familjen ser annat (skit) på Tv har blivit en god vana. Och när jag vaknar tidigt på helgerna, tassar jag gärna upp och slår på datorn och kollar på alla såna där dokumentärer eller annat småseriöst  som jag inte hade kunnat se på ordinarie tid. Att försöka se en dokumentär kl 20.00 är dömt att misslyckas här hemma. Det är stojjigt och stimmigt och med två tonårspojkar och en femåring i huset, kan man bara inte sitta i soffan i lugn och ro vid den tiden.

Selma som Carl Larsson såg henne

Men Selma, då? Jo, hon var sej ju ganska lik... Helena Bergström är en bra Selma men med för mycket helenabergströmkanintänder. Jag tyckte nog ändå att storyn var lite tunn... ytlig. Det kunde gott gjorts en lite längre serie - typ i sex delar eller så - som mer på djupet gick in i hennes författarskap och mindre fokuserat på hennes affär med dom där två "älskarinnorna". Och vad skulle hon förresten med två till. Alla vet ju att tjejjer inte kan, har kunnat eller någonsin kommer att kunna leka tre. Så är det. Så har det alltid varit. Så kommer det alltid att vara...